Mobiltelefonen

Vi blev nyligen klara, allt är utflyttat. Men efter all slit så känner jag mig törstig. Jag vänder mig om och går mot köket för att dricka vatten. Det känns konstigt, allting är så tomt. Samtidigt som vattnet smakade underligt. Det kanske beror på att jag inte har öppnat kranen på ett tag. Jag ställer glaset utanför dörren i kassen. Men plötsligt så hör jag en röst utifrån. Jag springer då fort till balkongen för att kolla vad som händer. Mannen sa att de har bråttom och att jag behöver skynda mig. Jag nickar och precis när jag vänder mig om så snubblar jag på en fotboll. En fotboll som var så värdefull för mig. En stund då man stelnar inifrån. Det sitter kvar torkat gegga på den. Det var han sist som spelade med bollen den utfrysta höstdagen efter att säsongen var slut.

Jag tar med mig bollen och fortsätter min väg mot dörren. Jag hör då något vibrera i klädskåpet. Det är Johns mobil. Där står det flera meddelanden som hans nära hade skrivit till honom. Jag läser sakta och nervöst ’’ Beklagar sorgen min underbara kompis, tiderna då vi var tillsammans är oförglömliga’’. Jag kollar på de missade samtalen och råkar gå in hos kontakterna. Där finns telefonnummer till fotbollsklubbarna allmänna idrottsklubben, Djurgården IF och Hammarby IF. Han skulle ha varit där, på denna nivå, bara om han visste lite mer om hur kroppen fungerade. Dessutom minns jag när vi kontaktade Wolves FC, en fotbollsklubb i England för att fråga om provspel. Man kommer aldrig glömma tiden då vi tränade från dem ovanligt kalla vinterdagarna till försommaren. Oavsett om det var kallt, regnigt eller blåsigt. Vi tränade till något vi drömde om att göra. Att när man var i form, åka ner till England för att förhoppningsvis fixa en klubb till sig. Planeringen var såklart inte välgjord. Det gick inte som det skulle till slut.

Efter att ha drömt mig till en underbar värld så kom medvetenheten tillbaka. Jag håller nämligen i mobilen fortfarande, men den hade slocknat för länge sedan. Jag låser upp den och skrollar ner mer för att se vilka andra nummer som mobiltelefonen innehåller. Då ser jag numret till logopeden och sjukgymnasten. Det var inte en så lång tid sedan. Jag kommer i alla fall ihåg att det var jobbiga stunder då. Tider då man inte visste att man kämpade för ingenting. Allt bara föll i backen tillslut. Skada efter skada och till slut så orkade kroppen inte mer. Jag visste det redan innan men det föll aldrig mig på tanken för att säga det till honom. Jag får ångest och känner att det var mitt fel. Nej men nu behöver jag skynda mig ner. De väntar ju på mig.

Jag låser dörren och är på väg ner till flyttbilen. Där står det odiskade glaset och den kvarglömda bollen i kassen. Jag tar kassen och ringer en signal till brodern som sa att han är på väg att plocka upp mig. När samtalet är slut så kände jag att jag hade ringt med Johns mobiltelefon. Där faller jag i gråt.

VN:F [1.9.11_1134]
1.0/5 (1 röst)
Mobiltelefonen, 1.0 out of 5 based on 1 rating

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.