Novell

Regnet rann nedför fönsterrutan och det bildades långa ränder på det smutsiga glaset. Gamla feta fingeravtryck avtecknade sig på glaset och mellan rutorna var det alldeles fullt av döda flugor, damm och spindelnät. En spricka löpte upp från det högra hörnet och hela vägen upp till det vänstra, vilket fick Astrids spegelbild att dela sig. Hon konstaterade att fönsterrutan verkligen såg ut att vara mer än femtio år gammal. Runt fönstret hade karmen lossnat och bakom den kunde man skymta lite fläckar av mögel. Den hade en gång i tiden varit nymålad och vit, numera var färgen mer åt det gula hållet – där det ens fanns någon färg kvar. På större delen av fönsterkarmen hade färgen nämligen flagnat och man kunde istället se fuktskador och brunt, mögligt trä.

 

Större delen av vindsvåningen påminde om fönsterkarmen. Golvet var knarrande och dammigt, när man trampade på det bildades det fotavtryck i dammet och strumporna blev alltid alldeles vita. Listerna längs golvet var mögliga och fuktskadade och de luktade förfärligt. Där trivdes spindlar och andra småkryp ypperligt – det kunde man konstatera då man såg spindelnätet på väggarna.

 

Tapeten var sönderriven och fläckig. Den var tapetserad direkt på träväggen och den var sned. Då Astrid varit sju år hade hennes pappa lovat henne ett omgjort rum och visst hade han varit generös – hon hade fått den billigaste tapeten i hela varuhuset och han hade inte ens tagit dit en tapetserare, utan helt på egen hand försökt sätta upp den med fingrarna fulla av tapetklister. Det förklarade verkligen de vita fingeravtrycken. Ändå hade Astrid varit tacksam och ändå hade hennes pappa slagit henne för att hon inte tackade nog.

 

Taket var fullt av mögelfläckar och lite isolering hängde ned mellan två träplankor. I ena hörnet hade det regnat in och vattnet hade runnit ned längs tapeten och gett den fuktskador. Möglet klättrade upp från golvet, över väggarna och lade sig i lager över träplankorna i taket.

 

Det var säkerligen en hälsofara att över huvudtaget vistas i rummet, men vad fanns det egentligen för val att göra? Då Astrid hade påpekat möglet för sin pappa hade hon fått ännu ett slag i ansiktet och han hade anklagat henne för att vara otacksam och bete sig som en snorunge. Det fanns ingenting hon kunde göra annat än att låta bli att låtsas om fuktskadorna, möglet och småkrypen. Hon fick ta det hela med ett leende och då vintern kom och fönstrets spricka släppte in kalluft och blåst så fick hon helt enkelt bara ta den illaluktande, stickande yllefilten och vira in sig i. Ja, Astrid var trots allt inte typen som klagade. Hon var tacksam om hennes pappa ens så mycket som lagade mat åt henne. Inte ens det hände särskilt ofta. Pengarna han tjänade gick till cigarretter och alkohol och den enda maten som fanns i kökets skafferi var pasta, vilket hans dotter hade tröttnat på för längesedan.

 

När Astrid precis fyllt sex år så dog hennes mamma i lungcancer. Innan dess hade de bott i en stor villa med en enorm, välskött trädgård full utav blommor, fruktträd och blommande buskar. De hade haft trevliga grannar och till och med en städerska. Det enda som var fel var pappan och mannen i huset – han slog både sin dotter och sin fru, men det var det ingen som visste något om. Utåt verkade de vara världens mest perfekta familj. Men när Astrid fyllde fem år så förändrades allt. Nu kunde de knappast ens låtsas vara en perfekt familj längre. Hennes mamma var tvungen att sjukskriva sig på grund av sin cancer och mindre än åtta månader senare dog hon. Hennes man försökte göra allt han kunde för att hålla huset välskött, men det kostade för mycket pengar och han tog med sig sin dotter till en lägenhetsvåning. De bodde ovanför en pizzeria och Astrid fick ta vindsvåningen. Det spelades hög musik nätterna i ända och hennes pappa blev full allt oftare. Hon spenderade fler och fler kvällar ensam på sin vindsvåning med kudden över huvudet då hon annars skulle tvingas lyssna till hans svärande och ljudet av porslin som gick i kras då han blev arg på något eller någon och slängde tallrikar i golvet. Till slut hade de inga tallrikar kvar och då började han kasta glas istället.

 

Astrid kurade ihop sig på fönsterbläcket med sin yllefilt över benen. Hon hade bara ett par vita pyjamasshorts på sig. De var fläckiga och lite fuktiga. Huden på hennes ben var knottrig med tanke på hur kallt det var i rummet. På överkroppen hade hon på sig ett matchande vitt linne. Det var de enda kläderna hon hade. Då hennes pappa tillät henne att använda tvättmaskinen – vilket hände väldigt sällan – så fick hon sitta alldeles naken på sin hårda madrass med filten virad runt sin taniga kropp. Vid sådana tillfällen saknade hon sin mamma som mest.

 

Hon började gråta. Renilerna av regn på fönsterglaset rann i takt med hennes tårar. Hon brukade gråta ikapp med regnet. I England regnade det ofta.

VN:F [1.9.11_1134]
5.0/5 (1 röst)
Novell, 5.0 out of 5 based on 1 rating

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.