Död mans tass

 Marcus sitter på sängkanten och läser en god natt-saga för sin dotter Jasmine. Han försöker trösta sin dotter som är mycket nedstämd på grund av att deras hund Bull, som passande nog när en Bulldogg, inte alls varit sig lik den senaste tiden. Ute härjar hundpesten har Marcus läst i tidningar. Han vill inte berätta för sin dotter att Bull mycket väl kan ha smittats. Däremot förmår han sig att nämna ordet ”parvovirus”, den medicinska beteckningen, när hon hör på. Detta eftersom hon troligen inte förstår den benämningen. Att läsa barnlitteratur för sin dotter är något Marcus alltid tyckt om att göra. Dock tycker han att böckerna var bättre förr. Boken han läser denna kväll är ett exempel på att barnlitteraturen kommit på fel spår enligt honom själv. Han läser nämligen högt ur ”Pippi köper telekombolag”.

 

Dagen därpå stannar Marcus hemma från jobbet och han är därmed ensam i familjens villa.  Han erkänner nu inför sig själv att Bull, som tycks tyna bort mer och mer för varje sekund, utan tvekan har drabbats av farsoten. Marcus vill ge Bull ett vackert slut på livet. Han bär upp honom på ett berg mitt i bostadsområdet för att visa honom utsikten över hustaken och elledningarna. Ännu längre bort kan man också se motorvägen. Han forcerar taggbuskar på den egentligen ganska korta vägen upp. Marcus sätter sig på toppen av berget och låter Bull få ligga fritt utan koppel. Marcus ser ut över bostadsområdet och tänker på vad meningen med livet egentligen är. Vad är det för mening med att främja sin art ifall naturen ändå bestämmer sig för att plåga densamma med en farsot för att bromsa utvecklingen ifall den skulle gå för bra? Han tycker synd om Bull, samtidigt gläds han av att han inte föddes till hund.

 

Som genom ett sjätte sinne vänder han sig om trots att han inte hört något ljud. Där, bara två meter bakom honom, står en till synes trist figur. Mannen han stirrar på är likblek, klädd i endast svart och bär lie. Mannen ser sammanbiten men lugn ut. Marcus känner sig tvungen att bryta tystnaden.

 

- Vem är du?

- Jag är döden.

- Har du kommit för att hämta mig?

- Jag har redan länge gott vid din sida.

 

Marcus är till sin förvåning inte förvånad över det högst overkliga scenariot som spelas upp framför honom. Men när han tänker efter vad mannen uttalat blir han rädd. För att inte säga livrädd.

- Vänta, har du länge gått vid MIN sida?

- Ja. Jag har alltid varit närvarande i den hundens kropp och själ. När du promenerat bredvid honom. När du gjort tjänster åt honom. Jag har legat på lur. Men nu har jag slagit till för att dra med honom ner i underjorden. Bull ska nu följa min väg. Dödens väg.

Marcus tänker efter vad han ska säga. Kanske kan han rädda livet åt Bull.

- Vänta ett slag.

- Så säger ni alla. Men jag ger inga uppskov.

- Ni spelar ju poker inte sant?

- Hur vet ni det?

- Det har jag sett i populärkulturen.

- Okej, vi kan väl spela en omgång.

Marcus börjar rota i sina innerfickor.

- Oj, jag har ju glömt kortleken. Jag går hem och hämtar kortleken och sedan kommer jag tillbaka.

- Ta god tid på dig.

Marcus tar sig ner för berget. Med sig tar han Bull. När han tror sig vara utom synhåll börjar han springa. Väl hemma låser han alla dörrar, släcker alla lampor och lägger Bull i hundkorgen. Plötsligt tänds ljuset inne i vardagsrumet. Där står Döden som stirrar strängt på Marcus.

- Du tror väl inte att du kan undkomma Döden.

Med sig har han en kortlek. Han kastar den på bordet. Marcus skäms. Han lyckas dock få fram några väl valda ord.

- Inga marker behövs. Jag satsar Bulls liv. Vinner jag låter du honom leva vidare.

- Detta är emot mina principer. Jag går med, men jag höjer inte insatsen. Två kortbyten.

Spelet går bra för Marcus. När de två bytena är gjorda känner han sig ganska tillfreds. På handen har han två åttor i klöver respektive spader, därtill två ess, även de i klöver och spader. Det femte kortet är ruter knekt. Marcus vet att det kan räcka för seger. Dock tycker han att hans nuvarande pokerhand känns bekant på ett obehagligt sätt. Marcus uppmanar Döden att vissa sitt resultat först. Döden visar då fram en tvåa, en trea, en fyra, en femma och en sjua. Alla färger finns representerade bland dessa. Döden tappar kontroll över sina känslor.

- Vad i helvette! Det här är första gången på trehundra år jag får sopkvasten i poker.

Marcus andas ut och visar upp sin pokerhand med en triumferande rörelse. Det roliga tar dock fort slut för Marcus. Döden skiner upp och börjar ropa.

- Död mans hand! Du har ju fått Död mans hand! Du kommer bli besviken Marcus men detta förändrar allt. Du förstår, för så länge sedan som 2 augusti 1876 var jag i farten i Deadwood, South Dakota. Revolvermannen Wild Bill Hickkok fick just samma pokerhand som du just fått. Han sköts under pokerspelet till döds av Jack McCall. Bill Hickkok satt på vad som kom att kallas Död mans hand. Ett uttryck som refererar till mig.

Marcus får inte fram ett ord. Han bleknar. Döden fortsätter sin monolog.

- Du sitter på Död mans hand min vän. Eller kanske snarare Död mans tass.

 

Döden skrattar, sticker in handen innanför dressen och drar fram en revolver, en Colt 45. Han siktar mot Bull som ligger och sover i en korg. Han avlossar fem skott och låter historien upprepa sig. Sedan försvinner Döden.  Med sig tog han Bulls skäl. Bulls döda kropp ligger kvar. Marcus är i chocktillstånd. Några dagar senare reser Marcus ett kors i sin trädgård där Bull begravs. På gravstenen ristar han in:

”Vår älskade Bull. En älskad Bulldogg. Skjuten av fem revolverskott.
Det var ledsamt att lille Bull Dog”.

Få människor tror på Marcus när han berättar om hur hans hund blev skjuten till döds. Flera bekanta som besöker graven uttrycker sinsemellan ”här ligger en hund begraven”.

 

VN:F [1.9.11_1134]
1.4/5 (5 röster)
Död mans tass, 1.4 out of 5 based on 5 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.