Dags att lämna

Helt slut i kroppen av allt packande. Fullständigt tom i hjärnan på grund av alldeles före lite sömn under många dygn i rad. Ont i magen av nervositet. Illamående av anspänningen.

Hon kontrollerade klockslaget på sin mobiltelefon: ”När som helst är det dags”, tänkte hon och nästa tanke kom då snabbt: ”Gud så skönt att flickorna är i skolan! Skulle aldrig klara av att de skulle se…och höra…”. Hon kämpar mot gråten som nu vill komma ut. ”Nej, Linnea, inte nu”, säger hon högt till sig själv och exakt då ringer dörrklockan. Hon rättar till hårtofsen och torkar sig under ögonen. Sträcker på sig. Tar ett djupt andetag. Ser sig omkring där hon just nu befinner sig; i vardagsrummet. Hon går fram till ytterdörren men vänder sig om och tittar in mot lägenheten en sista gång.  Hon öppnar ytterdörren.

 

Kvinnan från Socialförvaltningen, Marianne, hälsar hon på, för henne har hon träffat många gånger, men de som är från flyttfirman går rakt in i bostaden och sätter igång direkt. En man från en låsfirma börjar byta ut cylindern i ytterdörren. Hyresvärden står bredvid och väntar på att få de nya nycklarna. Mannen från Kronofogden tar ögonkontakt med Linnea, sträcker fram sin ena hand och presenterar sig: ”Hej Linnea, jag heter Pontus och jobbar på Kronofogden. Jag undrar om vi kan prata lite? Så att du vet vad som kommer att hända nu.”  ”Ja”, svarar Linnea med lite darrig stämma, ”det går ju bra”. Marianne, kvinnan från Socialförvaltningen, kommer närmare och säger att hon vill lyssna på samtalet. ”Självklart”, säger Pontus och fortsätter: ”då, Linnea, är det som så att du ska ge mig alla nycklar du har till den här bostaden. Dina möbler och tillhörigheter kommer att magasineras i maximalt tre månader på adressen som finns på det här visitkortet”. Pontus sträcker fram ett visitkort som Linnea tar emot. ”Du kommer att bli skjutsad härifrån av Socialförvaltningen. Har du några frågor?” ”Nä, jag tror inte det”, svarar Linnea. Hon lämnar över de nycklar hon har haft, tills idag, till Pontus, som då snabbt går till hyresvärden. Han och hyresvärden pratar tyst med varandra, hyresvärden plockar med nycklarna som Pontus gav till henne, nickar och säger lite högre: ”Det är alla. Allt stämmer”. Pontus går tillbaka till Linnea och Marianne och meddelar att det är dags att lämna bostaden.

 

Marianne tar nu Linneas båda händer i sina, ser Linnea i båda ögonen och säger: ”Linnea, du har varit så himla duktig. Nu ska vi ordna så att du och dina barn får tak över huvudet. Ni ska få bo i ett tillfälligt boende och jag kommer att transportera dig dit. Har du packat de tillhörigheter som behövs?” Linnea nickar, hon vågar inte försöka prata för hon känner att hon har nära till gråten. ”Bra”, säger Marianne, ”för de behöver du packa in i bilen som jag har med mig.” Linnea går nu till rummet där hon har placerat väskorna med de saker som hon och barnen behöver få med sig. Marianne följer efter Linnea in i rummet, tar en av väskorna och visar med en nick framåt mot den öppna ytterdörren att de ska lämna bostaden. Linnea vill nu komma ut till bilen så snabbt som möjligt, för hon vill absolut inte behöva möta grannar eller bekanta. Marianne verkar förstå hur Linnea känner, för hon går med ovanligt snabba steg mot den parkering där bilen står.  Alla väskor läggs in i bilen. Marianne startar bilen och börjar köra när Linnea har tagit plats på passagerarplatsen. Ingen av de två pratar.

 

Efter en stunds bilfärd kommer de fram och Linnea blir visad några praktiska detaljer av personal på anläggningen. När det är klart och Marianne och Linnea blir ensamma, så säger Marianne att hon kommer att ringa Linnea om några dagar, så att de kan bestämma dag och tid för samtal om framtiden. ”Det blir bra”, säger Linnea och försöker hålla rösten så stadig som möjligt. Marianne ser på Linnea. ”Jag tror att det bästa just nu är att du få vara en stund för dig själv, så att du kan möta barnen på ett så positivt sätt som det går. Eller vad tror du? Hur känner du?” Linnea harklar sig: ”Jo, jag håller med. Det är det bästa just nu.” Marianne nickar, höjer ena handen och vinkar hej då, med den andra handen visar hon tummen upp. ”Vi hörs snart, var rädd om dig tills dess.” och så går hon ut genom dörren.

Linnea ser sig omkring och sedan på klockan på mobiltelefonen. ”Jag vill göra i ordning härinne. Så att det blir så bra som möjligt.”, tänker hon, men i samma stund så brister allt. Allt! Hon gråter, kryper ihop på golvet, hela kroppen skakar. Måste ha papper att snyta sig med och fortsätter sedan att gråta mer. Och mer. Och ännu mer.

 

Gråten klingar av efter en stund och en lätt huvudvärk startar. Med svullna ögon och rinnande näsa börjar Linnea tänka på vad hon ska säga till barnen om den nya bostaden.  Att en flytt var nödvändig, det  hade Linnea redan berättat för flickorna och även förklarat varför; att hyran var för hög och att Linnea inte klarade av att betala den. Men, hon hade varit ytterst svävande om geografisk placering och vilken sorts bostad den nya var, helt enkelt eftersom hon inget visste

Linnea bestämmer sig för att bädda sängarna, hänga upp handdukar och plocka fram tvål, tandborstar och tandkräm. Hon tar även fram en bra bok att ha högläsning med till kvällen. ”Eftersom den här dagen har varit en av de värsta dagarna i mitt liv, så måste jag avsluta den så bra som möjligt”, tänker hon.

Linnea borstar håret framför spegeln i badrummet. ”När jag möter de vid skolan så vet jag hur jag ska göra och vad jag ska säga. Dem är mina barn och känner mig bättre än någon annan.” Hon ser länge på sig själv i spegelbilden. ”Mitt misslyckande med ekonomin får inte drabba mina barn mer. Framförallt så måste jag få alla tre att inse och förstå att de är helt och hållet utan skuld. Att allt är mitt fel, men helt utan avsikter och även att det här var det sista jag önskade. Att jag hade velat ordna så att vi kunde ha bott kvar, men att med min sjukskrivning så går det inte.”

Linnea lägger tillbaka hårborsten på badrumshyllan. Går fram till ytterdörren, tar på sig sina skor och går iväg för att möta sina högt älskade barn.

 

Av: Maztrebla

VN:F [1.9.11_1134]
1.0/5 (1 röst)
Dags att lämna, 1.0 out of 5 based on 1 rating

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.