Flickan i den gula klänningen.

  1. Det är egentligen underbart att leva, tänkte Lars, där han satt på farstutrappan och solade sig.

    Lördag, ännu hade en vecka förflutit och Lars kände sig nöjd över det han uträttat under den tiden.

    Hans blick följde ett sval par som häckade under takplattorna vid hans bostad. Ungarna var ny födda, nu följde en hektisk period för föräldrarna. In med mat ut med ungarnas avföring, så var vardagen för dem. Snart var ungarna vuxna och flygfärdiga, då var det dags för uppbrott för dem. Ingen lugn stund verkade de ha.

    Humlorna surrade, doften från hägg och syren nästan bedövade honom där han satt. Midsommarblomstren hade börjat slå ut, de gula smörblommorna lyste som små solar i den oslagna gräsmattans prunkande grönska.

    Det var så vackert, allt detta fantastiska som bara en norrländsk natur kan bjuda på, och inget kostade det, allt var gratis, det gällde bara att ta för sig av sig det man ville ha.

    I kväll var det dans på den nybyggda dansbanan som nu stod färdig för att invigas. Skulle han gå dit, eller skulle han vänta?

    Lusten att dansa var stor, men han kände sig som en främling där i byn. Trots att han varit där i ett halvår hade han inte gjort sig bekant med någon av ungdomarna. Han var trots allt lite blyg utav sig, då framförallt när det gällde bekantskap med ungdomar i hans ålder.

    Hur skulle de motta honom, skulle de acceptera att det kommit en ny människa till deras by? Eftersom han inte hade någon kvinna hos sig, förstod ungdomarna att han utgjorde ett hot mot ”deras” flickor i byn.

    Alla i byn visste vem han var, men det var bara han som visste, hur han var. Han gruvade sig en smula, men kanske bäst att en gång för alla ge sig tillkänna.

    Så drömde han sig tillbaka en tid. Underligt att han fick tjänsten som skogvaktare hos den store godsherren, han var bara tjugotre år, den yngste av de sökande på skogsskolan och med den minsta erfarenheten av alla.

    Godsherren ville ha en ung förmåga som inte hade fastnat i gamla rutiner, han ville ha en person som såg med nya ögon på allt det nya som var på väg att öppnas.

    När Lars så börjat sin anställning hade han snabbt sett att det skulle bli en utmaning för honom, inget av det som fanns där hade moderniserats, allt var gammalt och slitet. Han hade sett hur man enkelt skulle kunna bygga vattensågar vid Kvarnån, själva ån fick sitt vatten från fyra sjöar.  Som det var nu rann nästan allt vatten ner till Fjällsjöälven, bredvid den såg som fanns där. Gjordes en damm vid den nedre sjön skulle man kunna spara vatten och vid behov öppna och få den vattenmängd som behövdes. Lars hade beräknat att fyra stora sågar skulle kunna byggas vid åns nedre del, samma vatten skulle driva alla sågar. Och de skulle även kunna bygga en kvarn och ett spånhyvleri där.

    Skulle efterfrågan på sågat virke bli mycket stort, kunde de såga även i flera skift, speciellt under våren när vattenmagasinet var som mest fyllt.

    Denna bedömning hade godsherren noga bedömt, inget visade att det inte skulle fungera, och tillsammans hade de bestämt att dammen skulle påbörjas, snarast. Så hade också skett, den var i det närmaste klar. Redan hade de ökat sjöns vattenhöjd med tre meter, ännu återstod det någon meter.

    Virke till sågarna höll Lars på att ta fram, det var hugget och inom någon vecka kunde de påbörja bygget av dem. Ritningarna var klara, en äldre snickare skulle leda själva byggnationen. Det fanns gott om duktiga snickare som gick arbetslösa, nu hade de fått arbete.

    Ja det hade blivit en riktig rusch i bygden sedan Lars anlänt, i dagsläget gick inte många arbetslösa, för skogshuggare behövdes, mycket virke skulle till sågarna för vidare förädling till bräder. Hästkörarna fick arbete, ja allt hade verkligen förändrats för folket i bygden.

    Han hade också räknat ut hur de skulle få fram virke under barmarkstiden. Seden var ju den att timmerskogen höggs enbart under vintern, sommartid kunde massaved huggas och rundbarkas i skogen, där fick den torka för att sedan köras fram under vintern. De timmerträd som lämnats under sommaren höggs då ner och kördes samtidigt med massaveden. Denna metod skulle inte fungera i framtiden, det förstod Lars. Skulle sågarna ha virke kontinuerligt måste avverkning ske under hela året, och det måste även köras fram allteftersom det höggs.

    Många hade tvivlat på detta, och många belackare fanns. Lars beräkningar visade dock att det skulle fungera, allt handlade enbart om planering. Han hade fått sin chefs godkännande.

    Egentligen arbetade han hela den tid han var vaken med sitt projekt, inte blev det några nio timmar, men han klagade inte.

    Han log lite för sig själv där han satt och solade sig. Nu skulle hans föräldrar sett hur han hade det. Nog skrev han och berättade för dem, men det var svårt att skriva så att de riktigt förstod vad han gjorde. Han skulle hämta dem när tiden tillät så att de med egna ögon fick se.

    Föräldrarna hade gett honom en lycklig uppväxttid i det lilla torpet i Nord Västra Jämtland. Inte hade de varit förmögna, hans far hade förutom torpet arbetat med skogsarbete vid det stora skogsbolaget. Lars hade tidigt sett hur utnyttjat fadern blivit av bolagsherrarna, ville han ha lite mera betalt för en huggning fick han höra att dög inte priset så fanns det andra som stod på kö för att hugga. Så det bara att stå där med mössan och buga för överheten.

    Han hade tänkt dessa gånger att skulle han få en position som arbetsledare så skulle han då försöka ge sina arbetare ett människovärde. För hur skulle ett företag egentligen klara sig utan dess duktiga arbetare, det var ju dom som skapade företaget!

    Något problem med att finna sitt yrke hade han inte, skogen hade alltsedan han kunde minnas, varit den plats han trivs i, självklart skulle han försöka utbilda sig inom skogsyrket. Skogsskolan lockade, men han visste att det inte var det enklaste att komma i på denna utbildning. Han hade haft tur, kom in på sin utbildning redan när han var tjugotvå år, skolan hade han klarat galant. När han så var färdig med utbildningen hade han fått det första arbete han sökt. Ja hittills hade allt gått bättre än han vågat drömma om.

    Tidigt hade Lars bestämt sig att om han en dag skulle bli chef över anställda så skulle han behandla dem med vördnad. Han hade redan som fjortonåring bestämt sig för att bli skogvaktare, det var det arbete han kände att han skulle komma trivas med. Med den beslutsamhet som han ägde så blev han som mycket ung antagen som elev vid skogsskolan, och gick ut året därefter med ganska så bra betyg.

    Hans föräldrar var glada för hans skull, nu fick de valuta för att de hade stöttat honom under den tunga tiden när han byggde upp sin framtid. De hade inte önskat honom att fortsätta med det de själva sysslat med under sina liv.

    Han hade förblivit det enda barnet och hade fått en stor kärlek hemifrån, detta hade säkert bidragit till hans trygghet och fasthet med det han företog sig.

    Så mycket nöjen hade det inte blivit under åren för honom, arbetet hade tagit all hans tid , men han visste att ännu fanns det tid för detta under de kommande åren. Han var ju inte lastgammal precis.

    Någon enstöring var han då inte, han hade haft sina små flickäventyr, men ännu inte träffat den rätta. De flickor han hittills träffat var visst mest intresserad av världsliga saker och det kunde han inte riktigt med. Men han hade inte själv heller satsat så mycket på dessa förhållanden så han kunde inte skylla allt bara på flickorna. Och så hade de ju varit så unga, de prövade sig för det mesta fram och upptäckte hela tiden nya saker.

    Han var en ganska stilig man, enligt andra, lång, smärt och med ett lockigt hår som knappt höll mössan på plats..

    Nu gick han ner till sjön och tog en kall uppfriskande dusch, något badvatten var det inte ännu. Det skulle nog dröja några veckor till innan den vackra sjöns vatten var tillräckligt varmt för att bada i.

    Så skönt det blev efter duschen  bestämde han sig för att i kväll skulle han dansa, för första gången sedan han korn till Krånge.

    Dansbanan låg vackert belägen på en liten ö ovanför Lillängsforsen, ön hade fått det besynnerliga namnet Oxvolmen, varför visste ingen, den ägdes av byborna gemensamt. Den hade brukats av dem ett år i taget.

    Läget för att skörda den var inte det bästa, eftersom den var belägen längst ner i en djup dal i Fjällsjöälvens dalgång. Platsen var centralt belägen för människorna, det var inte långt till någon av de omkringliggande byarna. Det var byäldsten i Krånge som kommit med förslaget för några år sedan, hade fått mognat under den efterföljande tiden för att slutligen bli klar. Byggnationen hade gjorts tillsammans med andra byar, det hade blivit något som att knyta byarna tillsammans, något som inte varit förut. Nu såg de flesta fram mot invigningen, som sedan skulle åtföljas av dans med en större dragspelsorkester. Skulle nog kännas bra med lite ombyte efter allt arbete under vintern och våren.

    Trots att klockan började närma sig åtta på kvällen, var det fortfarande mycket varmt, natten skulle bli skön, Ännu hade inte myggen kommit så dem behövde ingen frukta.  Så var det klädfrågan, han gick in i det alldeles för stora huset. Det var ju alldeles för stort för honom som var ensam, men det var den bostad som erbjöds en skogvaktare, antingen de hade familj eller inte. Han hade endast använt sig av ett rum under vintern, och det  var köket som blivit både vardagsrum, sängkammare och kök samtidigt. Mer plats behövde en ensam person inte ha. Och så hade det varit praktiskt också, alla prylar samlade på samma plats.

    I en garderob hittade han sin blåa kostym som han hade köpt förra sommaren den skulle bli bra till kvällens dans. Till den en vit skjorta och slips i passande färg. Det var en självklarhet att vara snyggt klädd på en dans, flickorna var mycket noga med hur deras kavaljerer var klädda. De själva brukade alltid vara snyggt klädda med klänning eller kjol och blus, så då krävdes det att pojkarna också följde med. Inte för att kläderna gjorde mannen, men en proper man gjorde alltid ett bättre intryck.

    Visst blev han riktigt snygg, kläderna passade perfekt på honom, och sedan han kammat sitt ostyriga hår, med hjälp av en ny pomada som han köpt vid sitt senaste besök i Sollefteå, var han klar för en danskväll.

    Lars tittade på klockan, den var redan nio. Dansbanan var säkert invigd nu, det passade fint att komma lite senare när dansen startat. Det brukade vara så att i början var det lite trögt på dansbanan för att sedan bli bättre  allt eftersom kvällen fortskred.

    Någon cykel tog han inte med sig, det var en sådan vacker kväll så en promenad var det mest lämpade. Då kunde han lyssna på alla de ljud som var förknippade med årstiden, han kunde känna alla härliga dofter som omslöt honom därute:

    Bara det skulle räcka även om kvällen blev misslyckad där på dansbanan.

    Nu hade han passerat Krångdalen, snart skulle han komma till den brusande Lillängsforsen, sedan var han nästan framme.

    Vårvattnet från fjällen hade nu gjort att älven stigit kraftigt ,forsen var enorm  där den dånade fram. Inte konstigt tänkte Lars att inte fler än fyra flottare försökt ro utför den med livet i behåll. Många hade försökt men bara en hade lyckats, en hade visst drunknat där.

    Visst var det dumdristigt att utmana ödet, men den ära som skulle förknippa med att klarat forsen översteg allt annat. Det skulle berättas i flera generationer om den mannens djärvhet, den som drunknade skulle ingen berätta om.

    Lars tänkte på de fina laxar som simmade omkring där i älven, själv hade han inte hunnit fiska där, men

    Husbonden hade berättat för honom. En stor sten därute i  forsen kallades för laxstenen ,där var bästa laxfisket.

    En smal brygga fanns där fiskarna bruka stå med sina snaror då de fångade den uppgående leklaxen på våren.

    Det var lätt att se laxen när den kom, då gällde det att vara beredd för när fisken gjorde sitt hopp uppför forsen

    skulle snaran dra år över fiskens bakfena. Då satt den fast och det var lätt att dra upp den på land.

    Nu kan dansen börja

    När han kommit upp till forsens övre del kunde han svagt urskilja musik blandat med forsens klagan.Nu kunde han se dansbanan därute på ön. Det var mycket folk samlat, det kunde han se

    trots avståndet. Alltnärmare han kom närmare hördes musiken mer och mer,snart kunde han börja gnola till

    den.”Snälla du så säger alla män, jag vill inte vara snäll, för då tar jag morfar med mig hem i kväll”. Det var den

    nyaste schlagerdängarn som de flesta kunde vid det här laget, som spelades. Det började spritta i Lars ben,

    musiken verkade vara riktigt bra. Och dansbanan var redan fylld av dansande par.

