Liv i Segelbåten

Jack vaknade av att sin väckarklocka föll ner på golvet när han försökte slå av den.

Han öppnade sitt fönster och kände en varm vind pust komma in i sitt rum.

Han såg att några personer hade lyft upp den Australiska flaggan nere vid hamnen.

Fast det var inte det han kände sig ledsen för. Han befann ju sig i Australien…

Han kände sig ledsen för att idag var dagen där han skulle lämna allt. Sin familj, Sitt jobb, Sina vänner, I ett helt år eller mer.

Hans far hade skrivit upp honom i en båt tävling, En farlig dessutom. Han och 12 mer personer skulle åka hela världen runt med en segelbåt!

Den som vinner skulle få över 2 miljoner dollar, Och hans familj behövde verkligen dem. Han och dem andra fick bara ha med sig 22 vattenflaskor, ett kastspö och ett nät. Maten fick dem klara själva. Och man fick bara ha med sig en tandborste och tandkräm till fären. Om någon skulle få reda på att någon hade med sig något mer, Som mat eller tändstickor eller något så skulle den bli Diskvalificerad.

Jack hörde att någon knackade på dörren.

- Jack? Det var Jamies(Hans frus) röst han hörde

-Kom in, Svarade Jack. Jag är redan vaken.

Jamie kom in och ställde sig bredvid Jack och strök över sin hand på hans korta bruna hår.

- Du behöver inte göra det om du inte vill, Sa hon med låg röst.

Jack kollade på sin arm. Jamie, Alex, Michelle. Det var en tatuering med namnen på sin familj han hade. Plötsligt så bankade någon på dörren.

- Jack Anderson! Öppna dörren. Det är dags nu. Det var två killar, Mike och Logan som hade kommit för att hämta honom. Jack kramade Jamie och gick emot dem.

- Hej då, Sa Jack med låg röst. Hans hjärta var tungt och trist. Han visste inte ens om han skulle se sin familj längre. Och han har inte ens kunnat säga adjö till sina barn bra. Hans granne hade lånat dem så att dem inte skulle behöva se hur sin far åker iväg och… Ja. Vem vet vad som kommer hända.

Mike och Logan gick ner med honom ner till hamnen.

- Det här är inte en riktigt sagt ‘’Tävling’’ Jack. Det är ett stort pris för den som vinner, Eller rättare sagt ‘’Överlever’’.Om du sernågon båt ska du absolut inte tänka på att du ska åka framför den båten. det här handlar om att överleva, Och pengarna är inte priset. Livet är priset Jack. Sa Mike till honom. Men Jack visste det redan. Han visste det bättre en någon annan.

- Nämen se där. Jack Anderson! Det var General Addison. Det var han som hade börjat just den ‘’Tävlingen’’. Det kom en man och kollade igenom Jack för att se om han hade något inpackat i byxorna.

- Ren! Sa den mannen till General Addison.

- Bra! Visa Jack hans Segelbåt, Så får vi vänta på dem andra. Dem kommer nog snart.

Mannen visade Jack hans segelbåt. En ganska enkel men bra segelbåt. Jag fick en liten motor som innehöll 1 Liters bensin. När den motorn tar slut så får man ro. Just då så kom resten av personerna. Det kom en ung kille på ungefär 19 årsåldern som Jack kände ganska väl. Det var hans bästa väns son, Jim. Han tänkte gå och hälsa och fråga vad i hunden han skulle göra där, Mitt i havet utan kontakt med någon och utan mat. Men General Addison sa åt oss att sätta oss i segelbåten. Jack gjorde vad han sa och… Så började det.

- Det är dags. Det här handlar om liv och inte om pengar. Ni som förlorar kommer också få ett jävligt massor av pengar! Sa General Addison.

Jack åkte iväg och började med att ro. Efter 8 timmar så tog han en paus. Han befann sig ute vid stilla havet. Han hade ungefär åkt 36 kilometer nu. Han såg Jims segelbåt därifrån. Han såg att det gjorde många vågor borta vid honom och märkte att det inte gjorde vågor hos honom. Dessutom så var det varmt hos honom. Han hade tagit av sig tröjan och bindit fast den på huvudet. Han åkte till Jim och några 15m därifrån såg att Jims segelbåt skakade och plötsligt så hoppade det en späckhuggare över hans segelbåt!

- Hjälp!! Jim skrek och skrek.

- Jag kommer Jim! Oroa dig inte! Jack åkte det snabbaste han kunde mot Jim. Späckhuggaren hoppade över segelbåten en gång till och hade av hela seglen. Späckhuggaren lekte med Jack och Jim. Jack vart blev arg.

- Hoppa Jim! Jag fångar dig! sa Jack. Hans röst skakade och han sa det igen för att vara mer tydlig.

- Jim hoppa!

Jim hoppade till Jack. Men späckhuggaren tog tag i Jims ben och Jim blev dragen ner till vattnet.

