Gruppen

Jag vet vilken grupp jag är placerad i, jag är placerad in den populära gruppen.  Det är bestämt att jag är en utan de populära tjejerna på skolan. Jag är stämplad som poppis.

Trotts att vi inte vill erkänna det så är alla skolor uppdelade i olika grupper. De populära, sportfånarna, de inte så populära, de utländska, nördarna. Valmöjligheterna är oändliga.

Sedan blir vi placerade i dessa grupper utifrån hur vi ser ut, hur vi beter oss, våra intressen, vårt intellekt. Första året i skolan brukar denna gruppering nästan ske utav sig självt, vi ungdomar stämplar varandra och umgås sedan med ungdomarna i vår egen grupp.

Jag blev då placerad i den populära gruppen. Jag heter Anna. Jag är 174cm lång och väger 58kilo. Jag är svensk med ursprung från Ryssland. Mitt hår är färgat i en ombre från ljusbrunt till blonda toppar med en längd som slutar ungefär under brösten.

Kläder har jag gott om och mode är någonting jag tycker om. Därför kläder jag mig annorlunda varje dag, har aldrig samma klädsel två dagar i rad och jobbar hårt för klädval jag själv ska se som snyggt.

Jag är inte blek, men inte brun. Någonstans där mittemellan skulle jag vilja påstå. Ibland lutar min färg mer mot blek i vilket fall jag då väljer att sola solarium.

 

Min umgängeskrets ser ungefär likadan ut.

Vi brukar spendera vår lediga tid med att festa eller ibland bara umgås. Festa är dock det vanligaste alternativet. Detta innebär självklart att jag spenderar väldigt mycket pengar på alkohol. Jag minns en kväll då hela två tusen kronor rök på endast alkohol(vilket är mycket pengar för en studerande tjej på gymnasiet)

På grund av dessa egenskaper blev jag placerad som den populära.

 

Första skolåret så märkte jag tydligt av att ungdomarna kring mig började undvika mig, mig samt två andra tjejer. Två tjejer med ett utseende samt klädstil liknande min. Emilia & Amanda. Detta slutade i att vi tre började umgås i skolan.

Nu hade den populära gruppen skapats.

Men varför undviker ungdomarna någon de placerat i den populära gruppen? Då är man väl inte populär? Självklart så är det för att de populära tjejerna oftast ses som ”snygga” ”ouppnåbara” men dryga, ointellektuella, tråkiga helt enkelt. Vi har alla sätt filmen Mean Girls och vet hur detta funkar. Man vill ju inte umgås med tjejen som ska prata om skor, fester och handväskor hela dagen när man själv bryr sig mer om böcker, te och The Matrix. Nej den populära tjejen är inget sällskap för mig är en vanlig tanke för de flesta ungdomarna.

Därför slutade det med att vår populära grupp blev väldigt ensam. Det var först när en kille i klassen skrev till mig på Facebook som jag förstod att vi inte var omtyckta.

 

- Ingen i klassen tycker om er så värst.

- Nehe, varför då?

- För att ni verkar vara väldigt dryga och anser er vara bättre än oss andra.

 

 

 

Så såg min första konversation ut med en kille i min parallell klass. En kille som aldrig haft en konversation med mig innan påstod att jag var dryg och att jag ansåg mig själv som mer värdefull. Detta kunde han påstå även fast han aldrig haft en riktig konversation med mig. Jag svalde vad han sagt och valde att inte tänka på det mer.

 

Skolan fortsatte och rutinerna började visas. Jag kom till skolan och hälsade på min två vänner, min grupp. Vi tyckte om att sitta på de svarta sofforna utanför klassrummet innan det var dags för lektionerna att börja. Men de andra ungdomarna i vår klass verkade inte tycka om de svarta sofforna, för ingen satt sig någonsin med oss.

Ibland kunde vi sätta oss vid dem andra ungdomarna i klassen på de röda bänkarna utanför klassrummet istället, men när vi väl satt där så vart det en väldigt konstig stämning. Det var väldigt tyst. Ingen hade någonting att säga till oss, vilket slutade med att vi inte satt något mer vid de röda bänkarna. Vi valde nu framöver alltid de svarta sofforna.

Sedan var det dags för lektion, där satt man vid sin ”grupp”.

Sedan var det dags för lunch, där satt man vid sin ”grupp”.

Sedan var det dags för lektion igen, där satt man vid sin ”grupp”.

Och plötsligt var skoldagen slut.

Såhär flög två år förbi. Jag hade under dessa två år samma samtal, samma vänner, samma rutiner.

Det var ungefär en månad in på andra skolåret som en lärare valde att prata med mig.

 

”Anna, vi alla vet att du är en utav de populära tjejerna på skolan och det märks. Du har valt dina vänner och vägrar umgås med någon annan, men jag vill att du ska försöka vara snäll mot de andra eleverna i klassen också. Prata med dem och släpp in dem, var inte elak och stäng dem utanför endast för att de inte passar in i din grupp”

 

Vid det här läget insåg jag att det inte endast var ungdomarna i klassen som placerade mig i gruppen de ”populära” utan detta var något lärarna också snappat upp. För att undvika en scen med en utav mina lärare slutade det med att jag påpekade att jag förstod samt att jag skulle göra mitt bästa med att ta åt mig utav hennes råd.

De följande dagarna innehöll dock ingen förändring framtill dagen då mina två vänner båda var sjuka. Detta resulterade i att jag kom till skolan, satt mig på de svarta sofforna utanför klassrummet innan lektionerna skulle börja. Bara det att denna gång satt det ingen brevid.

När jag väl insett att jag var ensam så hann lektionerna börja. Istället för att sätta mig vid mina vänner som jag brukade så valde jag att sätta mig vid en utav de andra tjejerna i klassen som satt ensam. Men så fort jag satt mig där så insåg jag att det inte var så uppskattat ändå, hon vände mig ryggen. Det slutade med att jag gick hem den skoldagen.

Nu hade jag lärt mig, när mina vänner är sjuka, då är jag också sjuk.

 

Såhär försvann hela andra skolåret, med samma rutin. En dag på sista månaderna i skolan för det andra skolåret hände samma scenario som tidigare hänt. När jag väl kom till skolan så insåg jag att mina två vänner var sjuka men istället för att gå hem så valde jag att stanna kvar. Denna gång valde jag att inte sitta på vårt vanliga ställe, de svarta sofforna. Men inte resten av klassens vanliga ställe heller, de röda bänkarna. Nej jag valde då en brun bänk i korridoren.

Där satt samma tjej som jag en gång tidigare försökt sätta mig vid under en tidigare lektion, tjejen som vände mig ryggen. Istället för att hälsa på mina vanliga vänner(som idag var sjuka) så valde jag att hälsa på denna tjej istället.

 

-God morgon.

God morgon svarade hon. I några minuter vart det tyst men sedan frågade hon, du heter Anna va? Efter tre år i samma klass så hade vi fortfarande inte lärt oss varandras namn. Men i slutat av tvåan fick jag reda på hennes, Daniella.

 

Idag går jag tredje året på skolan, sista året, bara de att jag inte längre har samma rutiner. Jag har en ny vän, jag skulle även kunna kalla henne för min bästa vän och allt som krävdes för att förstöra den bubbla och rutin jag levde i var lite ansträngning från min sida och lite vänlighet från hennes sida.

Det är aldrig kul att placeras i en grupp, även om det är ”de populära” du blir placerad i.

Av: Anonym

VN:F [1.9.11_1134]
2.9/5 (18 röster)
Gruppen, 2.9 out of 5 based on 18 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.