Ödet

Går med händerna hårt knutna

Genom den skog som ej till mig är bekant

Tittar inte bakåt mot det förflutna

Ser bara ljuset vid skogens kant

Känner hur blickar på mig spärras

Men iakttagarna jag ej kan se

Min stolthet och mod bara förvärras

Kan inte veta vad som skall ske

Och tankarna vimlar medan jag stigen följer

Försöker fokusera på annat

Vill inte veta vad mörkret döljer

 

Men jag är på väg mot bättre tider

Framför mig jag mitt mål ser

Bort från det förflutnas strider

Men dock är det inte omöjligt att det kommer fler

VN:F [1.9.11_1134]
4.0/5 (1 röst)
Ödet, 4.0 out of 5 based on 1 rating

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.