Förbjudna drömmar

Jag gjorde det. Mina drömmar blev besvarade. Killen jag är, eller ja, var kär i. Jag fick kyssen jag alltid fantiserat om. Och det var precis som jag tänkt mig. Scenariot, händelseförloppet, you name it!

Det var fest. Vi båda hade fått i oss den där lilla droppen för mycket och musiken dånade från högtalarna. Inga ord. Våra kroppar talade ett eget språk. Panna mot panna kunde jag se ett sexigt leende i hans mungipa. Med stadig hand drog han min midja tätt intill honom och jag kunde känna hur blodet rusade och hjärtat som bultade mot bröstkorgen. Var detta ögonblicket jag väntat på? Var det dags att göra mitt drag? En orkan gick lös i mitt huvud och jag stod skräckslagen medan hans söta andedräkt fläktade mitt ansikte. Jag lutade mig fram just ett par millimeter till för att se om avståndet på ena eller andra sättet skulle bekräftas. Våra läppar möttes. Och det var precis som jag tänkt mig. Tiden gick långsamt och snabbt på samma gång. Var det här verklighet? Har jag verkligen kysst mina drömmars kille? Hans sammetslena läppar lämnade mina innan min hjärna hann reagera. Det var exakt så som jag drömt det skulle vara, men ändå annorlunda på något sätt. Mitt huvud kändes tomt m!
en mina fötter gick på rosa moln. Och jag fortsatte att ifrågasätta om det kunde vara sant. Om den här människan kysst mig tillbaka.

Måndag. Kunde de andra se kyssen som låg gömd bakom mina läppar? För den fans där. Det visste jag nu. Fredagskvällen som slutat så abrupt hade lämnat sina spår. De andra ryckte på axlarna och skakade av sig sina spöken. Jag däremot, jag ville inte glömma. Det var bland det bästa som någonsin hänt mig i mitt sextonåriga liv. Med lätta steg struttade jag fram genom korridorerna och där satt han. I sin nya skinnjacka och en lugg som borde klippts för länge sen. Jag kunde svurit på att det bara var vi i rummet vid det ögonblicket för det enda som kunde höras var spraket av spänningen som fanns mellan oss. Men någonting var fel. Jag satt med mina vänner vid bordet mittemot och försökte fånga hans blick. Kanske skicka iväg ett vänligt, inbjudande leende men han la all sin energi åt sina läxor. Vilket tydde på att något var allvarligt fel. Tillslut lyckades jag stjäla en tiondels sekund av hans uppmärksamhet. Uttrycket på ans ansikte besvarade inte mitt angenäma ”hej hur mår du? Sj!
uk fredag eller hur?”- leende. Mitt humör gick från regnbågar och enhörningar till en mörk grav på 0.2 sekunder. Vad har jag gjort?! En knut växte i min mage. Vad fan har jag gjort?

Långsamt tömdes salen. Endast ett fåtal uttråkade elever satt kvar i de blå sofforna. ”Varför gjorde du det?” ”Hon kommer bli så jävla arg!” Meningarna ringde likt en ilsken väckarklocka. Varför har jag fuckat up allt?! Han kommer aldrig mer prata med mig. Fan. Jag satt ensam kvar nu. Men ekot av deras röster var öronbedövande. Hade han velat ha mig skulle han inte vara så här upprörd. Eller var det jag som överreagerade? Men hur kan något som kändes så äkta vara den raka motsatsen mot vad man känner? För det var det. Det var äkta. Eller är jag fortfarande fånge i min egen dagdröm och så förblindad att jag inte kan se verkligheten? Hjärtat är ett egendomligt organ som kan spela hjärnan många spratt. Ibland tror jag att bilden av ängeln och djävulen är falsk och felaktig. Den borde bytas ut mot kampen mellan hjärta och hjärna. Mitt huvud sa nej men en liten röst viskade ja.

Jag kommer ihåg när samma pojke fick mitt hjärta att brista. Solen låg nära horisonten och himlen hade målats i orangea pasteller. Det var bara vi tre kvar på parkeringen. Jag, han, och hon… Efter skratt och lekar med aningen mycket kroppskontakt satt vi på rad i bilen. Jag blev direkt utvisad till tredje hjul då de delade hörlurar. Så jag skärmade bort omvärlden och det faktum att jag satt ensam i en buss med två turturduvor med hjälp av högsta volym på Swedish House Mafia. Jag gjorde mitt bästa för att koncentrera mig på musiken men min blick fortsatte att flacka mot den dynamiska duon. En olustig känsla spred sig längs min ryggrad. Det måste vara så här kalla kårar känns, tänkte jag. Hans arm runt hennes axel, fingrar som lekte. Vid detta tillfälle kunde jag faktiskt känna hur sprickorna växte, det gjorde fysiskt ont. Jag höjde musiken ytterligare. Kanske var det här för det bästa? De verkade lyckliga.

Tisdag. Ett bestämd hand på handtaget, men så fort jag vidrörde den blanka plasten gick en stöt genom mig. Tänk om de sitter där. Förr brukade jag göra vad som helst för att stöta på honom men nu hade allt förändrats. Jag gick ut i regnet som öste ner och famlade fram den silvriga nyckeln till bakdörren på skolan. Lamporna hade inte tänts så förhoppningsvis var ingen där. Jag drog några darrande fingrar genom mitt dyblöta hår. Jag frös inte då om man jämförde med den sekund jag tittade upp från mina leriga Converse. En ilande känsla som fick min benmärg att lösas upp till minsta beståndsdel. Där satt dom. Två blonda skönheter. Till min förvåning log hon givmilt, viftade på sina långa ögonfransar medan hon la sitt perfekta lockiga hår bakom ena örat. Allt sorl från mina tankar var som bortblåst. Tiden stod still i mitt huvud och mina muskler var förlamade. Endast mina tappra ben fortsatte sin marsch över tegelgolvet. Tillslut lyckades även jag dra på smilbanden och så var det!
en kvar. Han hade givit mig en bråkdel av en sekund av hans uppmärksamhet och nu stod han och tittade ner på sina skor. Där stod han. Ända sen han köpte den där skinnjackan har en slags James-Dean-atmosfär legat över honom. Mina läppar var slutna och i tystnad svepte jag förbi dem båda. Inga ord, bara ett dånande sprak.

Inte ett ord sagt på sex dagar. Innan den stora kvällen pratade vi varje dag, i alla fall när vi sågs. Och den här tystnaden gjorde ingenting bättre. Inte för mig. Inne i mitt huvud virvlade en tornado. Hur kan något så magiskt och så gastkramande vara falskt? Hur kände han? Tycker han nu att jag är påstridig? Slampig? Och framför allt, är vi fortfarande vänner? I situationer som dessa, är drunken words sober thoughts? Varför ska den förbjudna frukten smaka så bra?

Av: Dominique Persson

VN:F [1.9.11_1134]
2.9/5 (15 röster)
Förbjudna drömmar, 2.9 out of 5 based on 15 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.