Klotterlappen

Hon gick upp mot kyrkan för att besöka den gamla kyrkogården, kylan slog emot hennes ansikte för varje steg hon tog.

Det luktade kallt och hon kände en frid när hon gick igenom träddungen med sin sten i fickan, stenen, det var därför hon hade gått hit. Hon skulle kasta den, långt bort, ge sina bekymmer till Gud.                                                                                                                                                                                                                                        Hennes bruna hår flög i hennes ansikte och fastnade i hennes läppar som var klibbiga av lypsyl, hon drog halsduken tätare om halsen och rättade till öronmuffarna.

Med ens var hon framme vid den gamla gravplatsen, det låg snö över höga stenhögar och där och där såg man grässtrån sticka upp. Hon ställde sig på ett ställe långt ner på den snötäckta grusvägen och bad. Efter några minuter kollade hon upp med tårar i ögonen och höjde handen med den lilla stenen i, hon svingade armen fram och tillbaka några gånger innan hon slutligen kastade iväg stenen så långt hon kunde. Hon kollade efter den när den flög genom luften och vände sig tillbaka för att gå uppåt mot kyrkan igen.                                                                                                                                                                                                                              Hon kände sig nöjd, hon hade kastat sina bekymmer på Gud och nu skulle han lösa det, han skulle fixa det jobbiga med kärleken och det förflutna med fiender.

 

Några dagar senare satt hon i soffan i församlingshemmet med Esajas huvud lutandes mot sin axel, hon blundade men kollade sedan upp och mötte ungdomsledarens blick och leende när han gick förbi, hon såg alla andras blickar; Alla tänkte samma sak.

Hon hade många gånger fått höra att hon och Esaja var söta tillsammans och dom fick ofta många blickar och miner av ungdomarna i församlingen, alla visste att hon gillade Esaja och att Esaja gillade henne. Ingen utav dom hade berättat det för varandra men hon visste mycket tydligt att Esaja gillade henne och han visste att hon gillade honom också.                                                                          Hon lutade sig tillbaka igen och funderade, hur länge ska det vara så här?

Hur lång tid ska det gå innan någon utav oss säger något eller tar första steget? Hon hade varit på läger helgen innan med konfirmander och Esaja var med som fadder, dom hade pratat mycket och hade suttit bredvid varandra på bussen, men hon är för blyg för att säga något.                                                                                                                                                                                                Hon lovade sig själv att berätta för honom innan allt var för sent, men hur?

 

Den kvällen när hon gick hem droppade glädjetårar på hennes kinder, hon var lycklig, dom gillade varandra och även fast det inte blir något mer med det; tänkte hon, har vi alltid varandra.

 

Nästa vecka när hon kom till församlingshemmet var inte Esaja där, hon blev med ens orolig, han lovade ju att komma!                      Hon gick med dystra steg bort mot andaktsrummet för att hämta lovsångshäften till kvällens andakt, när hon kom in såg hon 2 ljus tända på bordet. Någon harklade sig och hon kunde urskilja Esaja i skuggorna av ljuset, han kom närmre och rörde vid hennes arm.

Hon tog ett steg mot honom och han grep tag i hennes arm. Det var nu det var läge! Hon sa ;Esaja, jag gillar dig jättemycket och jag har känslor för dig. Hon kände hur hans grepp stelnade och miljoner tankar flög omkring i hennes huvud; var han inte kär? Har han lämnat henne?

Besvikna och oroliga tårar rullade ner för hennes kinder och hon kollade upp på honom med glansiga ögon, Esaja kollade tillbaka ner på henne och sa; Jag älskar dig också!

Hon förde sitt huvud närmre honom, hon var 15 och han 16, båda två oerfarna kyssare. Men när hans mun nuddade hennes mun kom allting naturligt och hon lyfte från golvet.

Det var den lyckligaste stunden i hennes liv och när hon kollade upp igen på Esaja spred sig ett leende över hela hans ansikte och dom skrev på klottelappen i andaktsrummet:

Kitty <3 Esaja = sant.

Av: Michaela

VN:F [1.9.11_1134]
3.8/5 (30 röster)
Klotterlappen, 3.8 out of 5 based on 30 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.