Vår treårsdag

Till min andra halva och hjärtekrossare.

Jag kollade på klockan var femte minut och stressen ökade när jag insåg att jag var en timme sen till festen. Festen som du och jag skulle gå på. Det var Anna och Joels förlovningsfest. Jag hade tagit på mig skjortan du köpte till mig när jag fyllde 19. Jag visste att du älskade när jag hade den på mig. Det var därför jag valde den och för att vi firade vår treårsdag. Så jag ville klä upp mig lite extra för din skull och för att jag älskade dig mer än allt. Vi hade ju bestämt att vi skulle träffas på festen, det minns du väl? Jag smsade dig och skrev ”Förlåt, kan du hälsa att jag blir en aningen sen, kön till blomsterbutiken var jättelång. Puss!”. Du svarade och skrev att ”fint folk kommer alltid sent.”, jag minns att jag fick stoppa mig själv från att brista ut i skratt för att inte ses som en galning och undvika allas blickar. För ingen visste ju vad jag skrattade åt, eller att jag var upp över öronen förälskad i världens vackraste människa. För det var jag verkligen.

Jag tog genvägen genom parken och jag antar att du hade listat ut långt innan att jag skulle bli sen som vanligt, för där satt du vacker som alltid, själv på en bänk, stirrandes ner på dina fötter, helt tyst. Tills du såg upp när jag sa ”Hej älskling! Vad gör du här? Jag trodde du var på festen.” jag satte mig bredvid dig, la min hand på ditt ben och såg direkt att något inte var som det skulle. Jag frågade dig om något var fel och du såg på mig, skakade på huvudet. ”Men då så, kom vi är en och en halvtimme sena! Anna och Joel kommer döda oss.” sa jag och skrattade. Då tog du tag i min handled precis när jag rest mig, ”Vänta Adam, vi är fel. Det här är fel. Vårat förhållande är fel.”, världen stannade för en sekund, mitt hjärta började dunka snabbt i mitt bröst och jag var tvungen att sätta mig ned. Jag såg på dig, dina ögon var tårfyllda. ”Vad är det du säger?” frågade jag och du sa att det inte var som förut. Du sa att du haft känslan ett längre tag men inte vågat säga något för att du inte ville såra mig. Du sa att du fortfarande älskade mig, men att känslorna inte längre fanns där. Hur kunde du ens säga så? Vad då, älskade mig fortfarande? Man kan inte älska någon som man inte har känslor för. Om det så gäller som kompis eller någonting mer.”Det är inte så enkelt, Adam. Du förstår inte jag…”, ”Du vill göra slut, är det vad du försöker säga eller?”. Du såg på mig, med de där gröna ögonen jag en gång blev kär i. Du ryckte på axlarna och frågade om jag ville det. Jag svarade nej och sa att det inte var jag som satt där och sa att jag inte kände någonting längre. ”Alltså Adam, vi har varit tillsammans i tre år. Det har hänt så jävla mycket på tre år.”. Du hade inte träffat någon annan, men ändå kändes det som att någon hade tagit dig ifrån mig. Du sa att du önskade att det var som första gången vi sågs, ”Jag vet inte vad jag känner just nu.” sa du och gav mig en iskall blick. Det var alltså så här det skulle sluta, jag trodde att det skulle vara vi och det trodde du också, men nu är det inte så längre. Jag trodde att vi skulle bli gamla tillsammans, se våra barn och barnbarn växa upp och sitta på vår veranda och prata om minnen.

Bänken började bli obekväm och luften blev sval. ”Det tar verkligen slut nu va?” frågade jag och du tittade inte ens på mig. Du nickade. Det kändes som mitt hjärta skulle slitas ur min bröstkorg, du smekte min arm. Du förstod verkligen inte att ingenting du gjorde eller sa kunde förändra någonting, det skulle inte få mig att må bättre. Du ville inte att jag skulle hata dig, men det var omöjligt att inte göra det, inte just då. Hur du ens kunde göra slut på vår treårsdag har jag fortfarande inte förstått. Hur kunde du vara så förbannat känslokall?

Jag gick aldrig på festen, men jag vet att du gjorde det och där träffade du tydligen den rätte. Det tog dig alltså ett par timmar och glömma mig. Du slängde vår kärlek som om det var en påse med skräp, som om den vore någonting man skrapar under mattan. Nu ett år senare är du gift med honom, och jag kan inte ens säga att jag är lycklig för din skull, att säga det vore som att förnedra mig själv och så lågt tänker jag inte sjunka.

 

VN:F [1.9.11_1134]
3.8/5 (13 röster)
Vår treårsdag, 3.8 out of 5 based on 13 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.