Krossad kärlek

Än en gång, ännu en förbannad gång har det hänt. Gråtandes kastar jag mig på sängen och tårarna sprutar. Hade jag bara inte varit så kaxig. Hade Jag bara inte varit så himla säker utan tänkt efter så hade jag haft henne kvar. Min älskade Nathalie. Men nu är hon någon annans. Nu sitter hon i någon annans knä och hånglar med största fånet jag sett. Jag är singel igen och Nathalie skulle aldrig komma tillbaka. Aldrig är ordet och jag tänker tillbaka på hur ensam jag varit innan Nathalie kom in mitt liv. Jag hade varit singel länge och inte stått ut och så kom dagen då Nathalie kom och räddade mig. Men just nu finns ingen ny Nathalie. Det finns bara mörker, elände och skit.

 

Allt hade varit så bra. Jag hade allt en 17-åring behöver för att må bra. En familj, kompisar och en underbar tjej. Skolan flöt på och jag tränade. Men nu hade jag ingen tjej och livet hade tagit en hemsk vändning. Vännerna och familjen hade jag men vad spelade det för roll. Nathalie var borta. Och utan Nathalie var jag ingen lycklig 17-åring mer. Jag var fullständig förändrad och hade ingen aning om var detta skulle sluta. Men en sak var säker. Jobbigt skulle det bli.

 

Jag och Nathalie hade varit inne i staden och fikat som så många andra gånger och vi satt och hade det mysigt. Nathalie hade fått ett samtal som höll på provocerande länge enligt mig. Jag hade frågat vem som ringde och hon sa det var Karl. Jag spärrade upp ögonen och kunde inte fatta. Har du kontakten med honom frågade jag lite småsurt. Ja, får jag inte det frågade Nathalie. Vi är bara vänner så du vet. Det satte fart på mig och dum som jag var sa jag åt henne att inte vara otrogen mot mig och att jag minsann kan bli stött också. Det fick henne att bli ledsen och jag ångrade snabbt det jag sa men insåg att det redan var för sent. Hon reste sig. Sköt in stolen med en smäll och lämnade caféet utan ett ord. Jag satt kvar totalt rasande på mig själv.

 

Det var sista träffen med Nathalie och känslan av att vara olyckligt kär är tillbaka helt nu. Jag gråter för första gången på väldigt länge och jag föreställer mig Nathalie och Karl sittandes och kyssas på en bänk. Jag vill sjunka igenom det vita tyget i sängen och förvinna bort. Men tyvärr går inte det utan jag tvingar mig själv att äta middag. Jag stoppar i mig köttbullar och moset. Är hungrig och äter med god aptit trots det som hänt. Lägger mig och kan inte sova. Nathalie är fast i huvudet och jag ångrar ännu en gång hur jag hetsat mot min nu förra tjej. Till slut måste jag ändå ha somnat.

 

Nästa dag är söndag och jag känner att den gamla desperationen är tillbaka. Den gamla längtan efter tjej. Jag skriver till en gammal vän och frågar om han vill ses men får snabbt svar att han ska träffa sin tjej idag. Jag blir ännu mer knäckt och ringer en annan vän men även han är upptagen idag. Jag ger upp och kastar mig på sängen igen och försöker sova. Men det går inte så hela förmiddagen blir en plåga med tankar. På eftermiddagen somnade jag nog och till middagen verkar det värsta ha gått över. Jag slår mig ner på pinnstolarna i vårt lilla kök och äter. Sedan har mamma gjort en god efterrätt som jag glatt äter och det blir första lilla glädjeämnet på länge. Men bara för en liten stund för snart är tankarna tillbaka. Att det är slut med Nathalie är för jävligt men att hon istället är ihop med Karl är verkligen ännu värre. Jag inser att jag sent kommer komma över det och går och lägger mig för att somna ifrån eländet.

 

Nästa dag är måndag och att vintern börjar på allvar komma är tydligt när jag kisar mot den lågt stående solen utanför fönstret. Jag kollar temperaturen och det är minus fyra. December har nyss börjat så det är kallt. Jag får ner morgonfilen och drar mig mot bussen och skolan. I skolan snackar jag med vännerna om misstaget och de skrattar bara. Det värker i mig när jag inser hur lite de bryr sig om mina problem och dagen slutar med att jag går hem vid lunchrasten och inte vet vart jag ska ta vägen. Inte ens min härliga mormor som besöker oss gör mig glad utan jag är förkrossad. Att jag tvingades gå hem från skolan gör mig inte gladare utan snarare orolig för framtiden.

 

Jag ligger och funderar över Nathalie och stirrar upp i det grå taket. Hon var riktigt kär i mig. Det vet jag för hon var alltid på mig och väldigt närgången. Det var oftast hon som såg till att vi träffades och det var också hon som gjorde att vi blev ihop en gång i tiden. Så jag fattar inte hur hon bara plötsligt kunde lämna mig. Jag måste ha somnat för jag vaknar av att det är middag och vandrar ut i köket och äter snabbt maten. Jag känner mig piggare igen men inte gladare.

 

När jag tar upp mobilen ser jag något väldigt konstigt. Nathalie har skrivit till mig. Första reaktionen är dålig och jag känner på min att hon är sur och vill reda ut något men när jag öppnar meddelandet för jag en helt annan känsla. Det är lycka. Jag tror jag ska explodera när jag läser texten. Den är kort och det står. Du har rätt, vilken tönt han Karl var och ett hjärta. Jag kastar mig på sängen och glädjetårar kommer. Alla jobbiga stresstankar är bortblåsta och jag skickar ett hjärta till Nathalie och när jag fattar at vi återigen är ett par blir jag så glad att jag inte vet vad jag ska göra så jag ringer upp Nathalie. Hon svarar och ber om ursäkt och jag talar ut om mina två mardrömsdagar och vi skrattar åt saken även om jag allt är lite irriterad inuti. Men vad gör det nu. Vi bestämmer träff inne på ett café och snart sitter vi där och snackar. Det är starka och ord och vi lovar varandra att aldrig lämna varandra.

Av: Arvid Hammar

VN:F [1.9.11_1134]
3.6/5 (8 röster)
Krossad kärlek, 3.6 out of 5 based on 8 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.