    När Lars kom till insläppet, och betalat inträdet två och femtio slutade orkestern spela.

    En av orkestermedlemmarna ropade ut.” Ny dans, nästa blir en tango”.

    Vilken vacker festplats de ordnat till där på Oxvolmen, flera vackert timrade stånd stod på rad. I ett av dem kunde man köpa varmkorv, i ett annat såldes tombolalotter, i det tredje kunde man kasta pil eller skjuta med luftbössa, och självfallet fanns det en kaffeservering där.

    Ja det var ett otroligt arbete som byborna hade lagt ner där, och allt hade skett gratis så några utgifter för festplatsen fanns inte när de nu öppnade den. Ja det andades en ny epok, det kände Lars på sig där han stod och tittade sig runtomkring.

    Så tittade han på dansen där dansen redan var igång. Männen stod som brukligt var på den ena sidan medan flickorna befann sig på den motsatta sidan av banan och småtisslade, kanske om vilka de hoppades få en dans med.

    Men så hör han ett skratt som inte liknar något annat skratt han tidigare hört. Ett varmt, klingande skratt överröste allt annat där på banan. Så ser han flickans vars skratt gjort honom så varm inombords. Hon hade en gul, nästan solgul klänningen på sig. Den glänste nästan som guld när den nedåtgående solen lyste för en kort sekund på henne. Hennes ögon var ljusblå och hon verkade lite spjuveraktig där hon stod och tittade mot den plats där han stod.

    Hon var vacker, han hade aldrig sett något så vackert förut, han blev som hypnotiserad av att bara titta på henne. Vad hände med honom, han blev riktigt rädd, för de känslor som nu översköljde över honom hade han aldrig varit ens i närheten av tidigare. Alldeles torr i munnen hade han blivit, hjärtat  liksom stannade som allt annat.

    Han blundade en kort sekund, men när han tittade upp kunde han åter se flickan

    i den gula klänningen, hon tittade lite roat på honom. Även lite nyfiket.

    Lars tittade lite runt omkring för att se om det var någon han kände, några av de som huggit åt honom under vintern kunde han se, och under en stor gran stod en gestalt som han genast kände igen sedan de träffats i skogen en mycket tidig vårdag där vid Mellgårdssjön.

    Han hade gått runt i skogarna för att se på den skog han skulle sköta, och där vid sjön hade han först hittat en konstig liten riskoja,där det verkade som om någon bodde. Egentligen liknade den mest de kojor han brukade göra som barn men det var ju bara på skoj. Den här kojan bodde någon i, en get stod fastbunden alldeles vid knuten på kojan och eftersom han in visste att någon fått löfte att bygga där så blev han nyfiken på vem det kunde vara. Och så såg han en figur där vid sjön som stod och metade.

    En man med en lurvig gråhund kunde han se. Mannen liknade ingen annan han tidigare mött. Trasig, skäggig och långhårig var han. Lars gick fram till honom och hälsade, men fick inget svar tilbaks. Hunden verkade inte heller bry sig om honom, men så tog han ett tag om mannens axlar och ruskade lite i honom. Då vände sig mannen om. Lars talade om vem han var och helt oväntat började mannen tala. Han berättade att han flytt från människorna där i byn, här vid sjön fick han vara ensam med sina tankar, han berättade om vad de kallade honom i byn.

    Kajsas-Ecke, det var han det.

    En fängslande berättelse fick Lars sig till livs där i skogen, den fångade honom oerhört, och han lovade mannen att inte berätta för någon var han var, han fick även löfte att bo där så länge han ville, eftersom han inte gjorde någon skada.

    Nu stod han där vid dansbanan, lika trasig och skäggig som han varit när de sist träffades. Lars tänkte gå till honom och tala lite, men helt plötsligt var han borta.

    Nåja tänkte Lars, lika bra det, för då kunde ingen sedan säga att han kände den ensamme skogsmannen och hade gynnat honom genom att låta honom bo där borta vid Mellgårdssjön.

    Så började orkestern göra sig beredd för den tango som utlovats. Lars tittade inte upp, utan gick med beslutsamma steg upp på dansbanan, för att se att flickan i den gula klänningen kom emot honom.

    Han behövde inte bjuda upp henne, det var så självklart att de skulle dansa med varandra att ingenting behövde sägas.

    Hon var mycket grannare såg han, när de möttes, än vad han sett på avstånd. Det var inte bara ögonen och håret som lyste upp henne, hela hon var som en uppgående sol. De började dansa, så säger hon.” Hej du blyge skogsman, jag heter Siv och bor i byn på andra sidan älven, och jag vet att du är den nye skogvaktaren hos Erik:s:”

    Det var så han kallades, Lars chef, av de andra byborna.

    Det kändes som om de alltid dansat med varandra han kände hennes unga kropp mot sin, allt var plötsligt så själklart mellan dem, det behövdes inga ord .De märkte inte att de dansat de båda danserna, han tog hennes lilla hand i sin och de vandrade sakta framåt, väntande på nästa dans. Det blev tre danser, innan de släppte varandra, nu såg de hur andra tittade på dem.

    Hur kan detta plötsligt hända, han som alltid varit en sansad person hade tappat fattningen totalt. Något besynnerligt var det ändå, att just nu i kväll, skulle detta ske. En kvinna hade ännu inte fått plats i hans beräkningar, detta var något för framtiden, senare när han gjort klart med sina planer

    Nu spelades en hambo upp, flickan i den gula klänningen blev genast uppbjuden, Lars visste att han av hövlighet måste dansa med andra flickor också, bjöd upp en flicka han tidigare mött i affären där i Åsmon. Hon gled villigt in i hans famn Han såg de andra flickornas blickar på dem när de dansade.

     Som nybliven ortsbo var han säkert ett intressant objekt för dem, det var ju alltid så med något nytt. Sedan när det nya blivit vanligt, försvann det intressanta. Det var inga onda blickar, det förstod han, bara undrande.

    Han tackade för dansen, men om sanningen skulle fram var det en annan flicka han helst skulle dansat med.

    Hans chefs dotter såg han i ena ögonvrån. Henne måste han dansa med, det var viktigt att hålla sig väl med den familjen.  Flickan var i hans ålder, ganska så alldaglig, ingen han skulle titta två gånger efter om han träffat henne ute i byn. Han märkte att hon var duktig på att dansa, de smällte bra i hop, lite flirtig var hon minsann. Hon bet lite i hans ena öra, viskade att hon var inte upptagen. Detta också, tänkte Lars, hur skulle det sluta om hon hade fattat tycke för honom och han inte kunde besvara det. Kanske att hon bara var ute för ett litet även äventyr, det mesta tydde på det, men det var inget för honom. Skulle det vara något så måste allt vara riktigt.

    Han ville inte vara oartig utan tryckte henne lite hårdare emot sig, och viskade tillbaka att det var lika för honom. Så dansade de vidare, mera blev inte sagt, mellan dem.

    Nästa dans var den gula flickans. Då kände han samhörigheten igen. De behövde inte säga något de bara dansade och kände varandras närhet. Så här ville han att det alltid skulle kännas, inget fick skilja dem åt, ödet hade fört dem tillsammans och nu berodde det enbart på dem  om det skulle bli någon fortsättning.

    Kvällen började närma sig sitt slut, damernas var påbjuden. Siv stod vid han sida, undrade om han ville dansa med henne. Om, det var ju det enda han ville. Nog märkte han de andras blickar. Skulle han som inte var en av dem vinna den vackra Siv:s hjärta?

    Det var många som hade hoppats på detta, men ännu hade ingen av dem ens fått följa henne till bron, ingen av dem hade ens fått dansa damernas med henne. Hon hade alltid varit vänlig mot dem, men inte mera Nu hade något drabbat henne, vad visste hon inte men hon tänkte inte låta tillfället gå förbi henne. Det var något särskilt med Lars, något mycket annorlunda som hon drabbats av.

    Hon tyckte att hon svävade fram där på golvet, hon kände Lars muskler under den tunna blacern,det var en sådan trygghet med hans armar om sig.Det var bara att blunda och njuta, snart kanske drömmen tog slut ,för allt måste vara en dröm.  Hon kände också kvinnan inom sig som börjat vakna, visst var hon beredd på att en dag möta henne, att det skulle bli så snart hade hon inte trott. Hon var visserligen arton år fyllda men hade ändå haft svårt föreställa sig henne.

    Det oroade henne, de känslor hon blivit varse .Var hon på väg att bli en dålig flicka som kunde känna så?

    Hennes mor hade varnat henne under tonåren för det som väntade ,det var så lätt för en flicka att få dåligt rykte. En man däremot blev bara bättre ju  fler erövringar han hade haft. Var detta rättvist tänkte hon? Det hon kände var ju något mycket naturligt för alla människor, varför skulle inte en flicka få njuta liksom en man! Varför skulle hon behöva skämmas över sina känslor. Siv kunde inte tänka att hon skulle kunna känna på samma sätt mot andra män  som hon kände för Lars, för var det så då skulle hon absolut känt samma sak för alla unga män som hon träffat på skolan eller på danserna, och det hade hon inte.

    Nej i kväll skulle hon bara njuta, inte bry sig om morgondagen.

    Lars tog hennes lilla hand i sin och så började de hemfärden .De såg inte alla blickar som förföljde dem, de hade bara ögon för varandra.

    Skulle de ta den nya hängbron över älven, eller skulle de promenera den betydligt längre vägen över Åsmon? Någon längre betänketid behövdes inte. De hade så mycket att tala om att även den längre vägen skulle bli kort. De såg inte att de cyklister som passerade dem på vägen hem, de märkte inte heller Kajsas-Ecke  som gick förbi dem med sin hund .Han smålog lite för sig själv där på vägen, han hade tyckt om den nye skogsmannen från den dagen de möttes där vid sjön.

    De gick sakta stigen fram, Siv berättade om sina drömmar och tankar. Hon hade nyss tagit studentexamen med goda betyg ,hade sökt in på juristlinjen men hade  ännu inte fått svar om hon kommit in .Hon hoppades att hon skulle komma in, och eftersom hennes betyg var bra så fanns det goda chanser. Sedan om det gick hade hon tänkt bli jurist och hjälpa de svaga i samhället. Det var hennes dröm, men visst önskade hon att en dag träffa någon som skulle bli far till hennes barn. för se barn det ville hon skaffa sig.

    Sedan tittade hon lite retsamt upp på Lars och viskade: Jag tror att jag redan träffat barnens far”!

    De stannade upp då och då och kysstes. hon som aldrig kysst någon tidigare kunde nu inte få nog av kyssar, Lars måste stoppa henne, rädd för att de skulle över träda den gräns som kändes förbjuden för dem, redan första kvällen.

    Lars fick veta att Siv var enda dottern till en torpare i Moflo. De hade inte haft det speciellt bra ekonomiskt under alla år, men hon hade världens bästa föräldrar. De hade alltid ställt upp på henne, men nog hade de ställt krav också. Bortskämd tyckte hon inte att hon var, så skulle hon en dag få barn, ja då skulle hon uppfostra dem precis som hon själv blivit.

    Trots att de gått så sakta så började de närma sig Brännan, den plats som var hennes hem. Det gick inte att dra ut på tiden mera, hennes föräldrar kanske började bli oroliga. Solen hade börjat sin vandring på dagen, det såg ut att bli en lika vacker dag i dag också.  Fåglarna hade åter börjat en ny dag med sitt byggande, det var bara skatorna som börjat ruva på sina ägg. De var allt först på våren med att få ungar.

    Efter en sista lång kyss lämnade Lars sin Siv, med löfte att de skulle träffa på onsdag kväll igen. Så var det dags att leta sig hemåt för honom. Nu tog han den snabbare vägen hem, den som gick över älven på den nya hängbron över Lillängsforsen.

    Vilken glädje han kände på vägen hem, var allt bara en dröm ändå, för den lycka han kände nu kunde väl inte få vara för evigt!

    När han så kom till sitt hem, förstod han att det nog ändå var på riktigt alltihopa. Han satte sig på en bänk med ansiktet vänd mot den redan varma solen och förstod att detta som hänt honom var meningen med själva livet.

    Det var ingen mening att gå och lägga sig, det var redan dag, och i hans huvud fanns så många tankar att det bästa var att ro ut på den vackra sjön i lugn ro, och bara njuta över att livet hade så mycket att erbjuda.

    Veckorna framöver blev mycket slitsamma, nu var det dags att börja själva byggandet av de nya sågarna, virket var framkört, och han hade lyckats leja fem mycket duktiga snickare från orten. Dagar och nätter gick i en rasande fart tyckte han, någon trötthet kände han inte.

    Siv träffade han flera gånger under veckan, han blev mer och mer övertygad om att detta var den flicka han ville ha för evigt. Hon föreslog en kväll att hon inte börja någon skola, hon ville flytta hem till Lars så att de fick vara tillsammans varje dag, men det ville han inte. Han friade den kvällen till henne men något äktenskap skulle det inte bli förrän hon var klar med sin skolgång. Och så fick det bli.

