Två gånger i livet

Med vemod i blicken såg hon ut över vattnet. Det var likadant samma dag varje år. Vemodet som kom över henne fast det var så många år sedan det hade hänt. Hon hade lärt sig leva med det. Hon hade inte haft något val. I början när det precis hade hänt så var det i det närmaste outhärdligt. En smärta så förlamande och bottenlös att det inte fanns ord för att riktigt beskriva den.

 

Dem hade träffats på en fest. Hon föll direkt. Kärlek vid första ögonkastet som hon var övertygad om bara existerade i romaner och på film fick hon nu själv uppleva. Han var så otroligt snygg med sitt mörka lätt vågiga hår sina blå ögon som inramades av mörka ögonfransar och välvda ögonbryn. Hans näsa var rak och välformad och hans mun hade alltid antydan till ett leende. Hans kropp var vältränad och brunbränd. Från den kvällen var dem oskiljaktiga. Eftersom dem inte bodde på samma ort så träffades dem så fort dem båda var lediga. Telefonsamtalen blev därför många och långa.

 

Efter två månader hade dem förlovat sig och det var nog många som höjde på ögonbrynen och ansåg att dem hade lite väl bråttom. Varför skulle dem vänta. Dem var ju båda övertygade om att dem skulle leva resten av livet tillsammans.

 

Till en början hade hon ingen aning om hans problem. Hon trodde inte att det var något som skulle kunna hota eller äventyra deras nyfunna kärlek och lycka. Dem började planera för framtiden. Först skulle dem flytta ihop. Det fanns ett hus dem kunde få hyra i närheten av hans föräldrahem. Det var dock i stort behov av renovering då det inte hade bott någon där på många år men det var perfekt för det unga paret. Renoveringsarbetet sattes snart igång. Fick man lov att vara så här lycklig.

 

Visst var det för bra för att vara sant. Hon fick ett samtal från hans mor sent en kväll, som berättade att han hade problem med spriten. Hon var rädd att dem planeradeatt skaffa barn nu när dem skulle flytta ihop. Hon ville inte att hennes barnbarn skulle växa upp med en förälder som hade missbruksproblem. Dem hade försökt att prata med honom om att söka hjälp men han hade vägrat att lyssna på dem. Sedan hade han ju träffat henne och då tänkte dem att nu kanske han tar tag i sitt problem men inget hade hänt och därför kände hon sig tvungen att berätta för henne hur det låg till. Det kom som en total överraskning. Hon hade inte märkt någonting. Dem hade ju mest träffats på helgerna och då hände det ju att dem var på fest och det var ju inget konstigt med det. Efter det avslöjande samtalet så började hon lägga märke till saker och ting. Hon blev mer observant på hans beteende. Var det verkligen sant som hans mor hade sagt. Inte kunde hon väl ljuga om en sådan allvarlig sak. Slutligen förstod hon att det var sant. Han betedde sig underligt när han ibland kom för att hämta henne efter jobbet. Blicken flackade och han var fumlig. Konstigt nog kände hon aldrig någon spritlukt. Slutligen blev hans problem alltmer tydliga och hon förstod till fullo vilka allvarliga problem han hade när hon hittade tomma spritflaskor som han hade gömt lite varstans i hennes lägenhet. Hon försökte prata med honom om problemet och att han borde söka hjälp. Men hon fick argt till svar att han hade inga problem. Dem bokade en semesterresa till Teneriffa. Hans första utlandssemester som skulle bli deras första kärleksresa. Hon trodde nog att han skulle hålla sig i skinnet när han befann sig på främmande mark så långt hemifrån, men när han såg alla alkoholhaltiga frestelser i butikerna så tog begäret över. Hon fick låsa in spriten i resväskorna. Trots det så hade dem ändå en relativt härlig semester med mycket sol och bad. En av dem sista dagarna föll han i en trappa och slog i ena ögat med en blåtira som resultat.

 

Hon levde med en ständig oro att det skulle hända honom någonting. Om han inte blev skadad själv så kunde ju någon annan bli skadad när han satte sig bakom ratten i onyktert tillstånd. Hon grälade på honom och var ibland rent ursinnig på honom för att han inte kunde erkänna att han hade problem. Hon till och med hotade med att lämna honom om han inte sökte hjälp. Vid dessa tillfällen började han alltid gråta och sade att han inte kunde leva utan henne. Hon skulle ha gjort allvar av sitt hot och lämnat honom för att se vad som betydde mest för honom. Hon eller spriten. Men av någon anledning så klarade hon inte det. Hon älskade honom djupt och innerligt och trodde väl att det på något vis skulle ordna sig så småningom. Så fel hon hade. Han gjorde faktiskt en kraftansträngning och höll sig borta från spriten ett tag. Begäret blev honom slutligen övermäktigt och efter tre veckor gick det inte längre.

