Om ödet finns…

Kan detta vara en slump? Kan det verkligen vara ödet att två tvillingsjälar ska slitas isär? Ändå sitter jag nu här. Med ett hjärta som brustit för många gånger.
Allting påminner mig om dig… Skogen, som vi alltid var i. Himlen, som vi alltid låg ner i gräset och tittade på. Färg, som dina fingrar städigt var fläckiga av. Sport, som du hatade. Allt.
Två tvillingsjälar. Två människor som var menade att för evigt dela skratt och tårar. Kan det vara ödet att du och jag blev slitna från varandra?

Allt för många gånger har jag dragit fingrarna längst den tavla du en gång gett mig. Känna den torkade färgen som du för länge sedan penslat på duken. Veta att din pensel dragit färgen över duken och tänkt på mig. Jag brukar gråta, tyst, för mig själv för att du inte finns hos mig längre.

Om ödet nu finns… Måste jag hoppas att något bra kommer av det här. Jag måste åt minstånde låtsas. Annars tappar jag greppet totalt. Och dig vill jag aldrig tappa greppet om. För om jag gör det, vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag älskar dig så, och i mitt hjärta du förblir. Vart du än är. Vart jag än är. I mina drömmar spelar du alltid huvudrollen varje natt.
Att varje dag vakna upp till ännu en dag där du inte finns i mitt liv.
Att varje dag vakna upp och veta att du är någon helt annan stans. Det är så tufft…

Ella, glöm mig aldrig…
Jag glömmer aldrig dig…
Ella… Jag älskar dig…

VN:F [1.9.11_1134]
3.9/5 (18 röster)
Om ödet finns..., 3.9 out of 5 based on 18 ratings

2 kommentarer

  1. Karin Skriver:

    Jag antar att dom här är siamesiska tvillingar. Eller syskon.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  2. Peter Larsson Skriver:

    Kort, koncist men samtidigt fint.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.