    Nu hade de bestämt sin framtid, hon var bara arton år, om skolan tog fyra år så var hon ända mycket ung den dag de gifte sig. Kvällarna de var tillsammans satt de mest vid älven och talade och planerade sitt kommande liv. Siv hade fått besked från skolan att hon var antagen, kursen skulle börja den femtonde augusti. Den dagen närmade sig med stomsteg. Visst skulle det bli långsamt för dem båda, men de visste ju att framtiden var deras.

    Kvällen innan hon måste åka, träffades de åter. Det var fortfarande mycket varma kvällar men de hade börjat bli mörka och hösten hade gjort sitt intåg. De satt där vid forsen och höll om varandra. Ingen sade något, de ville inte störa den stillhet som omgärdade dem.

    Plötsligt hoppade Siv upp och sade” Nu tar vi årets sista dopp”. och började ta av sig sina kläder.

    Vi har ju ingen baddräkt, med oss sa Lars.

    Vem behöver baddräkt i kväll ropade Siv, det är ju bara du och jag, och snart är det mörkt. Ingen kommer hit den här tiden.

    Han upptäckte att hon redan stod naken och var på väg ut i vattnet, då tog han av sig sina kläder också och gick henne till mötes. Det kändes så naturligt att de skulle vara nakna tillsammans så någon skamkänsla kände ingen utav. Snabbt började Siv simma och Lars kom ifatt henne, men hon var en baddare på att simma, och var redan i land och räckte honom sin hand när han kom fram. Han tog hennes hand och klev upp, där stod hon alldeles naken, Å Gud så vacker hon var. Hon kom i hans famn, han började kyssa hennes läppar, tog henne i sin famn och lade försiktigt ner henne i den ännu varma sanden. Sedan älskade de för första gången med varandra med en lidelse som han inte trodde fanns. Efteråt låd de utmattade bredvid varandra, hon hade ett saligt leende kring sina läppar när hon viskade till Lars:” Äntligen fick jag dig, nu är jag din för alltid, inget kan komma mellan oss längre”.

    ”Jag ville inte åka till skolan innan vi bekräftat vår kärlek till varandra nu kan jag åka dit och veta att det för alltid är vi två”

    De låg länge och smekte varandras kroppar, men de måste skiljas, det var oundvikligt, snabbt klädde de på sig och började den svåra promenaden hem.

    Nu kom en svår tid, en längtans och prövningens tid. De skrev brev varannan dag till varandra och uttryckte sin längtan och saknad.

    För Lars gick arbetet med sågarna framåt med stormsteg, snart var de klara för sin första test. Lars hade skaffat de nyaste och modernaste sågarna som fanns på marknaden, hans chef följde varje dag med stort intresse. Erik som chefen hette hade blivit mer och mer övertygad över sitt val av medarbetare. Trots det fanns gott om tvivlare runt dem så lät han Lars fortsätta som han hade planerat. Han litade på honom och förstod också att kriget snart var över, han hade även förstått hur stort behovet av sågade trävaror skulle bli sedan återuppbyggnaden av Europa skulle påbörjas. Och nu var han beredd på detta.

    Sjöarnas vatten hade nu stigit med fyra meter, det fanns gott om drivkraft för de nya sågarna.

    Provkörningarna av sågarna gick över all förväntan, och kvaliten på det sågade virket blev mycket gott.

    Lars hade även påbörjat avverkning av timmer, som skulle sågas till bräder, och nu var det femtio skogsarbetare som högg och två körare som körde fram virket. Från början innan snön kom höggs virket så nära sågplatsen som möjligt, och med en specialkälke med hjul kunde virke köras fram med häst, även fast det var barmark.  Detta var något som imponerade på andra skogsägare i trakten. Det hade varit det vanliga att timmer höggs enbart vintertid för att köras fram sedan vintern kommit, nu ha Lars visat att det även gick att få fram virke på barmark. Det fodrades en bra planering och detta kunde Lars. Han hade även funderat på att om bensinen åter blev fri kunde kanske en vanlig jordbrukstraktor användas som dragare, men var inget han berättat något om för andra, det gällde att gå varsamt med att förändra, folk var av födseln konservativa och det nya måste få tid att smälta in för att människorna skulle lita på honom. Lars hade inte tänkt bli någon som de skulle få skratta åt längre fram han, ändrade han något av det gamla måste det nya fungera bättre än det gamla för att släppas fram..

    Hösten var långt framskriden, den första snön hade lagt ett tunt täcke över den ofrusna marken. Detta var inte den höst Lars längtade efter, han vill ha rejäl kyla innan snön kom. Annars skulle myrarna var ofrusna under snötäcket, och då skulle det bli problem när allt virke skulle köras fram. Det fanns ännu tid att kylan skulle komma innan mera snö lade sig på marken.

    Snart var det slut med att såga virke vid sågarna, vattnet började sina, och det skulle bli för kallt att stå därute om det blev riktigt kallt. Det hade blivit en rejäl virkeshög som nu skulle säljas under vintern. Redan hade flera köpare visat sitt intresse, så någon risk att de inte skulle få sälja var det inte.

    Det mesta av virket skulle fraktas ner till kusten för vidare transport. Norge och Danmark som varit ockuperad av de tyska trupperna hade nu åter blivit fria. Den tyska förlusten kom allt närmare. Snart var det slut på tyskarnas framgångar. De skulle möta sitt Waterlo, redan hade alltför många oskyldiga fått sätta livet till.

    England hade visat stort intresse av det svenska virket, och redan hade förberedande diskussioner förekommit om stora leveranser. Lars hade stora förhoppningar om framtiden Nu gällde det att vara välförberedd då dagen D kom.

    Lars prisade sin lycka som hamnat hos denne godsägare, det var inte många arbetsgivare som kunde mäta sig med Erik, det var säkert.

    En dag kom hans chef, tog Lars hand och sade ”Från och med nu lägger vi bort titlarna med varandra, jag heter Erik, som du vet och du heter Lars.

    Efter den dagen gick det ännu lättare att arbeta, nu kände han sig ännu mer delaktig i det han gjorde.

    Under detta år skulle det tas ut femtusen m3f virke från skogarna. Så mycket hade aldrig avverkats tidigare inom detta område.  Det fanns att ta utav, ca.femtusen ha. skogsmark hade Erik köpt in under åren lopp. Han ägde nästan lika mycket som skogsbolagens skogvaktare hade på sina distrikt. Och eftersom efterfrågan tidigare varit liten hade skogen fått stå och växa, det lilla som tagits ut var bara liten del av den tillväxt som fanns.

    Lars hade sett att den gamla slutavverkningsskogen var överrepresenterad, åldersfördelningen var mycket sned, skulle det bli ett uthålligt skogsbruk måste stora arealer avverkas inom de närmaste åren, som sedan planterades eller såddes. Det skulle ta tid innan detta var nått, men någon gång måste allt börjas och nu passade det fint när virkespriset var kraftigt på väg upp.

    Han saknade sin Siv, det räckte inte bara med brev, han ville ha henne i sin närhet, han vill hålla i och krama henne men visste att den dagen skulle komma när han hade henne hos sig för alltid.

    Erik, som hade en dotter hade önskat att hon skulle finna en man som hade intresse för skog och mark, men det verkade inte som om hon brydde sig så mycket om pojkar. Inte en enda friare hade kommit hem till dem, inte ens när hon studerade hade hon haft sällskap med någon.

    Hon hade tagit en ekonomiexamen, så det skulle passat bra om hon fick en man som tog vid, när han inte orkade längre. Skulle allt han arbetat med upplösas efter honom, eller skulle han en dag få uppleva det han önskade?

    Lars var en man som han önskade att hans flicka skulle träffa, men han var medveten om Siv. Så det skulle aldrig bli något för hans flicka med Lars.

    Det hade nu blivit oktober, Siv hade skrivit att i början av november skull hon få en vecka ledig då skulle hon komma hem. Hon längtade lika mycket som han att få vara tillsammans. Lars hade som vana att besöka sina blivande svärföräldrar minst en gång varje vecka, han tyckte mycket om dem, och han kände att han var accepterad. Han kände sig som barn i huset. Siv hade berättat för dem om vad som väntade efter att hon avslutat skolan, de hade gratulerat henne till valet.

    Det fanns något hos hennes mor som han blev lite fundersam över. Så fort de nämnde Eriks namn, tystnade hon och började genast tala om något annat. Siv hade på känn att något hade hänt med hennes föräldrar som hade med Erik att göra, men hur hon än försökte så korn hon inget vart. Kanske att hon bara inbillade sig saker själv som saknade täckning, men helt säker var hon inte.

    Äntligen, tänkte Lars var helgen nära när de skulle få mötas. De hade inte sett varandra sedan deras sista badkväll i början av augusti. När han tänkte på kvällen blev han alldeles varm, en sådan lycka han upplevt den kvällen, skulle han någonsin få känna detsamma igen?

    Han skulle komma hem till henne på lördagskväll var det bestämt, Lite nya kläder hade han skaffat sig sedan sommaren, han tog på sig dem för denna speciella kväll, och begav sig till Moflo.

    Han tänkte på detta år som han varit på sitt nya arbete, hur mycket som hänt honom. Ett fantastigt år hade det varit, och nästa skulle bli ännu bättre.

    Lars kände knappt att det en kall kväll, månen stod högt över honom, i kväll var det fullmåne. Det var nätan lika ljust som under dagen. Lite norrsken visade att det skulle bli väderombyte. Han önskade att det inte skulle komma mer snö. Han önskade så gärna att kylan skulle bestå, så att det inte blev bekymmer med att få ut virket som var stämplat och skulle avverkas under vintern.

    Önska kunde man alltid, med det fanns en annan makt som styrde över dem, och den kunde ingen rubba, det fick bli som det blev alltid blev det någon råd för morgondagen.

    Äntligen var han framme, lyset brann där inne, det såg varmt och hemtrevligt hos dem. Snart skulle han få hålla sin flicka intill sig igen,  så han längtat. Snart tog han trappans fem steg och fort öppnade han dörren.

    Ingen Siv fanns där i köket. Bara hennes föräldrar, det syntes som om modern hade gråtit. Först blev han förskräckt, det hade väl inte hänt henne något. Innan han ställde frågan sade fadern att Siv hade ringt till en nere i byn som hade telefon och meddelat att hon tyvärr fått förhinder och kunde inte komma hem, som planerat var. Mer än så visste de inte.

    En mycket besviken Lars satte sig på den soffa som fanns i köket. På atmosfären kändes det som om något nytt hade kommit in i det liv som tills helt nyligen varit så fullkomligt för honom. Stämningen i rummet var dämpat, det som alltid varit ett glatt hem att komma till hade förbytts till ett ledset hem. Tacksamt drack Lars det kaffe som sattes fram, men det smakade inte som vanligt det var nu bara något varmt som rann nerför hans hals.

    Han stannade inte länge, på vägen hem kände han nu kylan, den kröp alldeles på honom där han gick och tänkte. Något var galet, det kände han, men vad?

    I det sista brevet hade Siv skrivit att hon längtade mycket efter honom, och så hade hon en nyhet att berätta. Inget i breven han fått visade att något var fel, men ändå kände han inom sig att något skett.

    Han lade sig när han kom hem, men kunde inte somna, ältade om och om igen kärleken, men till slut somnade han ändå. På natten drömde han om ett brev som han fick från Siv, där hon berättade om hur ledsen hon var över att hon inte kunde komma hem som bestämt var.

    Veckan som kom väntade han varje dag på brevet som skulle berätta för honom om att allt var som vanligt, inget hade skett som ändrade på hennes känslor för honom.  Inget brev kom första veckan, han skrev till henne och frågade om något hänt henne, eller om han skrivit något dumt i breven han skickat, men inget svar.

    Så efter två veckor kom brevet som han längtat efter, ett tjockt brev såg han på kuvertet. Fort öppnade han det och började läsa.

    Mer och mer dyster blev han allteftersom han läste det hon skrivit, det kunde inte vara hon som skrivit men ändå var det hennes handstil. Men vad menade hon egentligen? Jag var nog för ung för att mena det jag sade till dig i sommar, det var bara en sommarförälskelse det vet jag nu, glöm bort mig, jag är inget för dig. Jag har träffat en ny man nu vet jag vad riktig kärlek är, var något av det hon skrev.

    Hade allt hon sagt varit lögn, men kan någon ljuga så övertygande som hon gjort under sommarmånaderna? Hon hade förstås inte ljugit när hon sagt orden, men de hade sagts utan att det funnits riktigt djup i det.

    Det var nog sant tänkte han, allt hade varit en sommarförälskelse för henne, hon var ju bara arton år, och han hade varit hennes första man, klart att hon funnit andra män lika intressanta. För hon med sin skönhet och utstrålning måste dagligen fått komplimanger från det manliga könet.