 

Sent en kväll i april kom så det ödesdigra samtalet som hon hade fasat för i månader. Han var död. Han hade förlorat herraväldet över bilen på väg hem från jobbet. Döden hade varit ögonblicklig. Hela hennes värld slogs på bara några ögonblick i spillror. Smärtan och ångesten var förlamande. Lugnande mediciner och sömntabletter tog henne igenom dem närmaste dagarna. Hur kunde ödet vara så grymt. Hon hade blivit fråntagen det som betydde mest för henne i hela världen.

 

Hon tog med sig sin bror och begav sig till olycksplatsen. Det hade känts viktigt för henne att få se var det hade hänt. Spåren efter olyckan var tydliga. Bilen hade slagit i vägräcket som hade fått sig en ordentlig törn. Hon satt länge på räcket och tänkte. Hon lät tårarna rinna nedför kinderna. Det var så orättvist. Han som hade hela livet framför sig. Han hade bara varit 26 år. Begravningen som hölls två veckor efter olyckan fyllde hela kyrkan med sörjande. Det var arbetskamrater, klasskamrater, nära vänner och släktingar. Han hade varit så omtyckt av alla. Hon hade rasat i vikt och var blek och skör men samlad när hon tillsammans med sina föräldrar och sin bror gick in i kyrkan. Inte ett öga var torrt. Att se den vita kistan och veta att det var han som låg i den var oerhört svårt att fatta.

Hon hade snyftande lyssnat på prästens gripande tal där han så målande beskrev hans alltför korta liv. Ute vid graven hade man tagit ett sista farväl när kistan sakta hade sänkts ner till den eviga vilan. En enkel röd ros hade hon släppt ner på kistlocket samtidigt som hon tyst viskat -Farväl min älskade vila i frid. Endast dem allra närmaste hade samlats efteråt för att läsa upp kondoleanserna och dricka kaffe hemma hos hans föräldrar. Månader av smärta, längtan och ångest följde. Hon gick igenom sorgens alla faser. Att ta sig igenom alla högtider, födelsedagar och andra speciella händelser utan honom vid sin sida var svårt men hon kämpade sig igenom svårigheterna. Sakta började hon så småningom se ljusare på livet igen.

 

Minnet av den första stora kärleken som så tragiskt ryckts bort från henne skulle hon alltid bära med sig som ett minne som visserligen hade bleknat med åren men som för alltid skulle påminna henne om hur skört livet egentligen är och att man aldrig ska ta någonting för givet.

 

Hon var övertygad om att hon aldrig skulle kunna älska igen, inte så som hon hade älskat honom. Men efter några år kom en underbar man in i hennes liv. En man som gav henne allt som hon hade saknat och som fyllde tomrummet i hennes hjärta. Hon var lycklig igen men visste av erfarenhet att lyckan är skör och att det gäller att ta vara på varje ögonblick och njuta. Det var precis det hon försökte göra 364 dagar om året. En dag om året var speciellt tillägnad honom. Årsdagen av hans död. Hon hade funnit en rofylld plats vid det lilla tjärnet och år efter år hade hon troget begett sig dit. Precis som alla föregående år plockade hon nu fram alla ljusa minnen från deras tid tillsammans. Hon log när hon tänkte på hans ögon som hade varit så fulla av ömhet och kärlek när han hade sett på henne. Hon var övertygad om att han satt i sin himmel och leende såg ner på henne. Såg att hon nu hade det bra och att hon återigen var lycklig. Hon hade ofta under årens lopp känt att han i anden var nära henne. Hon kunde sitta i timmar och bara frossa i nostalgiska minnen. Ett annat ansikte trädde plötsligt fram för hennes inre syn. Hennes mans. Två så olika män men ändå så lika. Kärleksfulla och ömma. Med dem hade hon upplevt innerlig kärlek och lycka.

Trots tragedin många år tidigare så kände hon sig ändå lyckligt lottad. Hon hade lyckats gå vidare. Hon hade släppt in kärleken i sitt hjärta igen. Hon hade två gånger i sitt liv haft förmånen att älskas av två underbara män. Den ena hade fått avsluta sitt liv alldeles för tidigt. Den andra hoppades hon att hon skulle få ytterligare många lyckliga år tillsammans med. Hon blickade upp mot himlen och såg att det drog ihop sig till regn. Det var dags att bege sig hemåt. Hennes man hade tänt en brasa i öppna spisen och satt i soffan och väntade på henne. Hon kröp in i hans famn och drog en suck av välbehag och lycka. Mellan dem behövdes inga ord. Han förstod. Borta var vemodet som hon tidigare känt.

VN:F [1.9.11_1134]
3.0/5 (3 röster)
Två gånger i livet, 3.0 out of 5 based on 3 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.