Flygplanet

Jag är glad.

Jag ska åka flygplan,
för första gången.
Så många människor,
som springer runt,
med passen i handen.

 

 

Jag stiger på flyget,
och hälsar på piloten.
Mamma är bakom mig
och för mig till våran plats.

 

 

Nu lyfter vi.
Och lämnar marken bakom oss.
Tänk om vi aldrig kommer tillbaka.
Tänk om vi störtar och dör.
Jag frågar mamma om vi kommer hem igen.
Hon skrattar och nickar.
Men ändå,
så känns det som vi lämnar marken,
och inte kommer tillbaka.

 

 

Piloten tittar på mig med sorg i blicken.

Jag tittar frågande tillbaka.

 

Jag somnar.

 

Jag vaknar med ett ryck.
Alla skriker.
Vi åker snabbt neråt.
Mamma gråter.
Men jag är lugn.
Jag kommer att träffa pappa,
i himlen.
Huvudet träffar något vasst.
Och det gör så ont.

 

 

Plötsligt så blir det tyst.
Och jag lindas in i ett varmt täcke.
Jag ser någon vänta på mig.
Jag tror att det är pappa.
Jag springer fram.
Men upptäcker att det är piloten.
Han gråter.
Och ber om förlåtelse.
Han tar tag i mig,
som om han aldrig skulle släppa.
Jag förstår att,
han är min pappa.
Och att han offrade mig.
Varför?
Frågar jag.
Därför.
Svarar han.
Och lämnar mig i mitt mörker.
Av: Summer Crystalwine
VN:F [1.9.11_1134]
2.5/5 (2 röster)
Flygplanet, 2.5 out of 5 based on 2 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.