    Han hade i alla fall menat vad han sagt, brevet gjorde honom mycket ont, hur skulle han kunna gå vidare efter detta? Det var ingen mening att söka upp henne för att få det bekräftat öga mot öga, brevet var så övertygande att det fanns inget som berättade något annat än dess innehåll. Hur kan flickor vara så falska, tänkte Lars. Hon kunde väl berättat  när hon märkte att hon inte kände lika stark som tidigare, men hur han än tänkte på deras tid tillsammans så kunde han inte erinra sig en endaste gång när han varit tveksam på hennes känslor för honom.

    Livet fick gå vidare ändå, men det blev mycket tungt för honom. Hans chef märkte att något var fel, frågade Lars om det hänt något med hans Siv, och så berättade Lars allt för Erik.

    Erik satt lugnt och lyssnade, han avbröt inte en enda gång, utan Lars fick berätta allt som skett mellan dem, även om deras enda kärleksnatt

    Efter detta satt Erik tyst en stund men så började han berätta något som för, som Lars var helt osannolikt.

    I sin ungdom hade Erik förälskat sig i en flicka i grannbyn, hon kom från mycket enkla förhållanden, han själv tillhörde en s.k. bättre familj. För dem hade detta inte haft någon betydelse men föräldrarna på båda håll försökte få dem att söka andra och mera lämpliga partner. Inget hade hjälpt, de hade fortsatt att träffas och så hade de lika Lars och Siv upplevt sin första kärleksnatt nästan på samma plats om de själva.

    Men efter den natten förändrades flickans beteende, och till slut flyttade hon från orten utan att meddela honom något, bara ett kort brev lämnade hon efter sig, där hon skrev att hon ville att han skulle glömma henne, det fanns en annan man i hennes tankar numera, det var därför hon lämnat byn och flyttat. Inget mera.

    Han hade så småningom träffat den flicka som blivit hans fru, men den kärlek han känt för sin stora kärlek infann sig aldrig för honom. Han hade inte visat något utan försökt vara en god man för henne och en bra fader för den lilla flickan som de fick.

    Arbete och arbete hade hjälpt honom över det mesta, men så hade han en dag mött sin stora kärlek igen .Hon var gift med en torpare och de bodde nu i Moflo och hade det ganska kärvt. När de möttes hade hon Inte med en min visat att de kände varandra, hon behandlade honom som luft helt enkelt. Det var en stor sorg för honom att se att deras kärlek inte betytt något för henne. Han visste inget om vad som rörde sig inom henne. Han mindes deras möte,en söt liten flicka,det som han mest mindes av den lilla var likheten med sin mamma. Exakt en kopia,han mindes tanken om hur flickan en dag skulle se ut. Den lilla flickan var ungefär i hans egen flickas ålder.

    Konstigt förresten att hans egen flicka hade fötts så tidigt efter deras första natt, det hade endast gått åtta månader, men när han frågade om det inte fanns risker med en så tidig födelse fick han till svar att det var ganska normalt med  den tiden. Det brukade variera. Mer än så hade inte sagts, och hans fru hade varit världens lyckligaste mor när hon skötte om den lilla. Han hade haft så mycket med arbete att han knappt mindes att han hållit 1 den lilla flickan medan hon var riktigt liten.

    Giftermålet också, det hade arrangerats av deras föräldrar, det hade för honom ansetts lämpligt eftersom hon kom från samma samhällsklass som han kom från. Greta hans, fru hade berättat att hon hade haft en annan man innan hon träffade Erik, men det hade inte varit passande att hon fortsatte att träffa honom så hon fick ge sig för sina föräldrars önskan och så gifte hon sig med Erik. Deras äktenskap hade fungerat ganska bra, men ingen av dem hade kunnat ge den andre den kärlek de bar inom sig, utan det blev mera en kompromiss allting för

    dem under deras liv. Greta kunde inte klaga på sin man ,han hade alltid behandlat henne väl och hon hade också varit en god mor och maka .Sina känslor fick de båda hålla tillbaka, visserligen var det något hon under alla år velat berätta för sin man men han hade alltid haft något annat att göra de gånger hon fört saken på tal, och med tiden hade inget blivit sagt .Hon hade något mycket viktigt att tala om ,men när skulle det bli?

    Ja allt detta fick nu Lars veta, inte hade han kunnat tro detta om dem, inget hade visat detta. De hade under alla år ansetts som ett föredöme för andra gifta ,och så fanns allt detta!

    Inte underligt, tänkte Lars att så många människor gick omkring och var olyckliga. Säkert var det många människor som hade det som de själva, men det var inget man gick runt och pratade om. Inte hjälpte det honom att andra hade det som han, inget blev bättre av att andra kanske hade det sämre.

    Erik menade nu efter det han berättat klart, att Siv släktades nog på sin mor, lite impulsiv  med det hon kände och tänkte, men kom senare på att hon lovat för mycket. Det var lika bra att Lars snabbt förstod detta, och gå vidare med de erfarenheter han fått, även om det kunde kännas svårt.

    Ja kanske att Erik hade rätt, men känslor var inget som Lars bara kunde kasta av sig, det skulle gå en mycket lång tid innan han hade bearbetat det som skett.  Nej att arbeta var nog det enda som hjälpte, förut hade han arbetat mycket mera än den arbetstid som gällde ,nu arbetade han nästan dygnet runt med sina projekt. Någon riktig ledighet unnade han sig inte ,julen tillbringade han ändå hos sina föräldrar som blev mycket glada när han var hemma över både julen  och nyåret. Lars hade i brev berättat om det som hänt mellan honom och Siv, de frågade honom inte något om det skedda, de var mycket finkänsliga, men de såg på sin son att han var olycklig, men kunde inget göra, bara hoppas att han skulle komma över det så småningom.

    Vintern som kom blev mycket fin, avverkningarna gick som på räls, virket som skulle sågas kördes ner till sågarna, det blev rejäla högar där på upplägget. De bräder som hade sågats under förra året var nu slutsålt, inget fanns kvar där vid upplaget. Kriget gick nu mot sitt slut, efterfrågan på deras produkter blev alltmer efterfrågad.

    Det blev mer och mer skrivbordsarbete för Lars, det var inget han tyckte så bra om, men Erik och han hade talat om att kanske anställa en kontorist som övertog en stor del av det administrativa.

    Våren kom, en kväll når han återvände från sitt fält arbete satt en papperslapp på dörren. Det var Erik som skrev att han skulle komma till dem på middag det var något han ville diskutera med Lars.

    Tacksam över att inte behöva laga middag denna kväll, åkte Lars till sin chef. Blev bjuden en god middag och fick också en konjak till kaffet .Det smakade gott, efter en arbetsam dag ute i skogarna.

    Efter detta gick de till  biblioteket för att talas vid. Erik ville nu att de skulle anställa den kontorist som de tidigare talat om. Han undrade om Lars hade något emot att hans dotter, Lisa skötte om det arbetet. Erik hade på känn att det fanns en spänning mellan de båda, men han visste också att Lars inte visat sig intresserad av hans dotter.

    Lars hade å sin sida inget emot Lisa, hon var en duktig flicka det hade han för stått för länge sedan, och efter den danskväll när hon flirtat med honom där på Oxvolmen hade inget mera hänt.De träffades ju ofta eftersom han ofta besökte Erik å arbetets vägar. Han hade kommit att tycka bra om Lisa, och den man som fick henne skulle skatta sig lycklig.

    Han var ledsen över att han inte hade några känslor för henne mer än som en kompis.

    Så bestämdes det att Lisa skulle överta kontorsarbetena, ett kontor skulle ordningställas i hemmet och därifrån skulle hon sköta arbetet. De hade också skaffat sig telefon och mer och mer kom den till användning sedan sågarna började arbeta. Fler och fler kontakter skaffades och Lars kunde ju inte sitta hemma om dagarna och tala i telefon heller.

    Han hade också telefon hemma hos sig, och den var sällan tyst om kvällarna, det var alltid en mängd människor som ringde hem till honom med anledning av skogsarbetet och sågningarna.

    Siv kunde han aldrig glömma, ständigt och jämt kunde han höra hennes glada skratt, så fort han såg något gult var det Siv som visade sig.

    Skulle han aldrig komma över henne? Åtminstonde en liten stund?

    En dag kom det glada beskedet att kriget var slut, nu var människorna ute i hela världen glada och lyckliga, nu skulle komma ett nytt skede som ingen viss något om. Men att det skulle gynna Sverige var helt klart, vi var ju det enda land i Europa som inte blivit indraget i kriget. Våra industrier var redo för det nya som väntade, nu gällde det att vara med på tåget.

    Lars att en kväll på sitt kontor och räknade. Han hade förstått att de vatten sågar som användes i dag snart skulle bli omoderna, vid en resa till södra delen av landet hade han sett hur nya motordrivna sågar började byggas, nya såqar med en effektivitet som ingen anat hade kommit fram. Det gällde även för dem att rationalisera om framtiden skulle bli deras. Han måste ta ett samtal med Erik om detta. Men detta skulle ju också betyda att de nu befintliga vatten sågarna skulle skrotas , de nya sågarna måste ligga mera i närheten av järnvägen för att transportkostnaderna skulle bli så låga som möjligt.

    Redan nu hade han sett hur priserna på sågat virke sjunkit och arbetskostnaderna steg ju allteftersom.

    Vinsten sjönk alltmer för dem. Fackföreningarna började arbeta för mera rättvis inkomst till de anställda, och

    arbetsgivareföreningarna hade  uppvaktat dem om inträde. Det var mycket nytt som var på gång.

    Inte för att deras arbetare hade det dåligt, snarare mycket bättre än många andra anställda, så lönemässigt skulle det inte bli dyrare för dem med lönerna Semester var också något som kommit på ropet alltmer, även för de människor som arbetade ute i det fria.

    Tidigare hade semester bara varit för de industri arbetare som var mer eller mindre inlåsta i mörka lokaler året runt .Nu skulle alla anställda ha lika semester.

    Lars hade inget emot detta, men det var en kostnad som de måste bära.

    En kväll när Lars satt och talade med Erik, berättade han vad han hade i tankarna om framtiden Och konstigt nog hade de båda gått och funderat på samma sak. de var överens även denna gång om vad som behövdes för framtiden.

    Så en dag började den första forsen däruppe byggas ut. Nu var det dags för mera energi och det skulle de norrländska forsarna ge dem. Nämnforsen, den fors som nog var den vackraste i hela norrland skulle tystna för alltid. Nu blev det även konkurrens om arbetare. Förr hade skogsbruket varit ensam om alla arbetare, nu blev det till att konkurrera, något nytt för skogsbruket.

     Samarbetet med Lisa flöt mycket bra, Lars hade nu sett en annan sida hos henne som han tyckte om. Tidigare hade han tyckt att hon var en smula dryg och saknade humor, men det fick han ändra på sedan han blivit riktigt bekant med henne. Hon var rolig, hade en massa humor och dryg var det minsta man kunde kalla henne .Hon var mycket mån om de anställda, ibland var hon mera på deras sida än på   företagets .

    Åren gick, utvecklingen fortsatte med stormsteg. Bilar hade blivit något som fanns hos många människor, bostäderna hade blivit moderna, kvinnorna hade fått det mycket lättsammare än bara för tio år sedan.

    En dag berättade Lisa att hon tänkte åka på semester till Grekland ensam, Erik tyckte det var bra att hon kom ut lite, sedan hon började arbeta som kontorist hade hon inte tagit ut en enda ledig dag, nu önskade han henne en riktigt avkopplande resa.  Nu skulle hon passa på att sola och bada och vila sig. Lars tog ut en semestervecka och åkte hem till sina föräldrar. De hade blivit gamla tyckte han, men så var de också mycket över de sextio. Något han inte tänkt på tidigare.Snart skulle de inte klara sig där på torpet.

    Hans semester tog fort slut, snart var han på sitt arbete igen

    .Erik berättade att han hustru inte mådde riktigt bra, hon var jämt så trött, orkade inget. Trots Lars hade å sin sida inget emot Lisa, hon var en duktig flicka det hade han stått för länge sedan, och efter den danskväll när hon flirtat med honom där på Oxvolmen hade inget mera  hänt.De träffades ju ofta eftersom han ofta besökte Erik å arbetets vägnar. Han hade kommit att tycka bra om Lisa, och den som fick henne skulle skatta sig lycklig.

    Han var ledsen över att han inte hade några känslor för henne mer än som er kompis.

    Så bestämdes det att Lisa skulle överta kontorsarbetena, ett kontor skulle ordningställas i hemmet och därifrån skulle hon sköta arbetet. De hade också skaffat sig telefon och mer och mer kom den till användning sedan sågarna började arbeta. Fler och fler kontakter skaffades och Lars kunde ju inte vara  hemma om dagarna och tala i telefon heller.

    Han hade också telefon hemma hos sig, och den var sällan tyst om kvällarna, det var alltid en mängd människor som ringde hem till honom med anledning skogsarbetet och sågningarna.

