Viskningar

Jag ler och spelar med.
Genom åren har jag lärt mig att passa in.
Passa in eller låsas in är valet.
Alla spelar teater och bär masker.
Kvinnan som fött mig har fyllt år.
”Hej, kära moster Gertrud, vilken fin tröja du har” säger min äldsta syster
”Åh tack” säger moster och börjar berätta en ointressant historia om hur hon hittade den på loppis för tjugo kronor.
Svamlande ointressanta köttstycken som inte ger mig något alls i utbyte.
Spriten är lockande.
Spriten man kan hitta i mammas olika gömmor runt i huset som hon tror ingen vet om.
Jag vet, någon har viskat till mig.
Jag lyssnar med stora öron när han viskar och berättar saker för mig som jag kan använda till min fördel.
Spriten gör att jag hör bättre.
Måste göra något i gengäld denna kvällen.
Mera sprit, mera viskningar.
Det ska bli bra den här gången, jag ska inte bli inspärrad på dårhuset igen.
Som i trans går jag omkring och lyssnar, letar.
Jag bryr mig inte längre om blickar, efter ikväll blir jag upphöjd och behöver inte bry mig om köttstycken längre.
Jag dregglar som en hund och går omkring i huset, lyssnandes, allting är som en dimma.
Jag försöker återberätta viskarens budskap högt för mig själv.

Dimma.

Plötsligt kommer jag till sans, runtomkring mig skriker folk hysteriskt.
”Vad har du gjort”
”Spring för livet”
Jag en kniv i min hand, djupt in i moster Gertruds hals.
Hon gurglar.
Ska jag bli upphöjd nu?
Jag lyssnar efter Djävulens röst men den är borta.
I fjärran hörs sirener
Fan lurad igen!

***

Av: Rikard Olsson

VN:F [1.9.11_1134]
3.3/5 (43 röster)
Viskningar, 3.3 out of 5 based on 43 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.