Livet Har Ingen Betydelse Längre

Det var som vilken dag som helst på stan. De var höst, mörkt, kallt och småregnade. Svenskt väder helt enkelt. Tydligen, var de inte bara jag som mådde dåligt-att bli tvingad
att åka ner på stan, för att köpa knark. Jag såg tydligt på alla som gick förbi mig att deras
ögon inte kunde ljuga. Att deras liv var lika dåligt som mitt (eller ännu sämre). Nåväl, tänkte jag. Vad är jag att bry mig om andra, då jag själv var en sönderknarkad-nihlist-misantrop-fitta. För vem fan brydde sig om mig. Ingen alls. Aldrig någonsin.
För att förhindra dessa tankar så fanns det bara ett botemedel från det; Heroin.
Ivrigt gick jag på stan och kallsvettas. Jag kände mig som att var en pojke som nyss hade
tappat bort sin mamma. Om jag någonsin hade en mamma.

”Yes äntligen” Sa min inre röst, då jag fick syn på en knarklangare.
Han måste ha det ena och det andra på sig. Jag gick långsamt till han;
-Tja, har du..eh, en kabbe? sa jag försiktigt, så han skulle veta att jag mer-
eller mindre var torsk och ingen snut.
-Hur mycket har du på dig? sa lite har stöddigt.
-Runt 400.
-Okej, här. Så skakade vi hand. ”Skakade hand” det visar sig vara dealing vi gjorde.

Jag fick en liten påse som innehöll ett vitt pulver och han fick fyra hundringar.
Jag gick till den närmsta toaletten jag kunde hitta, om nu kunde kalla detta för
en toalett. Såg ut som ett helvete-kanyler, ölburkar, spya, kondomer. Samtidigt
är det här jag precis hör hemma, i helvetet. Jag gjorde iordning allt. Tog skärpet
runt min arm och sände det. Tog en sked, la heroinet i skeden och började bränna.
Efter någon minut, så var den redo att skjuta in i armvecket. Fyfan, vad skönt de var.
Eufori, min vän! Äntligen hade jag hittat dig.

Avtändningen är det samma som; Helvetet, Satan, demoner, Samael, apokalypsen fyra- ryttare. Avtändningen är napalm i huvudet. Kallsvetningar, hjärtklappning, ångest och depression. Jag mådde skit. Men jag kunde inte ligga hela dagen där vid muggen.
När jag gick ut, så såg jag några pundare blir gripna av polisen, inget nytt tänkte jag.
Jag hade inte missat något, den tiden jag låg vid muggen (som varande kanske femton
till trettio minuter av mitt liv). Allt är sig likt och de kommer de alltid vara. Världen
kommer aldrig förändras. Samhället kommer aldrig att förändras. Jag-du-ni eller
livet kommer aldrig att förändras. För att livet betyder ingeting längre.

***

Av: Oscar Ö/Nattmara

VN:F [1.9.11_1134]
4.0/5 (6 röster)
Livet Har Ingen Betydelse Längre, 4.0 out of 5 based on 6 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.