    Siv kunde han aldrig glömma, ståndigt och jämt kunde han höra hennes glada skratt, så fort han såg något gult var det Siv som visade sig. Skulle han aldrig komma över henne? Åtminstone en liten stund!

    En dag kom det glada beskedet att kriget var slut, nu var människorna ute hela världen glada och lyckliga, nu skulle komma ett nytt skede som ingen v något om. Att det skulle gynna Sverige var helt klart, vi var ju det end land i Europa som inte blivit indraget i kriget. Våra industrier var redo f det nya som väntade, nu gällde det att vara med

    Lars att en kväll på sitt kontor och räknade. Han hade förstått att de vatten sågar som 6nvändes i dag snart skulle bli omoderna, vid en resa till södra delen av landet hade han sett hur nya motordrivna sågar började byggas ,nya sågar med en effektivitet som ingen anat hade kommit fram .Det gällde även för dem att rationalisera om framtiden skulle bli deras .Han måste ta ett samtal med Erik om detta .Detta skulle ju också betyda att de nu befintliga vatten sågarna skulle skrotas, de nya sågarna måste ligga mera i närheten av järnväg för att transporterna skulle bli så låga som möjligt.Redan nu hade han sett hur priserna på sågat virke sjunkit och arbetskostnaderna steg ju alltefter som

    Vinsten sjönk alltmer för dem. Fackföreningarna började arbeta för mera rättvisa

    till de anställda, och arbetsgivarföreningarna hade  uppvaktat dem om inträde. Det var mycket nytt som var på gång.

    Inte för att deras arbetare hade det dåligt, snarare mycket bättre än många andra anställda ,så lönemässigt skulle det inte bli dyrare för dem med löner Semester var också något som kommit på ropet alltmer, även för de människor som arbetade ute i det fria. Tidigare hade semester bara varit för de industri- arbetare som var mer eller mindre inlåsta i mörka lokaler året runt.Nu skulle alla anställda ha lika semester.

    Lars hade inget emot detta, men det var en kostnad som de måste bära.

    En kväll när Lars satt och talade med Erik, berättade han vad han hade i tankarna om framtiden. Och konstigt nog hade de båda gått och funderat på samma sak, de var överens även denna gång om vad som behövdes för framtiden.

    Så en dag började den första forsen däruppe byggas ut. Nu var det dags för mera energi och det skulle de norrländska forsarna ge dem. Nämnforsen, den fors som nog var den vackraste i hela norrland skulle tystna för alltid. Nu blev det även konkurrens om arbetare. Förr hade skogsbruket varit ensam om alla arbetare,nu blev det till att konkurrera, något nytt för skogsbruket Samarbetet med Lisa flöt mycket bra, Lars hade nu sett en annan sida hos henne som han tyckte om. Tidigare hade han tyckt att hon var en smula dryg och saknade humor, men det fick han ändra på sedan han blivit riktigt bekant med henne.Hon var rolig,hade en massa humor och dryg var det minsta man kunde k~ hene.Hon var mycket mån om de anställda, ibland var hon mera på deras sida är på arbetesgivarens

    Åren gick, utvecklingen fortsatte med stormsteg.Bilar hade blivit något som fanns hos många människor, bostäderna hade blivit moderna, kvinnorna hade fått det mycket lättsammare än bara för tio år sedan.

    En dag berättade Lisa att hon tänkte åka på semester till Grekland, och ens Erik tyckte det var bra att hon korn ut lite, sedan hon började arbeta som kontorist hade hon inte tagit ut en enda ledig dag, nu öskade han henne en riktigt avkopplande resa. Nu skulle hon passa på att sola och bada och vila Lars tog ut en semestervecka och åkte hem till sina föräldrar. De hade blivit gamla tyckte han, men så var de också mycket över de sextio. Något han inte tänkt på tidigare. Snart skulle de inte klara sig där på torpet.

    Hans semester tog fort slut, snart var han på sitt arbete igen. Erik berätta att han hustru inte mådde riktigt bra, hon var jämt så trött,orkade inget .Trots hans uppmaning vägrade hon söka läkarhjälp. Hon trodde inte på läkare, nej hon behövde bara vila lite så blev det nog bättre.

    Lars tyckte att hon magrat mycket under den sista tiden, men sade inget. Både Erik och hon hade ju också kommit en bit över de sexio, och de hade alltid arbetat hårt.

    Han hade aldrig tänkt på ålder förut, det hade varit så mycket annat att fundera över att det där med ålder inte funnits plats att fundera.

    Vad skulle ske med hans arbete när Erik inte längre orkade, då blev det för honom att försöka hitta något nytt .Han ville inte tänka i dessa banor ,tiden hos Erik hade varit så fantastiskt fin att han kunde inte tänka tanken på att den en gång skulle ta slut .Ingen son hade dom, ingen skulle ta över den dag inte ens Lisa kunde han tänka sig ta över det stora ansvaret.

    Lars hade i början när Siv gjort slut besökt hennes föräldrar, men det var en känsla han fick därinne att han inte var riktigt välkommen, ingen sade något visserligen,  han blev alltid mycket välkomnad hos dem, men ändå kände han att det hade bildats en mur mellan dem.

    I början hade han försökt få dem att berätta något om Siv, men de hade då valt något annat att tala om, inte med ett ord berättade de något om sin flicka. Han visste aldrig om hon tagit sin examen, visste inte om hon var gift, men det tog han för givet att hon var,det var precis som om hon var uppslukad från jorden. Och ingen hade heller sett att hon varit hem och hälsat på de sina under alla år.

    Det kort av henne från studentexamen fanns fortfarande kvar, inga nya kunde han se. Det var något som inte stämde, det kände han, men varför fick han inget veta. Det var lika när han berättade om sitt arbete och Eriks namn nämnde, då blev det en konstig stämning därinne.

    Lars tänkte på det samtal han haft med Erik för långe sedan, om flickan som varit hans stora kärlek och nu bodde i Mof lo. En gång hade han tänkt att det kanske var Sivs mamma som varit den flickan, men det kändes inte riktigt rätt det heller. Och någon ledtråd kunde han aldrig finna.

    En gång hade han försynt frågat dem om de hade någon aning om Erik hade haft sällskap med

    någon flicka som  nu bodde där i byn. En total tystnad blev det svar han fick. Det angick visst inte honom, så kände

    han det.

    Allteftersom tiden gick blev det längre och längre mellan hans besök där i byn för att till slut helt upphöra. Men han hörde på omvägar att de var lite småkrassliga båda två, men de hade ju också kommit upp i åldern, så mycket annat var ju inte att vänta.

    Så en dag kom Lisa hem från sin semester. Det syntes att det gjort henne gott, hon riktigt strålade av hälsa .Hon hade blivit mycket solbränd och glädjen i hennes ögon berättade om att något hänt där i Grekland. Hade hon träffat en man tro? Eller var det bara resan som gjort henne gott? Lars tyckte nu att hon var riktigt vacker .

    Deras planer på att utveckla företaget hade nu påbörjats. Tidigare hade det varit ett gods ,nu hade de bolagiserat det, och hette nu Krånge Träindustri AB:

    Det var ju mycket förmånligare med ett aktiebolag, rent skattemässigt också, och skulle deras utveckling inte lyckas så skulle Erik inte behöva gå i konkurs  utifall  något negativt skedde.

    En ny, mycket större såg höll på att byggas, på en plats som låg alldeles intill Forsmo-Hoting banan .Bara ett stickspår behövdes byggas in för att lasta det virke som skulle säljas.

    Kapaciteten blev nu tre gånger större än de tidigare fyra vattensågarna ,trots detta så behövdes bara två extra anställda. Och personal för det administrativa arbetet skulle anställas. Lisa skulle nu bli kontorschef .En ny chef för sågen skulle också anställas, ja nu skulle det bli något helt nytt för alla.

    De anställda måste utbildas på det nya arbetet, och även Lars måste vidareutbilda bilda sig för allt nytt som var på gång.

    En eftermiddag när Lars just kommit hem, väntade Erik på honom. Han såg bekymrad ut och berättade att hustru nu låg för det mesta i sängen, hon orkade inte stiga upp mer än ett litet tag om dagen .Hon hade en begäran att Lars skulle komma till henne, bara för en kort stund. Erik hade blivit gammal på bara några veckor, det var väl bekymren över sin hustru som oroade honom, tänkte Lars.

    När han kom hem till Erik på kvällen gick han genast upp till Greta, som låg sängen. Ett litet leende fick hon fram när Lars hälsade ,så sade hon.

    Sätt dig ner,  det är något jag måste berätta innan det är för sent.

    I min gröna ungdom var jag förälskad i en pojke, men han var inte fin nog, enligt mina föräldrar  .Jag trotsade dem och vi fortsatte att träffas en längre tid, planer fanns på att vi skulle rymma tillsammans och gifta oss. Så blev det inte. Pojken som jag älskade heter Gunnar ja nu vet du, pappan till Siv.

    Helt chockerad, lyssnade Lars på det hon fortsatte att berätta för honom .Så fortsatte hon, hade Gunnar bara tackat för sig och lämnat henne, det enda han sagt var han kommit fram till att det höll på att bli ett stort misstag om de fortsatte träffas, han var nu osäker på att hon var den rätta för honom .Hon hade försökt tala förstånd med honom men inget hjälpte ,han gick ifrån henne innan hon han berätta det viktiga för honom .Deras kärleksfrukt fanns inom henne ,och det var åtta månader kvar innan hon skulle föda deras kärleksbarn.

    Hon hade gråtit hela natten, men så hade hon bestämt sig för att föda deras barn ändå ,hade deras kärlek bara varit en lek för honom så var det något helt annat för henne. Hon berättade inget för någon om sitt tillstånd  .Så hade hem föräldrar en dag bjudit hem Eriks föräldrar ,ja Erik var förstås med, och det hade funnits en plan med deras inbjudan.

    Erik och Greta tog senare en promenad och då hade Erik plötsligt friat till henne. Hon blev så paff att hon utan att tänka svarade ja på frågan. Hon tänkte aldrig över detta frieri genast, men senare förstod hon hur det kommit till. Han hade också förälskat sig i fel person, och eftersom Eriks föräldrar hade av någon konstig anledning fått flickan han älskade att avstå honom, så hade han på ren trots friat till Greta.

    Äktenskapet hade blivit riktigt fint mellan dem. Erik hade varit en mycket fin äkta man, men deras kärlek hade aldrig nått sådana höjder som hon visste att det skulle kunnat varit .Hon hade aldrig fått berätta för Erik den egentligen hade varit orsaken till hennes ja den kvällen. .Nämligen att det barn hon bar inom sig var han inte pappa till.

    Nu var det för sent att berätta, i ett brev skulle hon tala om för honom hur allt kunnat  bli som det blev. De gånger hon i början av deras tid hade försökt berätta sanningen, ja då hade han inte haft tid eller lust till att diskutera. Efter detta samtal och ett löfte från Lars att inte berätta för någon, ville hon bli lämnad ifred, hon kände sig mycket trött.

    Lars lämnade huset, mycket bekymrad, vad han nu förstod så var Siv och Lisa syskon, om bara halvsyskon.

    Hur mycket skulle han egentligen få höra innan allt var över ,tänkte han .Skulle allt vara över nu?

    På kvällen satt han länge och funderade över allt han hört .Först var det Erik som hade förlorat sin kärlek eftersom hon inte var fin nog åt hans föräldrar, nu var det Eriks fru som upplevt samma sak, skillnaden var att Greta hade fött ett barn som var en annans, så varken den riktiga pappan eller den som hon kallade för pappa visste något.

    Hur skulle båda ta det den dag de fick vetskap om verkligheten? Ja Lars orkade inte ens tänka på det. Vad var

    nästa  han skulle få höra?

    Han gick till sängs men hade mycket svårt för att somna. Han undrade om detta kunde ha något samband med Siv:s beteende .Allt hade med ens blivit ett virrvarr för honom ,men han måste få vetskap. .Han måste tala med Siv:s föräldrar, de måste berätta det de visste, innan allt var för sent.

    När morgonen kom var Greta borta ,hon hade dött under natten .Nu fick Lars så mycket annat att tänka på att han glömde bort Siv och de frågetecken som hopat sig omkring henne.

    Lisa var helt förkrossad och även Erik tappade sitt fotfäste helt. Greta hade kommit att betyda allt för honom under de år som gått.

    Den kärlek han inte trodde fanns mellan dem hade trots allt funnits, fast i helt annan tappning än han trott. Nu blev han och Lisa helt beroende av varandra. Hur skulle det bli när de båda fick reda på sanningen? Lars tordes inte ens tänka den tanken, men han frågade sig varför Greta hade anförtrott sig om detta för honom ,det måste finnas någon orsak, men vilken.

