Vilken värdelös kväll.

Halvspringandes i alldeles för höga klackar kände sig Ylva ganska bitter denna onsdag.

Jobbet hade gått bra och hemma väntade en kärleksfull katt, en kanna te och soffan, upplagt för en perfekt myskväll. Ändå hade hon lovat Kajsa att följa med ut för drinkar.
Skuldkänslorna över att ha tackat nej de senaste gångerna hade fått henne att slänga på sig lite läppglans, byta från lågskor till de svarta pumpsen och ge sig ut i den kyliga novemberkvällen.
Så nu satt hon där, på buss 13 som tog henne till ett av stadens populära vattenhål, och kände sig jävligt otaggad.

Väl där möttes hon av en inte lika bitter Kajsa.
Lång blond och med ett enormt kroppsspråk var det få som inte lade märke till henne där hon stod vid busshållplatsen och rökte sina blå Camel. Hennes skarpt röda kappa lyste och håret fladdrade runt hennes huvud.
Det var svårt att se att denna människa just kommit ur en jobbig relation med sin före detta pojkvän.
Ännu en orsak till mina skuldkänslor, tänkte Ylva då hon kramade om sin kompis.
”Jag behöver tequila och det är pronto!” sa Kajsa då de gick fram till dörrvakten som bums släppte in dem.

Onsdagskväll var lill-lördag vilket syntes på den näst intill fulla baren. Affärsmän i kostym, musiker i sneakers, sekreterare i kjol och hemmafruar i päls. Det var en otrolig blandning. Men hade man status så var det här man hängde.

Fan så smockat.
Äckligt mycket folk.
Vilken värdelös kväll.

De trängde sig fram till baren där Kajsa beställde in två shots och två öl.
”Lagom start.” sa hon när hon tillslut nådde Ylva i vimlet.

Drinkarna slank ner mellan småprat om veckan, en sjuk mormor, Ylvas katt och varför alla envisades med att bära alldeles för stora glasögon nu för tiden.
”Vi är omringade av flugor!” skrattade Kajsa då hon tog sin sista slurk öl.

Efter mer snack om allt och inget påpekade Kajsa att nu var det dags för Ylva att gå och köpa drinkar och detta gjorde hon givetvis samtidigt som hon dolde en gäspning från sin glada kompis.

Hon började tränga sig fram mot baren men halvvägs dit blev hon blockerad av en snubbe i skinnjacka. Hans skäggstubb var ovårdad och hans vattniga ögon hade svårt att fokusera.
”Ursäkta mig.” sa Ylva och försökte ta sig förbi honom.
”Bara om du ger mig en kyss gumman.” svarade han, putade med läpparna och greppade tag om hennes midja.
Han stank alkohol och Ylva grimaserade.

Vilken värdelös kväll.

”Snälla bara släpp förbi mig.” sa Ylva och i samma veva tog hon tag i mannens händer och puttade bestämt bort dem.
”I helvete heller.” väste han och tog tag i henne igen.
”Du ska betala för att gå förbi här.”
”Låt mig vara, jag vill inte ha någonting med dig att göra” sa Ylva så lugnt hon bara kunde samtidigt som hon började känna paniken stiga inom henne. Håll dig lugn, annars kanske han blir aggressiv, tänkte hon och andades djupt samtidigt som hon återigen tog bort hans händer som nu höll fast hennes höfter.

”Din jävla feminstfitta.” sa han och höll henne närmre.
”Det kanske är bäst att jag tar med dig hem så att jag kan lära dig hur man behandlar en man.”

”Eller så kan du bara låta henne gå?” sa plötsligt en röst till höger om Ylva.
Hon tittade dit och såg en medellång tjej med bruna lockar och arga gröna ögon stå och stirra på äcklet framför henne.

”Och vad har du med saken att göra?” frågade han och vände sig mot detta oväntade motstånd.
”Så behandlar man inte människor, så pratar man inte med människor och folk som beter sig som du gör mig fucking förbannad!” svarade hon och tog ett steg framåt mot mannen.

”Du din bekräftelsesökande lilla hora är bara avundsjuk för att jag tar med denna skönhet hem och inte dig. Kom, nu går vi.” sa han och började dra med sig Ylva mot utgången.
”Men för i helvete låt mig vara!” sa Ylva men han vände sig inte om.
Eller så hann han inte.
För när Ylva sa ifrån knöt tjejen med de bruna lockarna högerhanden och slog till snubben rakt i ansiktet.
Han var oförberedd på detta och alldeles för berusad för att kunna hantera situationen. Han vinglade till vilket gav Ylva och hennes hjältinna de sekunder de behöver för att ta sig ut ur folkvimlet och ut på gatan.

Ylva pustade ut och tittade upp mot de gröna ögonen.
De var inte arga längre.
De glimmade i mörkret och hennes röda läppar log stort.

”Tack! Tack så mycket för att du räddade mig från det där äcklet.”
”Ingen orsak. Jag kan inte bara se på när sådana som han tror att de kan behandla människor hur som helst. Jag heter Lova förresten.”
”Ylva.”

De skakade hand och Ylva blev helt plötsligt nervös.
Det var något speciellt med denna tjej. De röda läpparna, de gröna tindrande ögonen som såg på henne på ett sätt som för Ylva var helt obekant.

”Vill du följa med mig hem och dricka te?” frågade Ylva blygt.
”Absolut!” svarade Lova och tog Ylvas hand.

Vilken värdelös kväll.
Men den slutade med början på något underbart.

VN:F [1.9.11_1134]
0.0/5 (0 röster)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.