Novell

Hon hade i smyg följt honom med blicken hela kvällen, noterat hans rörelser genom rummen. Ofokuserat hade hon lyssnat till vännernas anekdoter och på avstånd istället försökt urskilja hans ljuva stämma. När han skrattade dansade tusen fjärilar men när han talade länge till någon annan snörpte det i bröstet. Nu hade hon tappat honom ur sikte och placerade sig vid en dörröppning, förstrött sippande på champagne.

En silverbricka med pistasch-täckta praliner och andra sötsaker passerade och hon tog disträ emot en servett med kanderade mandlar medan hon spanade ut över golvet. En herre dök upp invid henne och försökte bjuda upp till dans, han granskade henne nedifrån och upp på ett obehagligt enträget sätt. Hon ljög och svarade att hon precis tagit en stund för att vila fötterna och proppade munnen full för att slippa vidare samtal. I ett hörn längre bort upptäckte hon sina bekanta men istället för att gå dit begav hon sig åt motsatt håll, ut på en fransk balkong. Hon beundrade parken nedanför, det var en kall vinternatt och stjärnorna lyste klart över himlavalvet, skuggan av en fågel svepte över dammen därunder.

Någons närvaro spred sig längs med ryggen, hade den ihärdiga mannen följt efter henne? Irriterat sneglade hon bakåt bara för att förvånat rycka till. Där stod han plötsligt. Han som hon trånat efter sedan hon första gången mötte hans blick, i en trappa för exakt två timmar och 13 minuter sedan. Han klev fram så de stod tätt ihop mot järnräcket, doften av eu de cologne sköljde över henne, det mörka håret låg kammat i sidbena. Kindbenen framträdde och de blå ögonen glittrade i månskenet. Han lutade sig fram tills det bara var ett par decimeter mellan deras huvuden. Värmen från hans kropp spred sig djupt in i henne, betagen av hans skönhet glömde hon att andas när han sakta öppnade munnen; Ursäkta mig. Jag har iakttagit dig hela kvällen, du är det vackraste jag någonsin sett och jag blir snart galen om jag inte får vara nära dig. Han strök försiktigt bort en lock som löst vilade mot hennes kind. Hon blickade generat ner på sina fötter innan hon kände hans hand, då vände hon modigt upp huvudet och mötte hans läppar i en kyss. Världen blev med ens suddig när hon fylldes av åtrå och han drog henne bestämt mot sig.

Flera minuter passerade så innan hans grepp lossnade och hon omtöcknat stapplade bakåt. När hon fann marken igen noterade hon chockat hur hans blick förskräckt stirrade ut i fjärran med händerna trevande utmed halsen och kippande efter andan. Handlingsförlamad såg hon hur han föll bakåt, in på salongsgolvet där gästerna och musiken tvärt stannade av och oräkneliga ansikten vändes mot katastrofen. Hans hud hade färgats purpur och hans kropp ryckte av andnöd, ögonen ännu vitt uppspärrade. När chocken lagt sig slängde hon sig desperat över honom och försökte slita upp skjortmynningen skrikandes efter hjälp. Men utan att hon visste det var skadan redan skedd. Med stor ansträngning formade läpparna orden han knappt kunde uttala; Jag är nötallergiker. Innan hans blick mötte hennes en sista gång.

VN:F [1.9.11_1134]
3.8/5 (5 röster)
Novell, 3.8 out of 5 based on 5 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.