    Tiden efter Gretas död och begravning blev mycket dystra .Livet måste trots allt fortsätta,  och den fabrik som de nu byggt upp tog ingen hänsyn till ett dödsfall.  Lars fick nu ensam klara sig under den tid som kom efteråt. Han hade nu blivit närmare förtio år,  när han tittade sig i spegeln så var det inte den granne pojken som en dag hade börjat sitt arbete där inte. Håret som varit mörkt och lite vågigt hade nu tunnats ut åtskilligt och vågorna, var fann de?

    En lördagskväll satt Lars ute på sin bro och solade sig, då hör han hur en bil anländer. Det är Lisa ser han som kommer på besök .Det var ju inte så vanligt att hon besökte honom, något var det som hon ville ,det förstod han.

    När hon stiger ur bilen är det inte den gamla vanliga Lisa som kommer. Nej hon verkar mycket olycklig ser han när hon stiger ur bilen. Visserligen hade hon varit ur balans sedan moderns död, men Lars hade tyckt att hon hade kommit över det värsta .Det måste varit något nytt som skett.

    Lisa sätter sig bredvid honom där på trappan, och sitter tyst en lång stund innan han ser att hon gråter .Han lägger sin arm över hennes axlar och undrar om hon saknar sin mor så mycket.

    Visst saknar hon sin mor, men det är något mycket värre hon har att berätta. Hon hoppas att Lars vill lyssna på henne, hon har nu ingen annan att anförtro sig åt sedan mor dog.

    Jo säger hon, när jag var på semester så bestämde jag mig för att göra far glad. Han har ju som du vet ingen son som kommer att kunna överta hans livsverk en gång, därför bestämde jag mig före resan att det fanns bara en sak att ge och det var att bli med barn. Visst var det en dum tanke, men eftersom jag inte hittat den rätte så var det bäst att bli med barn med en utlänning, någon som inte skulle krångla till det efteråt. Jag valde en man som hade ett nordiskt utseende, eftersom inte barnet alltför mycket skulle avvika.

    Chanserna att bli med barn var ju förstås inte så stora, men hoppet fanns. Det blev ingen höjdarnatt

    precis, men det blev trots allt en morgondag.

    Efteråt började jag ångra mig, vad skulle jag säga om jag hade blivit med barn skulle jag berätta att jag var en lätt flicka som gått i säng med vem som helst eller skulle jag berätta sanningen.

    Nu har jag fått bekräftelse .Jag är med barn, om åtta månader nedkommer jag med en pojke hoppas jag.

    Och nu frågar jag dig Lars:” Vill du gifta dig med mig jag har alltid tyckt bra om dig och jag vet att du också tycket bra om mig.  Vi är ju båda ensamma och vad jag förstår så väntar du fortfarande på Siv .Men hur länge skall vi båda gå ensamma ,jag tror att vi två skulle bli ett samspelt och bra par.”

    Oj så jag skäms, avslutade Lisa. Här står jag och friar och det är ju inte ens skottår ,men vi båda är ju fullvuxna och vet i så fall vad som väntar. Lars satt tyst en lång stund innan han svarade. Jag tycker om dig Lisa, och jag har faktiskt gått i samma tankar en längre tid, men jag ville inte fråga dig eftersom du kanske skulle tro att jag friade bara för att komma bort ifrån Siv, och att du skulle bli ett surrogat för mig.

    Ömt slöt han henne i sin famn och den natten stannade hon hos honom.

    Hon var mer fascinerad än han kunnat drömma om, att han inte träffat henne istället för Siv .De hade missat mängder av år på detta vis.

    Inte kändes det som med Siv, det var mera en vuxen mans känslor som kom fram denna gång, och han hoppades att han gjorde det rätta nu, för med Siv var allt slut.

    Söndagen kom, de två beslöt att så fort som möjligt skulle de berätta för Erik om vad de beslutat. De såg ett stort leende på hans läppar när de hade berättat om sina planer. Det enda han sade var: Tack gode Gud att du hörde min bön ,nu kan jag känna mig lugn, jag har hoppats så länge men trodde inte att det skulle bli något av  min önskan.

    De gifte sig så snart det var lämpligt,  det blev inget stort bröllop ,bara de närmaste var bjudna .Lars föräldrar kom, och det var deras första besök hos honom. De var mycket stolta över sin son ,och det som de fick höra om honom och Erik gjorde dem mycket lyckliga.

    Lars flyttade nu från sin skogvaktarbostad. Erik skulle flytta till den föderråstuga som fanns på fastigheten, det räckte för honom att bo där.

    Och mycket snart blev han morfar och en mycket stolt morfar, som ofta var ute med sitt barnbarn, en liten mörkhårig pojke som  mycket påminde om Lars. Erik var helt ovetande om att Lars inte var fadern till pojken ,men det hade Lars och Lisa  bestämt att de endast för pojken skulle berätta sanningen, inget skulle komma ut av vad som skett, det angick bara dem själva.

    Lars hade nu helt glömt bort det besök han hade tänkt göra hos Siv:s  föräldrar. Nu ville han inte veta mera, det hade redan hänt så mycket att det räckte. Tiden som kom blev mycket lycklig för det nya paret, de passade mycket bra ihop, de arbetade nu mer och mer tillsammans och allteftersom deras företag fortsatte att expandera så blev det nya arbetstillfällen både på kontoret och ute vid sågen.

    År efter år lades till de tidigare, Lars far och mor var döda, Erik hade helt lämnat företaget, det var nu hans dotter som var den nye ägaren. Lars ville de också ha som delägare men själv ville han det inte ,han tyckte inte att det var rättvist att han skulle äga halva delen. Han ingick i den styrelse som fanns och var dess givne ledare, det räckte för honom. En dag skulle ju deras son bli den nye ägaren. Pojken som fick namnet Åke, blev hela familjen glädje. Han visade snart ett stort intresse för skog och trä, och säkert skulle han bli dess ledare en dag. Det gladde dem alla. Så korn den olyckssaliga dagen när Erik gick igenom några gamla papper, i ett av breven fanns ett annat brev till honom. Han såg genast att brevet var skrivet av hans hustru. Vad skulle det här betyda,t änkte han.

    Han satte sig ner på en stol och öppnade, med darrande händer det brev som var det sista Greta skrivit till honom.

    Den gamla kroppen darrade när han börjat läsa dess innehåll. Tårar började trilla nerför hans kinder medan han läste vidare.

    Nu hade det bekräftats det han för länge sedan anat, men inte velat höra. Han förstod nu vad det var som hans hustru försökt säga till honom, flera gånger under deras äktenskap. Han hade varit rädd för att höra sanningen, han vill helt enkelt inte veta dem. Nu kom sanningen ifatt honom.

    Lisa som han älskade över allt annat var inte hans dotter, det var Siv:s pappa som var fadern.

    Han satt länge som i tranch, kunde inte tänka, hade svårt för att andas, han hoppades att det var en ond dröm alltihopa, men snart förstod han att det var sant.

    Med darrande ben gick han till Lars som han visste var hemrma. Han satte sig ner och började berätta det som Lars redan visste ,men han skulle aldrig avslöja detta, det hade han lovat.

    Vad gör jag nu, frågade han Lars?

    Ingenting, svarade Lars,du älskar ju Lisa,, det spelar väl ingen roll då att du inte är den biologiska fadern, det är ju själva kärleken till henne som är det viktigaste, och du har präglat henne så att även om det varit ditt biologiska barn skulle hon varit likadan. Du måste förlika dig med det som skett Greta ville ju berätta sanningen för dig redan när hon förstod hur det var, men du ville inget veta. Vad skulle du gjort om du från början vetat sanningen?

    Kastat ut henne, uteslutet henne ur ditt liv eller ?

    Du har hela tiden vetat om det men du har bara inte erkänt det för dig själv Ingenting har egentligen hänt om du tänker efter, det har bara bekräftats det du redan vetat. Eller hur?

    Erik steg upp från sin stol, omfamnade Lars och sade:”Vad skulle jag gjort utan dig.?

    Åke hade nu börjat sin utbildning vid en högskola där han läste ekonomi .Hela sin skoltid hade han studerat med den inriktnigen att han skulle bli företag ledare. Allt gick bra för honom, han visade en beslutsamhet som inte var så vanlig hos en tjugoåring. Lars och Lisa var mycket stolta över honom.

    Erik hade börjat tackla av under den senaste tiden, men så hade han närmat sig de åttio åren också, han var själv glad över sitt liv och att han fått vara så frisk under hela livet. Även om allt inte hade varit så lätt för honom så va han nöjd med det som erbjudits honom. Han hade tagit för sig, men inte mer  än det som var tillåtet .Inga gränser hade han sprängt, hela tiden hade han förstått sambandet mellan det de hade fått till låns av naturen och det han förbrukat, han kunde en dag sluta sina ögon med gott samvete. Även om han nu inte var den biologiska fadern till Lisa så älskade han henne fortfarande med hela sitt hjärta. Han prisade Lars visdom.

    Vad skulle det blivit med hans verk om inte Lars funnits, det var ju egentligen hans förtjänst det mesta, för sedan han kommit till dem som en ung skogsman hade allt mer än väl fördubblats för honom. Han var nu en mycket omtalad person, det var ju hans företag som gjort det möjligt för människorna att bo kvar i den lilla byn.  Han var ju den ende företagaren inom ett mycket stort område. Sedan Vattenfall byggt ut alla älvar i Ångermanälven och Fjällsjöälven hade de lämnat människorna kvar där med en förstörd natur, och utan att ha gett de stackars människor som bodde där något tillbaka.

    De förut så vackra forsarna var nu tysta, bara en massa sten fanns kvar där och förfulade landskapet .Fisket var förstört, ja allt som gjort det möjligt att leva där var nu borta.

    Han tänkte på sitt jordbruk som var det första som han skaffat sig där ,sedan hade han kommit över skogsmark allt eftersom, och det var nu den som försörjde dem själva och de människor som bodde kvar där.

    Jorden hade han för länge sedan arrenderat bort till en duktig brukare från Krånge som hette Kjell Lidgren. Och det hade varit ett lyckat drag han gjort, för maken till person att sköta jord visste han inte om det fanns flera utav. De flesta lät sina marker växa igen med slyskog, dikesrenar slogs aldrig, den minsta lilla knix blev obrukad, men Kjell var av en helt annan åsikt.  Enligt honom skulle all mark skötas, skam den mark som fick växa igen Så var all jord även i bruk oavsett var den låg. Tänk att det fortfarande fanns sådana människor.

    Eriks glädje över sin dotterson var gränslös, och när han nu visste att det skulle bli han som fortsatte deras gemensamma verk kände han en stor glädje i sitt hjärta. Det han en gång påbörjat skulle fortsätta även när han var borta och sedan, ja det var bara framtiden som visste något om detta.

    Han kände att hans återstående dagar var räknade, snart skulle han få försona sig med Greta ,han längtade.

    Åke var hemma en helg på besök, det syntes redan när han kom att något hänt honom, ögon riktigt lyste av kärlek .Snart hade han berättat att han träffat världens underbaraste flicka där på skolan, hon studerade tillsammans med honom och de hade så mycket som förenade dem .Åke berättade så mycket om flickan att Lars förstod att nu var det allvar. Han hade haft många flickvänner tidigare, men något allvarligt hade det aldrig varit ,nu verkade han funnit någon som han fastnat för.

    När han försökte beskriva henne tyckte Lars att det var så mycket som påminde om den Siv som han en gång mötte, men det var väl alltid så när den stora kärleken kom ,Vilken flicka som helst passade alltid in på den beskrivna, för mest var det ju det yttre som visades först, morgondagen brukade alltid komma med överraskningar.

    Flickan hette Lena ,hon var utan far, hennes mor hade aldrig berätta något om vem det var ,bara att en dag skulle hon få veta sanningen. Hon var några år äldre än Åke, men det hade ingen av dem tänkt på.

    Hennes mor hade sedan många år suttit i rullstol efter en bilolycka som hon varit med om, redan innan Lenas föddes.

    Lars tänkte att olyckan hade väl gjort att  hennes fästman lämnat henne då, hade väl inte orkat ta det ansvar det innebar att fortsätta ett förhållande med en handikappad

    Det brukade ju vara det mest vanliga Kärleken var sällan så stark att den tålda så många påfrestningar.

    Det måste ha varit en mycket stark kvinna som klarat av att vara mamma och sitta i rullstol. Och enligt Lena hade hon världens underbaraste mor, det var väl mycket därför som hon inte hade saknat någon far .Och hennes mor hade aldrig skaffat sig någon annan heller utan hela livet hade hon varit ensam med sin dotter.

    Mormor och morfar bodde visst i Ådalen, men var någonstans visste inte Lena. Någon gång när hon var mycket liten hade hon träffat dem, men hon mindes inte så mycket av dem. Själv hade hon som liten besökt dem, men sedan hade något hänt som gjorde att de slutade träffas .Hennes mor höll ändå kontakt med dem per brev och telefon, så mycket mera visste hon inte om dem.

