3014

Jag la mig ner mot din bröstkorg, jag kände att dina hjärtslag ökade i hastighet.

Jag reste på huvudet och såg in i dina djupa, chokladbruna ögon. Så vackra som de var hade jag inget emot att stirra in i de en längre tid.

Att vara med dig får mig att känna trygghet. Vi kunde prata om allt i timmar, vi pratade och ibland låg vi bara där och njöt av varandras sällskap.

 

När vi hade legat där en stund, frågade jag dig om du var sugen på att äta något, du lyfte sakta på huvudet och kysste mina darrande läppar försiktig och sa sedan” inte längre”. Du berättade att jag var som en skör ros, man var tvungen att vara försiktig.Jag log och fick tårar i ögonen. Jag blev verkligen tagen. Aldrig hade jag blivit så smickrad.

Det kändes verkligen som om jag hade funnit himlen på jorden.

Vi pratade om något helt ointressant i en stund, jag blev trött och somnade sakta in.

Jag kände hur din hand sakta smekte min rygg och hur ditt finger gled över min ryggrad. Det började dra i ryggen och du märkte säkert inte att jag inte hade somnat helt, utan jag blundade bara.

Att säga något då skulle ha förstört känslan, så jag lät de fortsätta. Så kittlig som jag är, är det otroligt att jag höll mig från att brista i skratt.

 

Efter en halvtimmes tupplur vaknade jag av att du hade gjort pannkakor formade som hjärtan med grädde och jordgubbar.  Med tanke på hur hungrig jag var när jag hade vaknat behövdes dessa pannkakor gott och väl.

Jag slängde i mig pannkakorna och lutade mig sedan bakåt igen och la mig mot din bröstkorg. Efter den tuppluren blev jag skapligt tröttare, jag kunde känna hur mina armar inte orkade sträcka sig efter min mobil som låg vid mina fötter.

 

Vi båda ville hitta på någonting kul att göra, så jag föreslog att vi skulle leka en ”lek”. Vi skulle räkna varandras hjärtslag. I början förstod du inte vad jag menade, men sedan tog du dina muskulösa armar runt mig och räknade ner till tre. På tre skulle vi alltså börja räkna hjärtslagen. Vi skulle sluta räkna när någon av oss började le med tänderna, det var en signal till stopp.

 

Efter några sekunder var vi redan uppe i 7 hjärtslag.

Samtidigt som jag räknade dina bultande hjärtslag, tittade jag tillbaka in i dina ögon,  jag ville så gärna säga allt jag hade på hjärtat, det hade gjort att jag tappade räkningen, så jag struntade i det.

Jag sträckte mig över dig och kämpade med armarna för att få upp datorn som låg nedanför din höga säng. Jag loggade in på min Facebook samtidigt som du lekte med mitt långa lockiga hår. Du har alltid gett mig komplimanger för hur vackert det är, därför är att pilla med mitt hår något du gör varje gång du får chansen.

Jag vände på nacken och såg på dig för att se om du log eller inte. Jag började undra hur många gånger mitt hjärta hade slagit sedan vi börjat räkna?

Jag höll räkningen och just nu var jag på 2999 slag.

Jag slängde igen datorn och la mig på mage och då, då kunde jag inte hålla mig från att skratta. Du såg så underbart söt ut, jag började skratta och då stoppades räkningen. Jag frågade dig hur många gånger mitt hjärta hade slagit och du sa ”3013 slag.”

Du frågade, med ett stort leende på läpparna, om hur många gånger ditt hjärta hade slagit och jag svarade ”3014 gånger”.

VN:F [1.9.11_1134]
3.8/5 (13 röster)
3014, 3.8 out of 5 based on 13 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.