- Jim!!!! Jim!!!! Jack skrek så att han nästan tappade rösten. Jack såg hur Jim sprattlade runt med benen under vattnet. Men sakta så började han tappa Jim med blicken. Späckhuggaren hade dragit ner Jim ner till botten. Jack kände hur tårarna föll ner och hur hans ljusblåa ögon blev våta. Plötsligt så kände Jack att späckhuggaren smällde till i båten på undersidan. Jack tänkte ut en plan. Han kollade runt i båten och fick syn på motorn. Jack tog tag i motorn och späckhuggaren kom mot Jacks båt med öppen mun. Jack satt på motorn och riktade den mot Späckhuggaren och när Späckhuggaren var några centimeter ifrån Jack så slog han motorn mot späckhuggaren och tryckte motorn mot späckhuggarens huvud. Späckhuggaren blev svårt skadad och simmade snabbt tillbaka till vattnet. Jack grät, och förstod vad det här nu handlade om.

[1 dag senare]

Jack var hungrig och trött. Han hade flytt från späckhuggaren hela dagen, Igår, och hela natten. Jack befann sig i Indonesien nu och han satt och fiskade. Han kastade kastspöt och hade fått två svärdfiskar.

Efter 17timmar så hade var Jack nästan framme vid Kina. Han hade åkt med motorn och tänkte fylla på den med bensin borta vid Kina. Han hade tagit med sin 100dollar utan att dem hade märkt det genom att stoppa in dem i kalsongerna. Pengarna var lite våta, Efter att späckhuggaren gjort vågorna och hoppat och sånt. Men man kunde fortfarande se att de var äkta.

Efter att ha haft i bensin i motor tänkte Jack på att stanna kvar i Kina. Men efter allt han har varit med om, Så kunde han inte sluta nu. Han tänkte fortsätta.

Efter 21 dagar hade Jack kommit väldigt långt. Han var nära på att komma fram till Hawaii.

Jack var trött och hungrig. Han hade ätit rå fisk i nästan en månad nu. Han hade spytt mycket

och kunde inte mer. Men ändå så fortsatte han. Han tänkte på sin familj, och på sina vänner. Kommer han inte hem med pengarna skulle alla bli ledsna. en månad utan att a sett honom och oroat sig för honom för ingenting. De kanske redan trodde han var död. Jack hade hittat en penna och en segel bok där han skrev allt som hände medans han var ute vid stilla havet. Jack svettades mycket. Han hade en klocka där det stod hur varmt det var, och det var ganska otroligt men det var 41grader varmt ute vid Stilla Havet. Efter en stund så kom Jack fram till Hawaii. Det fanns ju så klart en bit kvar. Men man kunde redan se Hawaii. Jack stannade still med båten.

- Vad i hela ..?! Jack stod stilla en lång stund. Det var rester av Gregory Barclays segelbåt. Masten hade brutits sönder och självaste båten var det bara brutna plankor av. Jack hittade ‘’Greg’’(Hans Smeknamn) avsvimmad på en planka lite längre bort. Jack spydde nästan. Greg hade blivit av med högra armen som hade dragits av av något djur. Jack bar upp Greg på segelbåten och knöt fast sin tröja på hans arm, så att han inte skulle tappa mycket mera blod. Det bästa Jack nu kunde göra var att lämna honom vid Hawaii.

[6 Månader efter]

Jack kunde inte mer. Han hade åkt i nästan 7 månader nu. Han var så smal att revbenen började synas. Han hade fått ett 14 centimeters långt skägg och hade blivit av med allt sin bensin. Han var framför Nordamerika nu och höll på att åka rakt ut mot havet, Där han inte kunde se något. Havet och han. Han började snart bli galen. Han kunde inte mer.

[1 Dag senare]

Jack ville inte mer. Hans familj och vänner tror säkert redan att han är död. Jack hade fått hål i båten och den började fyllas snabbt. Jack svimmade. Han hade hög feber och karies i alla tänderna. Han hade redan dragit ut sex tänder. Men då hände det. Plötsligt så kom en stor fiske båt och tog upp honom i båten. Jack hade svimmat så han visste inget.

[1 Dag efter]

Jack vaknade och befann sig i sjukhuset.

- Är… Är jag i himlen..? Jack kunde nästan inte prata. Han kunde inte sluta le och det var svårt för honom att säga bokstaven ‘’R’’.

- Inte än, Jack. Det var doktorns röst. En stor fiskebåt hade räddat dig och tagit hand om dig tills vi tog över.

Och ur ingenting, Så kom hans fru, Jamie, Och hans två barn, Michelle och Alex.

Jack reste sig upp som om han vore världens friskaste man. Han haltade sig fram mot dem. och kramade de så hårt han kunde. I fem långa minuter stod dem bara där. Dem sa ingenting. Tills doktorn fick dra isär på dem. Dem kunde inte vara där så länge till. Jack sträckte fram handen snabbt och gav dem ‘’Dagboken’’ han hade gjort i hela sin färd.

[3 Dagar senare]

Det knackade på dörren och Jamie öppnade. Det var General Addison som kom med ett brev. Det var där dom 2 miljoner dollarna.

- Fru Anderson. Sa han med låg röst. Eran man dog igår natt på sjukhuset. Han var mannen som alldrig gav upp. Han skulle blivit en bra soldat om han skulle vara med mig. Jamie började gråta så mycket så att tårarna öste ner. Hon hade också läst hans dagbok, Och för allt det här, Så var det ingen idé att göra den här färden. Jack var den enda personen som hade överlevt och fortsätt sin färd utan rädsla.

- Kom in, Sa Jamie till General Addison. Dagboken… Den är här borta.

Av: Carlos Konrad.

VN:F [1.9.11_1134]
3.0/5 (2 röster)
Liv i Segelbåten, 3.0 out of 5 based on 2 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.