Två Timmar Kvar

Mitt namn är George kelly och är 23 år och bor i Los Angeles, men mina gäng medlemmar kallar mig för Machine Gun för jag är lika galen som den. Jag är en ut av de mest jagade brottslingarna i USA. FBI har till och med satt ett pris på mitt huvud. För några dagar sen så satt jag och mina gäng medlammar i vårat högkvarter och planerare vårt största brott hittils och en ut av stadens största också. Vi skulle nämligen göra inbrott i stadsbanken. Sen jag var liten har jag alltid varit intresserad av brott. Jag var tvungen att byta minst 7 skolor. Allt började när mina föräldrar dog i en bilkrash. Jag hade ingen som kunde ta hand om mig så jag började såva på gatorna. En dag när jag gick under en liten tunnel så sog jag några tuffa killar som pratade med varandra. Några rökte till och med. Dom började kolla på mig och blev rädd. Precis när jag tänkte springa därifrån kom dom fram till mig och sa att vi ska inte skada dig. Dom frågade mig om jag hade hörttalas om deras gäng och då sa jag nej. Dom frågade mig också några konstiga frågor och sen tog dom mig till till deras chef. Han frågade mig om jag ville joina dom och dom sa även att dom skulle ta hand om mig så jag sa ok. Dom tog mig till ett ställe som jag inte fick veta vad det var. Dom lärde mig skjuta med vapen och lärde mig hur man ska bli bäst som en brottsling.

 

Två veckor efter träningen fick jag mitt första jobb för att jag hade skött mig bra på träningen och att jag var duktig, så chefen gav mig ett enkelt jobb. Jobbet var att jag skulle råna en kiosk och ta pengarna och så mycke tobak som möjlig. Gonzales som var med i gänget skutsade mig. Han sa till mig att han skulle vänta mig några meter bort från kiosken. När vi var framme var jag jätte nervös och jag darrade till och med. Jag tog fram min pistol och gick in i kiosken. Jag gick fram till kassan och sköt ett skott i luften och sa sedan till personalen att ta fram pengarna och tobaken. Efter jag var klar sprang jag ut till bilen och åkte iväg. Nästa dag när vi åkte förbi kiosken för att kolla om det var spärrat så såg vi tre polisbilar utanför kiosken. Vi blev väldigt nervösa men vi blev ännu mer när vi såg polisen komma fram till oss så vi låtsades att inte kolla dit och åkte bara fram.

 

Det var mitt första jobb som jag fick och efter dess kände jag mig som en riktig brottsling. Det här var jag född för tänkte jag. Sen dess har jag fått jobb nästan varje vecka. Men varje jobb jag fick blev bara svårare och svårare. Tills idag, att råna stadsbanken hade jag aldrig tänkt på att göra. Men efter vi hade fått reda på summan vi skulle få så drömde jag varje natt hur jag skulle råna banken med mina polare. Man kan säga att jag hade tänkt ut hela planen helt själv. Nu för tiden brukar vi gå förbi banken varje dag för att kolla vilka rutiner vakterna och personalen har. Vi brukar också ta en titt inuti banken för att kolla vilken yta kamerorna täcker.

 

Igår gick vi och hämtade alla vapen och verktyg vi skulle använda för inbrottet. Vem det är vill jag inte säga för jag vill inte förlora en nära vän till mig så som jag gjorde med Ryze. Det var en kväll då jag, Ryze och Torreto gick på en fest. Efter en stund kom det två svarta bilar och ut kom beväpnade män. Vi hamnade i skottlossning. Som tur var fanns det vakter som fick bort dom en Ryze fick ändå en kula rakt i huvudet. Den dagen glömmer jag aldrig bort. Orsaken för att vi hade hamnat i skottlossning var på grund av att Ryze hade lurat några person på pengar och summan var väldigt stor. Och dom som han hade lurat var medlemmar från den kinesiska maffian som har en väldigt stor makt här i L.A.

 

Vi har också tränat rätt mycket på taktik, vem som ska göra vad och vilka positioner vi skall ha i inbrottet. Om polisen kommer så ska vi bara hålla vår position och säkra byggnaden så att dom inte kan komma in och sedan fly från en bakväg. Men om polisen kommer in i banken utan att vi vet om det och dom tar oss, så måste vi spränga oss själva. Det betyder att alla vi kommer att ha 10 kg sprängämnen på våra kroppar. Om vi alla spränger bomben samtidigt så finns det risk att byggnaden rasar. Men eftersom     alla kommer inte att reagera samtidigt och någon ut av oss kommer att spränga den innan alla andra hinner göra det, så tror jag inte att byggnaden kommer att rasa.

 

Planen är att vi ska klä ut oss som målare och gå in i banken. Blända alla kameror med starka ficklampor. Sedan ska vi ta alla som finns i banken till gisslan och ge dom samma kläder som vi kommer att ha på oss. Vi ska också gå in till förrådet och bygga ut väggen så att en ut av våra mannar kan stanna där med pengarna. Efter en vecka ska personen komma ut med pengarna utan att bli märkt av vakterna eller polisen. Och den personen som ska komma ut med pengarna är jag. Mina polare ska vänta utanför på mig och efter detta ska vi fly till Canada och leva resten av våra liv där.

 

Nu har det gått en vecka sen vi gjorde brottet. Allt gick som planen. Polisen säger att det är det första brottet i USA’s historia där tjuvarna inte tas till fånga. Polisen fick inte ens några ledtrådar om vilka de var. De kunde inte ens få fram några svar från människor som tog till gisslan. Svaren som detektiverna fick var samma. Det var att alla såg likadana ut så ingen kunde peka ut vem som var tjuvarna. Summan som togs var ungen 1,5 miljoner dollar och 9 diamanter som är värda ungefär 3x mer än pengarna som vi har tagit.

 

När tiden var inne och jag skulle gå ut genom bankens dörrar kom plötsligt detektiven Keith Frazier och hans kompanjon Bill Mitchell som var med och hjälpte till med att lösa fallet. Tänk er, L.A.’s mest berömda detektiver löser vårt brott. Vi var stolta över det men och så rädda för att bli tagen av polisen och sedan bli fängslade. Den känslan har vi haft hela tiden sen brottet startades. Men nu var allt över för mig och mina polare. Detektiverna fångade mig. Helikoptrar och polisbilar jagade efter bilen som skulle vänta på mig utanför och dom blev också fångade. Fallet var löst. Våra karriärer var över. Sedan första dagen i cellen har jag ändrat mig att jag den dagen gick med på att bli kriminell.

 

Nu har det gått 25 år sen jag fängslades. Väldigt lång tid. Jag erkände allt i domstolen. Berättade alla planer vi hade och allt vad vi gjorde i banken som poliserna aldrig fick veta. Äntligen ska jag släppas fri och äntligen ska jag få leva fritt. Få upptäcka världen, inte svarta marknaden och livet som en kriminell. Två 2 timmar kvar…

VN:F [1.9.11_1134]
3.7/5 (22 röster)
Två Timmar Kvar, 3.7 out of 5 based on 22 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.