Tragedin om en fluga

En gång för inte så jättelänge sen på Ingenstans gatan ∞ i mitten av Tramstad, den blomstrande huvudstaden i landet Tjotahejti, befann sig Gunnar Karlsson i en sinnesstämning av djup skuld.

  Han hade många goda anledningar till att känna skuld men för tillfället så var det en viss fluga som surrat runt hans huvud i tre timmar som var den primära orsaken. Om det verkar knasigt att en man blir deprimerad av detta så är det för att ni inte har läst resten av historien. Denna företeelse får vi dock lämna för att förklaras senare. Historien handlar om flugan som surrar runt Gunnars huvud.

Flugan är vid tillfället 5 dagar gammal. Dagen före hade han tagit examen från universitetet som fullfjädrad flugdoktor och gift sig med en förtjusande flugmadam.

På morgonen lämnade han sin fru för att gå till jobbet. Sjukhuset befinner sig en bra bit ifrån hans hem och han vet att han inte kommer att få träffa sin fru på flera timmar. Han har ingen aning om vad som väntar.

Efter en ansträngande tid på jobbet, fyllt av hjältemod och heroiska livräddningar, så önskar sig flugan, som heter Berzzt, inte mycket mer än att återvända hem till sin älskade fru. Väl hemma så väntar inget annat än hemsk tragedi och förstörelse. Flugornas blomstrande huvudstad, lokaliserad i Gunnar Karlssons brödskåp, har blivit totalförstörd. Byggnaderna har krossats, fluglik ligger strödda på marken och lukten av bekämpningsmedel ligger tung i luften.

Berzzt landar i utkanten av den förstörda staden och låter sin trötta vingar vila, oförmögen att ta in vad hans mångfacetterade ögon ser. Den plats där han föddes, skrattade, lekte, studerade, älskade, älskades, levde, har gått under på den tid det tog honom att avsluta sin första arbetsdag. Bedövat vandrar han genom den stad som inte finns längre. Desperat försöker han intala sig själv att det är en dröm, bara en hemsk mardröm, men han är inte dum. Han vet att vad han ser är sant. Allt är borta.

Under sin vandring genom staden ser han ansikten. Otaliga ansikten. Vissa är vänner, andra fiender, andra är bara ansikten man sett på gatan. Kanske har man hälsat någon gång, till-och-med tagit en drink, men inte mycket mer. Trots att de inte var något särskilt så var de en del av hans liv. Ett liv som ej finns mer. Han ser sina släktingar, kusinen som alltid skulle vara bäst, mormor som trugade i honom socker och sopor trots att han var mätt, lillebror och lillasyster och många mer. Alla borta.

Medan han kämpar sig igenom spillrorna av det liv han levt hörs skrik och gråt från andra delar av staden. De uppstår i takt med att fler och fler flugor återvänder till sina omintetgjorda hem och hittar inget annat än sina älskades stelnande kroppar. Ackompanjerad av denna sorgens sång färdas han närmare och närmare sitt mål. Sitt hem, och sin fru. Alltjämt som han hindrar sig själv från att gråta.

Vandringen är lång men han anländer till slut till sitt hem. Där finns hans fru, liggande på golvet. Orörlig. Han lyfter henne i sina armar och låter för första gången gråten komma. Det är ingen stilla, värdig gråt. Han tjuter, skriker, ut sin sorg, saknad och sitt hat. Sitt hat mot Gunnar Karlsson. För Berzzt är inte dum. Han förstår vem som har gjort detta. Det finns inte något tvivel om vem som har kunnat ställa till med detta. När hans gråt tagit slut och hans hals är trött av allt tjut svär han hämnd mot Gunnar Karlsson. Han skall betala för vad han gjort.

Nu är vi tillbaka i början av historien. Berzzt surrar hatiskt kring Gunnar Karlssons skalle och Gunnar Karlsson är så skuldtyngd att en liter bly känns lätt som en fjäder i jämförelse. Hur kan det komma sig att han är så skuldtyngd? Förstår han vad han har gjort? Svaret är att ja, det gör han. För vad kan Berzzt göra mot Gunnar Karlsson annat än att spy ut sitt hat. Så starkt och hett att till-och-med en människa kan förstå. Så Gunnar förstår och känner skuld och hat mot sig själv. På detta sätt kommer de att fortsätta sina liv tills de båda går under tillsammans. Den ena fylld av hat, den andre fylld av skuld.

 

Detta var min historia om tragedi och sorg. Om ett gott liv och slutet på detta liv. Och om det finns någon viktigpetter som vill påpeka att flugor inte lever sina liv som det framställs i historien så vill jag bara säga att det är min historia och jag förtäljer den hur jag vill.

VN:F [1.9.11_1134]
0.0/5 (0 röster)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.