    Men som Åke sade, de hade haft så mycket annat att tala om så det minsta de talat om var deras föräldrar.

    Både Lars och Lisa förstod honom, inte talade man med den var förälskad i om sina föräldrar i första taget, det fick bli senare när de lärt känna varandra bättre.

    Nu ville de att Åke skulle ta med sig Lena när han kom hem nästa gång, de måste få träffa underverket. och Åke blev mycket glad över den inbjudan: Lite orolig hade han varit över att de kanske skulle tycka att flickan kanske kom från en annan värld än deras ,men något sådant kom aldrig på tal. Lars och Lisa skulle aldrig komma på den tanken att ens fråga efter hennes börd. Nej de hade sett hur mycken olycka som drabbat deras närmaste på grund av dess gränser som vissa människor satte att de nästan skämdes över det som drabbat dem.

     Det var den tiden då ,nu hade en ny tid kommit som i många fall var bättre än den gamla. Hade inte de som arbetat där i den primitiva sågen haft en bättre livskvalite än de som nu arbetade i den nya, tänkte Åke. De hade ,vad han förstått, haft tid att stanna en stund och pratas vid, men nu var allt så stressigt, det fanns inte någon tid till att tänka. Skulle de följa med den nya tiden fanns det inget alternativ.

    Han var vid det här laget mycket”fullmatad” med det teoretiska, men verkligheten var något helt annat, det hade han förstått under de somrar som han arbetat vid deras företag .Hur skulle han kunna ta nytta av det teoretiska och blanda det i lämpliga doser rent sunt förnuft den dagen när han skulle bli företagets chef ,ja det gällde att tänka efter och inte bli allt för blind av allt han lärde sig där på skolan.

    Den dagen den sorgen tänkte han ,när han återvände till skolan  under söndags eftermiddagen .Han hade fått en ny bil som han nu hade verklig nytta utav, vid sina hemresor bl.a .Han var ju inte ensam om att äga en ny bil, men inte alla hade det lika bra förspänt som han, det hade han sett.

    Ja snart skulle hans far fylla sextio år, då skulle han ta med sig Lena hem för första gången och visa upp henne. Han visste att hans föräldrar skulle tycka om henne, och det gjorde honom glad.

    Så gick det några veckor, hans mamma skulle komma ner och hälsa på honom nästkommande helg, det såg han fram emot, då fick hon ju tillfälle att träffa Lena och bli lite bekant med henne innan hon följde med honom hem..

    Erik hade tyst och stilla lämnat detta jordiska, han hade varit en nöjd människa när han gick till den plats dit alla så småningom kommer. Begravningen hade skett, enligt hans önskan i stillhet. Det hade bara varit hans familj som närvarit, men det kom en enorm mängd blommor  till hans sista vila. Detta visade att det var en omtyckt person som lämnat dem alla, hans minne skulle leva mycket länge på platsen.

    Erik hade inte berättat för sin dotter något om det som han fått bekräftat, han hade inte orkat med det Lars hade också tyckt att det kunde bero, det var ju bara något som kunde skada, och berättade ingen något så var det ingen som hade ljugit. Så fick saken bli  ,ingen skulle bli lyckligare om sanningen kom fram. Erik hade många gånger varit ledsen över att hans gener inte fanns kvar någonstans efter honom, men vad var att göra åt detta nu?

    Siv:s pappa hade också dött strax efter att Erik lämnat dem, Lars hade sett det i tidningen .Nu var även Lisas biologiska pappa borta, visste han om att det även fanns en flicka som bar hans gener, eller hade hans fru inte orkat berätta något för honom?

    En dag fick Lars telefon från ålderdomshemmet. Föreståndarinnan ringde i ett mycket angeläget ärende .Siv:s mamma låg för döden där, och hon hade en önskan att en sista gång få träffa Lars, det var något hon ville säga honom.

    När Lars korn dit mötte han en gammal kvinna som han inte skulle ha känt igen om han inte redan visste vem hon var. Lars såg att hon inte hade lång tid kvar Nu tog hon Lars hand och började berätta, hennes ögon var tårfyllda medan hon talade.

    Siv är inte Johans biologiska dotter, jag blev med barn med Erik, men när vi inte  fick gifta oss med varandra så tog Johan på sig fadersrollen. Vi hade länge varit mycket goda vänner ,han hade varit förälskad i mig en lång tid ,men jag kände inte detsamma för honom. Så träffade jag Erik, vi blev kära och jag blev med barn. Vi hade planerat detta barn, men så kom föräldrarna emellan. Far hade en skuld till Eriks föräldrar och om han lyckades få sin flicka att lämna Erik så skulle skulden efterskänkas. Och det var ju mer eller mindre en utpressning från den andres sida. Far hade inget alternativ, utan han berättade allt för mig. Jag ville inte sätta dem på bar backe utan lovade att lämna Erik. Jag förstod ju att ett äktenskap med Erik var uteslutet, hans föräldrar skulle göra livet till ett helvete för oss om vi gifte oss .Så mycket älskade jag Erik att jag ljög för honom att jag träffat en annan man och mellan han och mig fan:

    ingen framtid. Han tog det mycket hårt, fördömde mitt lättsinne, som låtit honom tro att jag älskade honom när jag bara hade lekt med deras känslor.

    Jag  visade inget, visste inte hellre då att jag bar vårt kärleksbarn inom mig. När jag visste säkert att det var så, kom Johan in i mitt liv och friade .jag berättade sanningen för honom ,så han visste att jag var gravid. Inget kunde hindra honom, och han blev en mycket bra make och far .Så avslutade hon det hela med att säga Nu vet du, Siv var Eriks dotter, så hon är syster till Lena, din fru.

    Lars ville nu veta lite hur det var med Siv, och var hon bodde. Nu var Siv:s mamma så trött att hon ville att han skulle återkomma dagen efter så skulle hon berätta om flickan.

    Men en smekning över den gamlas kind lämnade han henne .Och det var det sista mötet ,hon dog under natten. Lars visste inte om Siv hade varit hos henne den sista tiden, eller inte.

    På hemvägen från den gamla kvinnan funderade han mycket över ödets skiftningar, så mycket hade hänt med dessa två familjer att det gränsade till det osannolika, men verkligheten var nu sådan.

    Nu visste Lars detta .Siv:s pappa var Erik ,Lena hans dotter var egentligen Johans dotter och ingen av dem visste den verkliga sanningen, bara en del av den .Var fanns det för mera som skulle komma fram, senare?

    Lars som hade trott att han glömt allt det gamla , men det fanns mycket fortfarande kvar inom honom som inte  glömds, och det skulle aldrig bli så att han skulle glömma henne. Det fanns saker hela tiden som gjorde sig påmind och som öppnade det en gång blödande såret hos Lars. Det skulle aldrig läkas helt.

    Lena reste dagen efteråt till sonen. Hon var på mycket gott humör när hon gav sig iväg, snart skulle hon få träffa Åke och hans kära, som kanske en dag skulle överta hennes roll i företaget, det pirrade lite i hennes mage vid tanken på detta.

    Kanske att hon skulle få uppleva rollen som farmor, det var något hon ofta gick och tänkte på. Vad hon förstått så var det något särskilt med att få ett barnbarn, hennes väninnor som redan var far- eller mormor hade visat detta för henne.

    Skönt förresten med några dagars ledighet, det hade blivit lite för mycket under den gångna tiden. Hennes fars död, samt det alltmer betungade arbetet ,det skulle bli skönt när Åke var klar med sin skola och kunde

    börja överta lite av det tunga ansvaret. Och tänk om, kanske att han skulle finna en flicka som skulle stå vid hans sida när den dagen kom.

    Hon var så upp i sina tankar att hon inte uppmärksammade den mötande bilen som med alldeles för hög fart och inte höll sig på rätt sida om vägen som kom rakt mot henne. I sista stund gjorde hon en snabb reaktion åt höger, men det var för sent. Den mötande bilen körde med mycket hög fart rakt in i hennes bil, och det sista hon tänkte på var Lars som nu skulle bli ensam.

    Lars fick beskedet om den svåra olyckan som släckte hans frus liv när han kom hem från en tjänsteresa. Ortens präst väntade på honom och berättade det tragiska

    Det fick bara inte vara sant tänkte han, de hade tagit fel på person. Hans Lena fick inte lämna honom på detta sätt. De hade ju varit så lyckliga och glada i varandra och det kändes allt som tiden gick att det bara blev bättre och bättre Och nu var hon borta, de hann inte ens ta farväl av varandra .Hur grym fick ödet egentligen bli, tänkte han?

    Lars fick nu meddela sin son det som hänt med hans mor. De bestämde att Åke skulle komma hem så snart han kunde, och så blev det.

    Det födelsekalas som de hade väntat på förbyttes nu i hans frus begravningsdag. Det var den värsta dagen Lars upplevt, att mista sin livskamrat och även kompanjon .De hade under de gångna åren knutits samman på ett sätt som Lars inte kunnat drömma om. De hade haft så mycket tillsammans ,deras intressen hade visat sig vara desamma. Under åren hade de inte en enda gång varit ovänner, sina problem hade de löst med diskussioner innan de hade blivit ett problem.

    Lena hade inte följt med Åke på begravningen, och han förstod henne Hon blev ett enormt stöd för honom under den första svåra tiden. Det enda hon kunde göra var att vara vid hans sida så mycket som möjligt, han fick tala hon lyssnade.

    En dag hade hon kommit med en inbjudan från hennes mor. Hon hade hört så mycket om den unge mannen att hon förstod att det var en allvarlig förälskelse som inte skulle gå över i brådrasket .Därför ville hon bli bekant med  honom. Hon hade sina gömda minnen från sin ungdomstid som blev alldeles för kort för henne, men minnena kunde ingen ta av henne.

    Mötet med hennes mamma blev en liten chock för Åke, genast när de träffades, kände Åke att något var fel. Visst var hennes mamma rar mot honom, men när han presenterat sig för henne och berättat varifrån han kom och vem hans föräldrar var hände något mycket märkligt med hennes mor.

    Hon satt i en röd permobil vände bilen tvärt och körde ut ur rummet mumlande något ohörbart.

    Lena bad honom vänta en stund, hon skulle bara gå ut till mamma ,hon var rädd för att hon blivit dålig, för så här hade hon aldrig betett sig förut. Men Lenas kom aldrig ut till dem efteråt. Åke kände sig ovälkommen och snart gick han. Lena bad honom stanna  en stund till, men tydligen hade Lenas mor inte funnit honom lämplig för sin dotter Efter detta besök förändrades också Lenas sätt mot honom. Hon som så ofta ville kramas och kyssas ryggade nu tillbaka så fort han rörde henne. Hon grät ofta utan att Åke förstod varför.

    En dag berättade Åke för Lena att han ville att det skulle bli slut mellan dem, det fungerade inte längre :något hade kommit emellan dem vid hans möte med hennes mor.

    Ledsen och besviken, tyckte han att det var bäst för de båda om var och en gick åt var sitt håll.

    Hon protesterade inte, gråtande lämnade hon honom. Under kursens gång kunde de inte undvika att ses då och då, det smärtade honom att se henne och inte kunna röra .Hon sågs mest ledsen ut när de möttes, ett kort Hej var det enda som kom från henne.

    Det var med blandad glädje han en dag lämnade skolan ,nu var han redo för att på riktigt börja med det arbete som troligen skulle bli hans livsverk. Lena lämnade han utan att säga något till, det kändes nog svårt ändå. Han måste lära sig leva utan henne ,det förstod han nu.  Vad som orsakat detta besynnerliga slut skulle han aldrig få veta.

    Åke hade berättat för sin far om det som skett mellan Lena och han. Ja så var livet, inget att göra åt det.

    Lars hade också genomgått en mycket smärtsam tid, tur att det funnits så mycket arbete att han kunde gömma sig i detta ,utan att alltför mycket tycka synd om sig själv. Det hade blivit mycket ensamt för honom ,tiden sedan Lisa dog.

    Nu kanske det skulle bli lite bättre sedan Åke kom hem och bodde med honom, åtminstone den första tiden.

    Lars kunde inte förstå varför Lenas mor hade förvandlats så enormt sedan hon mött Åke .Kunde hon få bättre man till sin dotter? Fanns det andra orsaker som låg bakom det hela

    .Lars beslöt att på något sätt få kontakt med Lenas mor, men ännu hade han inte kommit på hur

    det skulle ske. Han tänkte inte tvin9a hennes dotter till något som kanske var fel, men innerst  an e han att det var

    något som bara han kunde göra.

    Hon hette Anette Larsson  och bodde i Upsala ,så mycket visste han .Han hade ju fått en del kontakter under årens lopp, dessa kanske han kunde använda sig av nu.

    En upplysning som han fick visade att Anette bodde på en viss gata, numret hade han fått. Anette var en kvinna som kom norrifrån, hade varit med om en mycket svår olycka för länge sedan .Var svårt handikappad, men hade visat ett enormt kurage som klarat av att sköta sin dotter trots sitt svåra handikapp. Hon var visst förlamad från halsen och neråt.  Viss rörelse hade hon i den ena armen och hon hade tränat upp den enormt ,i övrigt så anpassade hon sig efter den begränsning handikappet utgjorde.

