Han

Hon sitter i en trång korridor. Väggarna täckts av glasskivor. Framför henne finns en dörr, men att gå till den innebär smärta. Hon skulle skära sig, igen. Hon sitter i tysthet och kollar på sina händer. Ärren syns på dem. Några nya sår finns också. Inuti henne finns en sten. Hon tar ett andetag och några glasskivor skär in i hennes rygg. Stenen växer sig större. Tårarna rullar ned för hennes kinder, men hon försöker att inte skrika. Stenen blir ihållig.

Hon tar upp en liten nallebjörn hon har i famnen och sniffar på den. Hon förflyttas till en annan tid. 

Skrikande av skratt kittlar Han henne. 
- Nej, nej sluta jag orkar inte mer! lyckas hon få fram ut skrattet. Han ignorerar det hon sa för att fortsätter en liten stund till. 

Hon återvänder plötsligt till rummet. Hennes handflator trycks in i glasskivorna och hon biter ihop så hårt hon kan. Stenen är ännu större nu. Det bränner bakom ögonlocken, men hon luktar på nallen lite till. 

- Lämna mig inte. viskar hon, medan hon kramar om Honom. Han ler, och tittar ner på henne.  
- Det ska jag inte. mumlar Han försiktigt in i hennes hår. Hon litar på Honom och faller in i sömn.

 

När hon vaknar upp är hon i rummet igen. Ryggen värker, och hon vet att stenen bara kommer bli större när hon lämnar rummet om hon dröjer sig kvar. Men det är bekvämt, att inte behöva möta verkligenheten. Hon vill få känna ett litet tag till. Hon drar ett andetag, låter luften fylla hennes lungor. 

- Puss? frågar Han leende
- Puss. svarar hon med läpparna mot Hans.

Korridoren känns längre. Hon tar stapplande ett steg mot dörren. Glasskivorna skär in i fötterna. Halsen tjockna, men hon fortsätter framåt. Hon kan inte se bakåt. Hennes kropp orkar inte det. Så hon tar ett steg till. Stenen i magen blir större. Större fast lättare. Mer ihållig. Stegen kommer naturligt. När hon närmar sig dörren täcker stenen hela hennes kropp. Hon blöder inte mer, och det gör inte ont längre. Hon är ingenting, bara en ihållig sten.

Hon öppnar dörren, och stiger ut.

En flicka med rödgråtna ögon sitter i en säng. Flickan släpper nallen hon har i sin famn och går ner från sängen.

Flickan gråter inte, hon bara finns. Existerar för väntan på Honom.

VN:F [1.9.11_1134]
5.0/5 (1 röst)
Han, 5.0 out of 5 based on 1 rating

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.