SCISSORS: Prolog

På en smal, krokig landsortsväg någonstans i södra England satt det satt en ensam man i en svart VW. All slags civilisation kändes så avlägsen att det var märkligt att vägen och den lilla rastplatsen som fordonet befann sig på ens fanns till. Han hade suttit där ett bra tag och undrat vad det egentligen var han höll på med. Det här var utomordentligt fånigt, han skulle för alltid låtsas att det här aldrig någonsin hade hänt.

Det luktade härligt av blöt asfalt och höst och ruttnande äpplen när han klev ur. Han kunde konstatera att luften var kylig denna sena septemberkväll och han huttrade till under skinnjackan och halsduken. Under skosulorna hade han en organisk sur matta av multnande löv som han lite förstrött sparkade hål i medan han fumligt tände en cigarett. Glöden lyste ilsket orange, men den nikotinstinna cigarettröken som han hungrigt sög i sig och sedan blåste ut genom näsan var osynlig i kvällsmörkret.

Han smällde sedan igen dörren och öppnade den bakre för att sträcka sig efter ryggväskan som han några timmar tidigare hade packat. Han tyckte nog att den vägde lite för mycket, men så var han ju också bekväm av sig. Han ställde snart ner den på motorhuven och med en vaksam blick omkring sig så öppnade han den och stoppade ner handen. Där fanns en stor bultsax som nästan inte fick plats, en fickkniv, några bärs och en flaska vatten, mackor med jordnötssmör, en porrtidning, kamera, batterier, mobilladdare och annat han förväntade sig ha nytta av det kommande dygnet. Han puffade lite på ciggen när han drog fram en stor ficklampa, en sån där tung med handtag. Funkade den? Han hade inte kollat. Det var dumt egentligen. Ja, den funkade när han slog på den. Men ljusstrålen avslöjade inget som han inte redan visste fanns där- bara orörliga, helt harmlösa äppelträd som han var ganska säker på inte skulle hoppa på honom.

Han krängde på sig väskan, tog två äpplen från marken som såg fräscha ut och med ficklampan i handen började han röra sig mot vad han bara kände till via rykten och foton. Han hade inte sett Mollys Volvo på rastplatsen, men han antog att hon var på väg så han skulle klippa upp stängslet och vänta på henne vid entrédörrarna så länge. Men han oroade sig ändå, hon borde ha varit här vid det här laget; han var ju själv sen- så han plockade upp mobilen och letade upp henne bland kontakterna.

 

~~

 

Framför sig hade Molly en krokig asfalterad väg som sedan några mil tillbaka bara var omgiven av eländig skog och några enstaka ensamma hus. Hon hade nästan kört på ett stackars rådjur men inte mött några bilar sedan hon lämnade den lilla staden Alton bakom sig; om något gick snett så skulle ambulans och polis vara lång borta. Det oroade henne.

Men vad var det hon egentligen förväntade sig skulle hända? Vad var det hon ville skulle hända? Det kunde hon inte riktigt svara på. Hon hoppades bara på att få spendera lite tid med Graham. Sen att det här var olagligt fick det ju också att pirra lite extra i magen.

Det pirrade till i fickan. Introt till Bück Disch ljöd i bilen och om det inte vore för namnet på displayen så hade hon gärna lyssnat vidare. Men det var Graham så hon tog emot samtalet och tryckte mobilen mot örat med ett leende.

”Hej, förlåt att jag är sen. Jag körde vilse, men är på rätt väg nu.” sade hon och trummade lätt med fingrarna på ratten. ”Okej.” sade han, hon tyckte han lät lättad. Var han orolig, eller trodde han att hon struntat i allt? ”Jag bara undrade vart du tog vägen.” Molly slängde en snabb, brun blick på sig själv i backspegeln. Hon såg förvånansvärt pigg ut, trots den sena timmen. ”Jag väntar på dig vid entrédörrarna. Kommer du norrifrån så står min bil på rastplatsen en halvkilometer innan. Din får säkert plats bredvid.” ”Tog du Amazonen eller Volvon?” frågade Molly. Hon gillade hans Amazon. Den var blank och svart och fin. ”Jag tog golfbilen.” Molly kvävde ett skratt och satte nästan tuggummit i halsen. ”Va, har du en golfbil? Vad är detta för dumheter, varför är det ingenting jag känner till?” frågade hon. ”… Molly, du hörs jättedåligt, det är ganska dålig täckning här borta på mentalsjukhuset. Vi ses ju om ett tag ändå.” Molly flinade lite. ”Okej. Vi ses snart. Hej då, din slusk.” ”Hejdå, snorunge.”

Det dröjde inte länge innan hon nådde rastplatsen. Mycket riktigt stod hans vackra Amazon-golfbil prydligt parkerad vid den krokiga skylten med texten lay-by på. Hon var snabb att kliva ur och följa efter Graham, men brydde sig likt honom inte om att låsa eftersom de ändå var mitt ute i ingenstans. I ryggsäcken hon bar med sig hade hon några mackor, mobilladdare, en flaska vodka, en systemkamera, kondomer samt penna och skrivblock.

Fortsättning följer…

Av: My Åkerblom

VN:F [1.9.11_1134]
3.6/5 (7 röster)
SCISSORS: Prolog, 3.6 out of 5 based on 7 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.