En vacker dag blir inte alltid vacker

Det var en strålande vacker dag, solen stekte och en lätt bris kunde anas i vinden. Mikael gick in i badrummet, slängde i sig några piller av sorten som skulle göra honom lite lugn. Efter alla år av missbruk var det svårt att möta verkligheten som den var i ett helt nyktert tillstånd. Han tittade sig i spegeln och kände sig stark medan han drog kammen igenom sitt svarta långa hår. Det är en stor dag idag tänkte han, ögonen var lite hängiga och trötta men ett piller till skulle nog göra susen.

På väg till arbetsintervjun mötte han en man som frågade om vägen till stranden. Innan han hunnit reagera fick han ett slag i bakhuvudet för att sedan bli kastad in i bagaget på en svart van.
– Du skall hjälpa mig att råna kiosken där borta! Säger en man med grov röst.
Allting är alldeles suddigt, det rinner kladdigt blod i nacken på honom.
– Vi skall råna kiosken du och jag men det är du som skall gå in och göra det!
¬¬¬– Vad menar du? Synen börjar komma tillbaka och han känner igen mannen.
Det var Sune, värsta pluggot från skoltiden, han som satt längst fram och aldrig sa ett ljud. Tio år har gått och han ser ut som femtio. Han var alldeles fårig och sliten i ansiktet dessutom smal som en sticka.
– Hur är det med dig Sune? Vad har hänt, du är dig inte lik!
– Hållkäften, ditt jävla miffo! Häver han ur sig med ett ryckigt kroppsspråk.
– Jag har bott på gatan i tre år nu och du skall hjälpa mig ur detta, du skall råna kiosken där borta, förstått!
– Men jag har ju aldrig gjort dig något, säger Mikael.

Ett vrål från motorn lät när nyckeln vreds om, fläktremmen började skrika medan de starka avgaserna trängde sig in igenom det rostiga bilgolvet. Bilen började rulla fram på gatan och det såg ut som om det inte fanns någon återvändo.

Arbetsintervjun tänkte Mikael, den här dagen som skulle bli en vändpunkt i mitt liv. Ett nytt slag träffade återigen bakhuvudet.
– Ta på dig den här! Sune sträckte fram en marinblå rånarluva.
– Det var du som fick in mig på den här skiten med drogerna, Första gången jag provade var jag fast och jag fick sedan höra att tjacket kom från dig. Det är nu du skall betala tillbaka för vad du har ställt till med, sa Sune och kliade sig på sina såriga armar.

De svängde in på kullerstenen vid Hultbergs parkgata för att sedan närma sig kiosken. – Du tror väl inte att det kommer rädda dig genom att jag rånar kiosken där borta, de har väl max två tusen spänn i kassan, dessutom är det ju fullt med människor där också.
Smack! Ett nytt slag delades ut, men den här gången rakt över näsan. Blodet sprutade och Mikael började känna sig yr igen.
– Du har rätt! Vi tar Nordeabanken borta på Danagatan.
– Snälla Sune Jag har gjort mycket skit i mitt liv men jag är ren nu och allt jag vill är bara att kunna gå på min arbetsintervju som är om tio minuter. Sa han med darrande röst medan han kände att det rann kiss ner för byxbenen. Jag gör vad som helst, bara du släpper av mig från bilen. Blödandet i nacken hade nu avtagit lite men han började frysa och skaka av både rädsla och blodförlust.

Det skakade i den gamla slitna vanen när de fortsatte upp för kullerstenen. Människorna runt omkring på gatan satt och fikade eller åt glass. Lyckan för den vackra dagen var tydlig i hur människorna rörde sig och hur glada de var. Själv satt Mikael på väg för att råna en bank mot sin vilja med pluggot från skolan som tydligen hade styrt om helt till ett var det verkade psykfall och missbrukare.
Framme vid banken drar Mikael på sig rånarluvan och blir kastad ut på gatan. Tankarna går och han har ingen aning om hur länge han stått stilla och stirrat på den bruna träporten in till banken. Den ljumma sommarvinden var påtaglig men förstördes av rädslan och det starka avgasmolnet från vanen. En pistol hade han i handen och en träningsbag hängandes över axeln. Allting hade gått så snabbt och det sista han minns innan han kastades ur bilen var att Sune sagt till honom att om han inte kom tillbaka med pengarna skulle han döda honom. Darrande och rädd gick han ändå med raska steg mot porten. Han öppnade och gick in i banksalen. En dam i sjuttioårsåldern med ljusgrön kappa och lockigt vitt hår stod med sitt barnbarn och väntade på sin tur. Annars bara två banktjänstemän som satt och arbetade. Den ena en snygg kvinna i tjugofemårsåldern och den andra en medelålders man.

