Jag vaknade med ett ryck. Hur länge hade jag sovit? Hade det ringt? Nej. Ingenting. Inte ens ett sms. Läs novell »
”Hur fan kunde du göra så mot mig?” Hon ryckte upp dörren till sin pojkväns lägenhet, det smällde högt när dörrhandtaget träffade väggen. Läs novell »
Du har alltid varit där. När vi var små och gick på dagis var du alltid den som måste vara med på födelsedagskalas. Läs novell »
De runda konturerna av fullmånen, skenet som försöker tränga sig igenom den täta dimman som ligger runt Erika och Mats hus. Läs novell »
Jag hade betraktat honom länge. Hans mörka hår, de stora mystiska ögonen och hans väldefinierade muskler. Läs novell »
Jag går upp, äter frukost, sätter mig i soffan hos Disa, äter lunch, är med Disa, äter middag, är med mamma och somnar. Läs novell »
Där sitter han. Han som jag trodde att jag aldrig mer skulle få se. Läs novell »
Niklas sitter snett bakom honom och gör det han är bäst på: han trummar rastlöst med en vältuggad penna mot skolbänken. Läs novell »
Hon har ögon dolda av mascara, som i ett mörkare sken tycks likna akvamarin och agat, precis så där hemlighetsfullt glimmande, skiftande i grönt och ädelt strimmig kulör. Läs novell »
Jag står framför den kladdiga spegeln som är full av fingeravtryck. Jag betraktar flickan mittemot mig och stirrar in i hennes mossgröna, mandelformade ögon. Läs novell »
Långsamt öppnade jag upp ögonen och kollade upp i taket. Jag blinkade några gånger för att vara säker på att jag var vaken. Läs novell »
Vi satt på en bänk utanför mitt hus. Vi viskade, vi vågade inte mer, då skulle fru Magnesson, min ena granne, bli tokig på oss, som alltid. Läs novell »
Surfa in på 