    Så mycket lyckades han få fram. Nu var det bara att försöka skaffa sig kontakt med henne.

    Han beslöt att resa till en god vän som bodde i Upsala över en helg.

    .Sorgsen gick han därifrån.,berättade inget om det egentliga besöket hos sin vän .Åke var glad över att hans pappa äntligen tog sig lite ledighet. Han hade sett hur hårt mammas död tagit på honom, han hade åldras mycket på den korta tid sedan det hände.

     En måndag åkte han till något som skulle bli ett stort äventyr för honom, lite nervös kände han sig, för vad skulle  hända dessa dagar,  han hoppades att det skulle bli positivt  .Han hade sett alltför mycket av att föräldrarna blandade sig i deras barns val av livskamrat ,troligen hade de tänkt på barnens bästa, men nog kände han på sig att det också hade varit föräldrarnas högmod som kommit fram.  Deras barn skulle uppfylla det som de själva hade misslyckat~ med.

    Han ville inte att hans son skulle få uppleva samma sak som han och de andra i hans krets fått uppleva. Det han kunde göra skulle han göra, mer än så kunde han inte. Bara Åke nu inte blev besviken på honom för att han blandade sig i hans ensak.

    Lars körde i det närmaste nonstop till Upsala, snart stod han på parkeringen vid Kungsgatan 30.

    Adressen hittade han snart, två trappor upp bodde någon som hette A.Larsson. Det måste vara där som Lena bodde med sin mor.

    Så stod han då utanför en dörr som dolde så mycket, saker som han aldrig kunnat ana sig till.

    Det syntes att det var en  handikappat som bodde där. Dörrhandtaget satt mycket lägre än på andra dörrar, och ringklockan satt även lägre.

    Det pirrade lite i Lars mage när han satt sitt finger på dörrklockan och snart kunde han höra lätta steg där innanför ,och så öppnades dörren.

    En mycket vacker flicka stod där i dörröppningen. Hon var ganska mörk, hade lätt självfall på det mörkt glänsande håret.

    Håret och så hennes leende ,lite gäckande och på samma gång så varmt.

    Lars bara tittade på henne ,han tappade totalt fattningen för en kort stund.

    Var det denna vackra flicka som var Lena, hans sons kärlek,  ja nog hade hans son en god smak alltid, tänkte han.

    Så frågade flickan ,med en vacker röst. ”-Söker ni någon” ?

    Med ens vaknade Lars upp ur sina drömmar, så undrade han om det fanns någon Anett Larsson som bodde där, i så fall ville han tala med henne.

    - Mamma, ropade flickan, det är en herre här som söker dig”

    Han hörde en permobil som startades i köket och kom nu i riktning mot hallen.

    Lars såg en gul klänning som låg slängd över en fåtölj inne i ett rum.

    Åke var glad över att hans far började komma över sorgerna ,han hade nu börjat ta initiativ igen, och att han åkte på semester var ett gott tecken. Det måste bara gå att komma igen, själv saknade han sin mamma oerhört, det var inte en dag som han inte grät över hennes död.

    Hon var ju inte femtio år ens ,hon hade haft mycket kvar i livet att göra .Ödet var inte nådig mot dem och henne. Hon hade väl gjort sitt, livet kunde max inte bestämma så mycket om, det enda man visste om livet var att det en dag skulle ta slut, men inte när. Kanske bäst så, också.

    Lena kunde han inte glömma en enda dag, saknaden efter henne var annorlunda än efter hans mor, Han måste bara försöka glömma henne så fort som möjligt, men hon hade varit hans fösta riktiga kärlek, och allt hade känts så rätt mellan dem. Skulle det finnas någon annan som kunde fylla hennes plats?

    Veckan som kom gick med väldig fart, Lars hade ringt hem en gång och berättat att allt var väl med honom och han kände att resan hade gjort honom gott. På lördag var han hemma.

    Det var en annorlunda Lars som kom hem, han såg betydligt yngre ut kunde Åke med ett leende se .Glimten i hans ögon som hade slocknat hade åter vaknat, nu fanns det liv i Lars igen.

    Han berättade om sitt besök hos vännen, han hade också fått en del nya affärskontakter därnere, ja det hade blivit en av hans bästa resor avslutade han. Jo det var en sak till. Han hade bjudit hem några vänner till midsommar, han undrade  nu om Åke kunde ”offra”  några dagar och vara trevlig mot dem. Det var en i hans ålder med också, så det var inte bara gamlingar som han i så fall skulle tillbringa midsommar med.

    Åke blev inte direkt glad över detta besök, han hade tänkt ta några vänner med sig och åka till Åsele på den årliga midsommarfesten som brukade arrangeras där. Han funderade med sin far om det inte räckte med att han var hemma den första dagen och var trevlig?

    Jovisst, svarade Lars, det blir bra det.

    Det var ännu några veckor innan det väntade besöket skulle komma, sommaren hade nu också anlänt med sol och värme. Lars gladdes över allt nytt som nu började spira ännu en sommar. Glädjen hos honom hade kommit tillbaka, nu kände han att livet ännu var beredd att ge honom lite glädje igen .Det hade han aldrig trott för bara några veckor sedan. Livet är nyckfullt, fullt av överraskningar bara  man välkomnade dem.

    Åke undrade vem som egentligen skulle komma, allt verkade så märkvärdigt och hemlighetsfullt. Den kvinna som de anställt som husets allt i allo, när modern dött ,fick nu en massa att göra, hon till och med måste ta med sig sin dotter som hjälpte henne. Den gamla vägen från Åsmon till Krånge som nästan växt igen, blev nu hyvlad och grusad,  den blev slät som ett sals golv. Ja mycket märkligt hände under dessa dagar, men Åke frågade aldrig sin far om något, han var bara glad över den förändring som skett med honom.

    Själv hade han så mycket att göra  att han inte hann inte med så mycket mera än sitt arbete.

    Ett nytt snickeri höll han på att uppföra, sedan kunde han använda sina skogsprodukter direkt på platsen och marknad fanns för det som skulle tillverkas där. Han hade också mera på gång, men det fick vänta ,först skulle han ta en riktig funderare  med sin fader.

    Sommaren stod i sin fulla skrud, rönn och syrenbuskarna blommade för fullt, det var varmt och skönt, även myggen hade anlänt. Nu hade dagen kommit när hans gäster skulle anlända.

    Åke var mycket nyfiken på vem det kunde vara, Lars såg lite nervös ut under eftermiddagen, han gick fram och tillbaka och tittade ut genom köksfönstret.

    Deras allt i allo hade kokat kaffe ,satt fram koppar och dukat fram ett mycket vackert kaffebord med alla sorters kakor, allt enligt Lars önskan. Middagen var förberedd så nu kunde de anlända.

    Så ser de båda bilen som kommer körande ner efter den alle som gick från den stora vägen till deras hus .Lite tveksam till en början, precis som om de inte var riktigt säker på att det var rätt plats de anlänt till..

    Åke tittar ut genom fönstret, bilen kommer närmare. Plötsligt säger han, men det verkar vara två kvinnor , det är några som kört fel. Lars är redan ute på altanen  .

    Så stannar bilen, en kvinna sitter i en konstig stol, ser Åke. Med ens bleknar han, det är ju Lenas mamma. Hastigt går han ut till sin far och säger högt så att även kvinnan hör det:

    ”Vad gör den kvinnan här”?

    Lars hör inget, han går sakta mot bilen, då öppnas andra dörren och ut kommer en mycket vacker och sommarfin flicka. Hon springer fort fram till Lars och ropar ”Pappa, nu är vi här ”.

    Åke som stått lite bakom sin far blir som fastvuxen där på altanen. Det är hans  Lena, men varför kastar hon sig om halsen på Lars och varför kallar hon honom för Pappa.?

    Han känner sig svimfärdig ,sätter sig på en stol och kan inte släppa blicken på det han ser. Är Lena dotter till hans pappa, då måste hon vara min syster, tänker han .Inte konstigt   att hennes mamma betedde sig så konstigt den gånger. Så kommer han ihåg samtalet hade med sina föräldrar när han var en liten gosse .Han var ju egentligen inte Lars son, men för honom fanns ingen annan far än Lars och skulle inte så bli,  hur sakerna än utvecklades.

    Men biologiskt skulle han inte bli Lars son, det visste han.

    Så ser Lena att Åke finns där på bron, snabbt släpper hon Lars och rusar upp till Åke och innan han vet ordet av är hon i hans armar.

    Nu släpper jag dig aldrig mera, säger hon med tårar i rösten .Det har varit så hemskt sedan vi slutade träffas .Jag fick reda på av min mamma att vi var syskon och då kändes det som om livet var slut ,för det var ju dig jag ville ha och inte kunde få. Mamma visste ju inte  hur det förehöll sig i verkligheten. det var därför allt blev som det blev.

    Jag är så glad att pappa sökte upp oss i Upsala och berättade sanningen. Du skall veta att det inte var lätt för honom

    att söka upp oss, men jag är mycket lycklig över att han gjorde det.

    De fortsatte att kramas, och såg inte hur Lars hjälpte Siv ur bilen. Anette som hon kallat sig därnere i Upsala, hade tagit detta andra namn sedan hon kommit tillbaka från sin olycka, detta för att inte Lars skulle finna henne om han skulle försöka. Hon ville inte bli en belastning för Lars, det var därför hon hade tagit detta steg. Hennes kärlek till Lars hade varit så stor att hon avstod från sin egen lycka bara för att Lars inte skulle bli en olycklig äkta man med en svårt handikappad hustru. Så dumt hon tänkt.

    Det fanns så mycket att tala om denna midsommar, att bara hälften hans med.

    Åke och Lena hade nu bestämt sig, de skulle gifta sig så fort de kunde. Lars och Siv gjorde en lång promenad till de trakter som en gång förenade dem, hon   körde i sin lilla permobil, och han promenerade bredvid. Lars tyckte att hon fortfarande var lika vacker som förr, hennes skratt klingade lika ljuvligt som han kunde minnas .Lika impulsiv var hon som förr, det fanns väl i hennes gener förmodade han.

    Trots allt så kände han en stor smärta i sitt bröst.

    Det var Lisa hans fru som fanns djupt inom honom, han kände att det var svårt att i nuläget ta något avgörande steg för dem båda. Trots allt så hade tiden varit mycket lång sedan sist, de hade utvecklats på var sitt håll ,kunde det finnas något kvar av det som en gång hade förenat dem?  Lars visste varken ut eller in, och Siv förstod honom. Själv hade hon inte varit tillsammans med någon annan man, så för henne var saken i ett annat läge.

    Visst kände han fortfarande mycket för Siv, det gick inte att förneka. Det skulle ta tid för honom att riktigt få vetskap om vad han stod.

    Han tyckte också att hon bestulet honom på så många år av deras liv genom att inte höra av sig till honom om sin olycka, hon skulle låtit honom visa att även hans kärlek hade varit äkta, men hon hade inte riktigt litat på honom.  Hon hade ju varit så ung den gången, knappt aderton år, hur skulle hon egentligen kunnat göra så mycket annorlunda med den visdom hon då ägde.

    De hade så mycket att tala om, tiden räckte inte till, de måste ju sova också, och Lisa var inte så stark som han hade trott. Hon blev fort trött, och måste vila allteftersom.

    Lars följde med till hennes föräldrars grav, de besökte även Eriks gravplats. Hennes föräldrahem var såld sedan länge sedan, men hon ville ännu en gång se det.

    Hon grät sakta när hon kom till Brännan, det var så mycket smärta förknippad med denna plats, men samtidigt var hon glad över att hon fått leva där som barn. Hur hade Johan egentligen tänkt, han var ju inte hennes riktiga far, men han hade gett henne en verkligt stor kärlek ,helt gränslös. Om han vetat om att det fanns en annan flicka inte så långt från dem som bar hans gener, hur skulle han ha reagerat  mot henne då?

    Hon   tyckte synd om honom, att inte också han hade fått veta verkligheten ,men kanske att det var bäst som skedde ändå.

    När helgen var över måste de båda åka hem, men det skulle inte dröja så långe förrän de unga skulle gifta sig, och platsen var bestämd. Det skulle ske i Ådalslidens kyrka. Innan dess kanske att Lars hade bearbetat sina känslor, så att han kunde ge Siv det svar som hon så hett önskade. Men ingenting bestämdes, de hade i alla fall känt att det fortfarande fanns mycket som förenade dem, och Lars hem var tillräckligt stort för två familjer.

    Kanske att cirkeln ändå skulle slutas, innan deras dagar var ute.

VN:F [1.9.11_1134]
1.5/5 (2 röster)
Flickan i den gula klänningen., 1.5 out of 5 based on 2 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.