– Det här är ett rån, ta fram pengarna och larma inte polisen! Han ser att den snygga kvinnan sträcker sig under disken för att larma.
– Det där skulle du aldrig ha gjort skriker han medan han skjuter med Glocken i taket. – Snabba på! Han puttar undan barnbarnet och tar den gamla damen runt halsen och trycker pistolen mot hennes huvud. På utsidan av banken kan han skymta vanen som står och väntar med motorn igång. Den medelålders banktjänstemannen går med böjd kropp och nervösa steg för att låsa upp valvet. Mikael går efter med den gamla damen som gisslan. Hon är nu alldeles blek och ser ännu äldre ut medan hon vädjar i gråten att han skall släppa henne. Låset skjuts åt sidan och den tjocka ståldörren öppnas med ett knarrande ljud.
– Pengarna, stoppa i dem i väskan! Han sparkar till tjänstemannen så att han faller ner mot golvet.
– Snabba på, lägg pengarna i väskan för helvete! Mannen börjar stoppa ner pengarna. – Aj! Skriker Mikael när en stol kommer farande rakt i ryggen på honom. Den snygga kvinna som såg allt för rädd ut hade tagit mod till sig och gjort motstånd. De vita väggarna i valvet tapetserades röda av blodet från den gamla damen. Skottet hade gått rakt igenom huvet på henne när Mikael råkat trycka av pistolen.

Utanför hördes sirener från polisbilar närma sig allt starkare medan Mikael stod helt stum av det som skett. Han hade dödat en människa och rånat en bank. Just denna vackra dag då allting skulle förändras i hans liv. Han skulle förhoppningsvis få ett jobb och saker och ting skulle bli normalt.

Han rusade ut i banksalen där barnbarnet låg och skrek av förtvivlan. Blåljusen på utsidan skrämde livet ur honom. Han såg vanen köra iväg med ett moln av avgaser efter sig, det skrek från däcken och där stod han ensam med ett liv på sitt samvete.

Det var säkert tio polisbilar på utsidan och det ropades från megafonen att han skulle komma ut med händerna på huvudet. Han sprang tillbaka till valvet och i ren desperation sköt han banktjänstemannen i bröstet. Han siktade mot kvinnan för att ta henne som gisslan. Lukten av död spred sig i banksalen och Mikael visste inte vad han skulle ta sig till. Fanns det någon räddning tänkte han. Eller skulle han få sitta i fängelse resten av sitt liv.

Glasrutan in till banksalen krossades och rummet fylldes med tjock rök. Mikael släpper kvinnan och flyr mot nödutgången. Flera poliser stormar in i salen med dragna vapen. Barnet och den snygga kvinnan räddas när jakten fortsätter ute på gatan. Den vackra dagen har förvandlats till en fruktansvärd dag. Det darrar i luften av värmen som stiger från den heta asfalten. Det går knappt andas där ute och Mikael springer så fort han kan. Han snubblar till men återfår balansen igen. Tre poliser närmar sig bakifrån. Ett desperat försök att ordna upp sitt liv, en sista chans. Han måste komma undan. Jakten fortsätter igenom folkmassorna ute på gatan.

Hela hans liv fladdrar förbi i hans tankar, mamma, pappa, syskonen, hela barndomen som för det mesta varit bra. Föräldrarna hade älskat honom som alla föräldrar gör med sina barn men efter att lillasystern dött i en bilolycka hade han utvecklat ett mycket destruktivt beteende. Misär med alkohol och droger, sällan någon fast bostad och han hade för det mesta livnärt sig på att sälja droger i alla dess former. Heller ingen kontakt med föräldrarna. Hur kunde det sluta såhär. Mikael sprang och hade ett rejält försprång men tillslut orkade han inte mer. Han satte sig ner på knä bland folkmassorna, tänkte återigen på sin lillasyster. Tårarna rann nedför hans kinder när han riktade pistolpipan in i munnen och pressade avtryckaren mot magasinet. Pang lät det och människorna på gatan skrek av rädsla. Mikael föll mot backen och huvudet slog hårt i asfalten. Poliserna sprang fram och konstaterade att det inte fanns någon räddning.

Denna vackra dag som skulle fortsätta att bli en ännu vackrare dag slutade i misär och död.

VN:F [1.9.11_1134]
3.8/5 (43 röster)
En vacker dag blir inte alltid vacker, 3.8 out of 5 based on 43 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.