Välkommen till ett tonårsliv

Jag tar ett djupt andetag. Ännu en grå Måndag som följs utav dagar med stress ,prov och skoljobb.

Jag är femton år och går igenom de tre jobbiga åren i högstadiet innan gymnasiet. Nu är det min tur, min tur att få ut all information från mitt huvud på ett papper i flera olika ämnen. Jag pratar om nationella prov.

Pennan går i högvarv de sista minuterna, det är helt knäpptyst i klassrummet och läraren observerar allting som vi gör. Mina händer är blöta av svett och jag har klumpar i magen utav all stress.

Jag tänker att det får vara slut nu, att jag vill tillbaka till mellanstadiet då pressen var liten och allt skoljobb var ”kul”.

Det var ungifär fem år sedan jag kände så. Snart börjar min syster i högstadiet och jag ör orolig för henne. Hon är den som alltid vill göra sitt bästa och vara alla till lags, men jag vet att det kommer förändras.

Häromveckan var hon på besök i sin blivande skola och kom hem och talade om för mig hur roligt allt skulle bli och hur snälla alla lärare och elever var.

-De här tre åren kommer att bli fantastiska Klara!, sade hon till mig.

Jag vet syster, jag kände exakt likadant själv. Kändes allt bra?

Hon tvekar.

-Alltså…En lärare sa att ibland kanske jag kommer känna att jag inte räcker till.Är det sant,kommer jag inte att räcka till?

Det är så mycket du inte vet. Det här är bara början.

Välkommen till en värld då du inte räcker till:

Mobiler är ren tragedi och att vara sjuk är rena rama självmordet. Glöm allt du lärde dig i lågstadiet, här förväntas du kunna allting utantill. Du bör aldrig råka glömma saker hemma eller i skolan och din fritid kommer snart att ersättas av läxor, pluggning och ångest.

Dina år utav slit och ångest kommer slutligen sättas på prov i nian, flera prov i veckan. Samtidigt som du ska prestera bra i klassrummet, så ska du också ”vara som alla andra” och inte annorlunda.

Om någon finner dig annorlunda kommer han eller hon göra vadsomhelst för att du ska må dåligt, vilket i sin tur påverkar dina betyg. Du förväntas vara ”normal”, du försöker men kommer aldrig vara bra nog.

Nu har jag varnat dig, nu vet du allt men är ändå inte avskräckt. Bekräftelsen är för stark och berusande. Du fick all uppmärksamhet och alla vänliga blickar och samtal om hur ”bra” du kommer få det.

Jag förstår hur du känner. Jag har också varit där en gång, men jag hade aldrig någon, och du har mig. När du känner att du inte räcker till och bara vill därifrån, väntar jag här på dig.

VN:F [1.9.11_1134]
3.3/5 (30 röster)
Välkommen till ett tonårsliv, 3.3 out of 5 based on 30 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.