Jag saknar dig

Fanny visste att hon aldrig skulle bli helt lycklig utan honom. Det hade börjat bli svårt att andas och  all hennes energi hade gått åt till att tänka på honom.

Höstlöven lyste i färgglada nyanser längs grusgången i parken. Löven var våta efter regnet som fallit under natten. Solen sken och allt var så vackert, trots det kunde Fanny inte känna den lycka hon skulle vilja. ”Ingen är värd dina tårar.” sa hennes farmor när hon grät sig till sömns efter hennes första pojkvän dumpat henne innan skoldiscot i sjuan. Hon hade gjort sig fin, från topp till tå, i håret hade hon en rosa blomma av tunt tyg och hennes naglar var nymålade. Hon hade sovit i flätor natten innan så hennes hår var extra fint. Enda sedan den kvällen lovade hon sig själv att aldrig mer bli gråta över en kille och det löftet hade hon hållit, enda till denna sommaren, sommaren innan hon skulle börja tredje året på gymnasiet.

 

Fanny och hennes familj hade hyrt ett hus på västkusten. Huset låg på en klipphäll alldeles vid havet. Varje morgon vaknade hon till havsbrisen och måsarnas hesa skrik.

Han bodde i huset nedanför. Erik. Blond med klarblå ögon. Varje kväll brukade han fiska i solnedgången och en kväll bestämde sig Fanny för att stanna kvar i huset när hennes familj skulle ut och äta. Hon gick ner till husets brygga och satte sig på kanten med fötterna i det svala vattnet. Hon väntade på att Erik skulle åka förbi med båten. Hon hade bara sätt honom på långt håll innan, när han lekte med sin hund i gräset.

Solen låg längs horisonten när Fanny ryckte till av ljudet från en båtmotor. Hon tittade på klockan. 21:30. Ett hundskall. Sakta, ett par meter framför henne puttrade en båt förbi. Det var han. Hans blick vände snabbt mot henne och tillbaka igen. Hunden lutade sig över kanten och sörplade i sig av det salta vattnet.

Kvällen därpå och kvällen efter det satt Fanny på bryggans kant och väntade på att Erik skulle åka förbi och det gjorde han. Han var lika vacker som kvällarna innan.

 

Vid frukostbordet dagen efter bad Fannys pappa henne att hämta tidningen.”Det är postlådan med en stor solros på!” ropade han efter henne. På en rad hängde tio olika postlådor. Alla var målade i någon stark färg och det var en blomma på vardera postlåda. ”Hej!” hörde hon någon som sa fyra steg bort. Hon sa hej och vände sig om. Det var han. Killen i båten hon suktat efter de senaste tre kvällarna. ”Jag heter Erik! Är det du som hyr huset där uppe?” frågade han och log. ”Ja…eller alltså inte bara jag…min familj också.” han log igen och frågade om det var hon som suttit på bryggan och badat fötterna på kvällarna. ”Ja…jag gillar att bada fötterna.” svarade Fanny och log nervöst. Erik skrattade och sa att han gillade att fiska och att hans hund älskade att följa med. ”Jag måste dra, men vi kanske ses!”. Det gjorde de också, på kvällen när Fannys familj var ute och gick, stannade Erik vid deras brygga och frågade om hon ville följa med. Hon hoppade i båten och satte sig längst fram bredvid hans hund. Fanny visste redan då att det aldrig skulle fungera, mellan dem. Han bodde här och hon, i Stockholm. Utan att fråga reste hon sig upp och satte sig bredvid honom. Hans hund lade sig på deras fötter. De skrattade, deras blickar möttes och utan att tänka kysste de varandra. Det kändes som om de hade känt varandra hela livet.

 

En kall vind blåste Fanny i ansiktet när hon satte sig på en ledig bänk i parken. Ett äldre par log mot henne när de promenerade förbi. Hon rös till, kände hur kylan trängde sig in genom den öppna jackan. Hon drog upp blixtlåset och plockade fram ett vykort ur högra fickan. På bilden var det en fiskare i en båt mot solnedgången. I det vänstra hörnet stod det i lutande text Fjällbacka. Hon vände på kortet och läste texten: ”Fanny, jag hatar hur allt slutade. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, på oss. Jag är så glad att jag fick träffa dig. Jag saknar dig och jag hoppas att vi ses snart.

 

Av: Erik


VN:F [1.9.11_1134]
3.1/5 (7 röster)
Jag saknar dig, 3.1 out of 5 based on 7 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.