You are needed

Du skär dig en sista gång på handleden. Snart fanns de inte plats på armarna. 
Blodet droppade ner på golvet men du orkade inte bry dig.
Snart var allt det här slut. Om bara några minuter skulle du få försvinna och
slippa alla slag och ord du fått tagit emot.
Tabletterna som skulle ta dig härifrån låg i din skrivbordslåda.
Du bara längtade efter att få försvinna. Att sluta bli kallad ”Bitchen på skolan”.
Du kollade dig en sista gång i spegeln. För tre år sen tyckte du att du var vacker, inget
fel på dig. Nu hatade du dig själv, att få höra att du var en ful och äcklig idiot i alla år
har fått dig att ändra din åsikt.
Alla vänner från internet skulle du sakna. De som fått dig att stå ut i två år till.
De fick dig att bli blind för sanningen. Sanningen att det inte var meningen att du skulle vara kvar.
Dem bad dig kämpa och sluta bry dig. Men det går inte att inte bry sig när man får kläder
förstörda och blir sparkad.
Sömntabletterna som skulle ta dig härifrån låg i byrålådan. Du brast ut i gråt, skar dig en sista gång, du
ville säga hejdå till alla på internet. Du startade datorn och gick in på Facebook. Du orkade inte skriva
till alla var för sig så du la ut ett inlägg till alla. Inlägget var inte för att få likes och kommentarer
om att kämpa. Utan för att du ville säga hejdå. Du tänkte ett tag sen skrev du
”Hejdå världen, nu orkar jag inte mer.
Jag vill försvinna och vill hitta lycka någon annanstans.
Tack för att ni försökt få mig att orka i de här två åren men nu pallar
jag inte försöka mer. Jag älskar er..Hejdå.”
Du tryckte ”enter” och stängde när datorn. Du gick och hämtade ett papper och en penna
sen skrev du en lapp och satte på dörren. Det stod ungefär samma sak som till de på Facebook.
Du skulle sakna din familj och din släkt.
Sen tog du upp tabletterna ur lådan och svalde ned dem. Det tog ca tio minuter innan ögonlocken blev tyngre
och du försvann till en annan värld. Det sista du hann göra var att säga alla namn på dem som du tyckte om.
Lite senare kom din lillebror in på rummet. Han ville berätta om allt som hänt på dagiset.
Han trodde att du bara sov. Senare på kvällen kom han in igen för att berätta att det var mat.
Då såg han blodet, han blev rädd och sprang till er mamma. Hon kom rusande och såg allt. Lappen, burken med
sömntabletter, rakbladen och blodet. Hon föll handlöst ner på golvet, hon grät. Er pappa kom
inrusande till rummet och förstod han också. Han började gråta och kasta saker i väggarna. Dina föräldrar
visste att du blev mobbad och försökt med alla saker. Som att byta skolor men det hjälpte ändå
inte.
Ett tag senare var din kropp bortförd. Poliserna utredde och gick till skolan nästa dag.
En organisation som kallades ”Anti-Bully Group” höll tal om vad de andra borde ha gjort och
polisen gav böter till alla som mobbat dig. Det var väldigt många. Alla pengar skulle gå till din familj.
Din bästa vän som aldrig förstått hur allvarligt det var. Hon borde verkligen ha gjort något tänkte hon.
Hon bara skrek rakt ut och grät så att hon inte kunde andas. Din pojkvän grät och skrek åt dem som mobbat
dig. Han försökte slå till dem men poliserna höll fast honom. Inte för att gripa honom utan för att
lugna ner honom. Han rusade sedan ut från klassrummet medans han kastade iväg massa bord.
Polisen och organisationen gick till alla klasser i skolan. Många visste redan att du var mobbad men förstod inte heller allvaret.
Mobbarna blev avstängda och skickades till ett ungdomsfängelse.
Efter tre veckor var det begravning, nästan hela skolan var där. Lärare, elever till och med rektorn.
Din släkt, familj och ett par vänner du mött på internet. Prästen höll tal, dina förädlar höll tal, polisen, organisationen och
ett dussin till. Men ingen visste var din bästa vän var.
Ett halvår senare:
Din pappa satt mest i soffan och kollade ut genom fönstret.
Din mamma satt och skrev dikter som ”Jag sitter och väntar på att hon ska koma genom dörren”
Tindra din bästis fanns inte längre.
Din pojkvän satt i ungdomsfängelse för att ha mördat den som var värst mot dig.
Hela skolan sörjer och vänskapsbandet mellan alla har blivit viktigare än någonsin.
Förstår du? Du är viktig och du behövs.
Du måste prata med någon. Jag vet hur det känns men när jag
åkte och pratade med en psykolog kändes allt bättre.
Av: Sagathefighter
VN:F [1.9.11_1134]
4.0/5 (112 röster)
You are needed, 4.0 out of 5 based on 112 ratings

4 kommentarer

  1. Ida G Skriver:

    Bästa novellen någonsin, om den kommer ut mer, kan folk faktist läsa och hålla med. Stor förebild är du❤️

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.0/5 (1 röst cast)
  2. Liv S Skriver:

    Den här novellen är helt underbart meningsfull..Så stark och talande. Det finns inga ord för att beskriva denna novellen!! Fortsätt skriva noveller!! <3 // Kram Liv

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.0/5 (1 röst cast)
  3. Amanda Skriver:

    Asså jag har läst någon liknande någon annanstans också men jag får fortfarande tårar i ögonen. Den är så sorglig och så sann. :’)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.0/5 (2 röster cast)
  4. Beatrice Skriver:

    Jag… Jag är mållös. Varenda ord får mig att reflektera över hur jag mår. Tack. Detta får mig att täka på vilka jag utsätter för fara om jag skulle dö. Tack.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.5/5 (2 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.