Namnlös

Kniven smekte min hals. ”Klä av dig” uppmuntrande han vänligt. Min paralyserade kropp gjorde han otålig, han drog den sylvassa eggen runt min pulsåder. ”KLÄ AV DIG” röt han till och vred handleden för att sticka metallen djupt innanför mitt kött. Mina händer skakade hjälplöst, jag försökte gråta men inga tårar föll. Den guldfärgade dragkedjan på mina jeans drogs ned av mina fingertoppar. Mannen bakom kysser mig runt halsen, han slänger sin kniv retsamt på marken framför mig. Mannens stora händer trycker mig ned, han sparkar ut mina ben och drar av mina jeans. En berusande längtan viskar i mitt öra ”du kan komma undan… om du tar kniven”. Vapnet låg bara någon armlängd bort, den glänste. Han sliter sönder mina trosor. Kalla händer började utforska mitt underliv.

Jag var inte oskuld. Flera gånger hade jag upplevt intimt umgänge och det var inte första gången jag hörde ett manligt stön pusta bakom min nacke. Men det var första gången det skedde mot min vilja. Paniken sträcker efter kniven. Ett hårt slag på huvudet klämde mig till marken. ”Jag dödar dig!” ljöd en överlägsen röst. Snällt började tårarna rinna medan något hårt trycks in i mig. Det gör ont, människan bakom mig skrattar. ”Njut!” tröstade mannen och förde sina händer runt min hals. Han ströp. Jag stönade. Han tryckte sig hårdare in i mig.

Han ejakulerar. Tillfredsställt reser han sig upp. ”Jävla hora” fnös hans röst, äcklad av mig. Han plockade upp sin kniv, ”berättar du får någon så dödar jag dig!”. Jag försökte få en skymt av honom, han upptäcker det. Han rusade tillbaka och sparkade skoningslöst på min mage. Jag kräktes av den sura uppstöttningen som spyddes i gommen. Han försvann spårlöst.

Marken höll mig kvar, den var trygg. Ett berusat gäng kommer, jag ställde mig upp, försökte klä på mig. Gänget samlas runt mig och tar bilder, de var ansiktslösa. ”Vad kostar det?!” skrattade livfulla själar. Jag var smutsig. Någon drar mig i armen, ”vad fan kostar det?!” krävde personen att få veta. Jag slog i mina knän mot marken och grät förkrossat. De gick därifrån, besvikna över att inte få något pris.

Mellan mina ben rann det blod. Värken brann. Det var svårt att gå, istället haltade jag efter hjälp. Ingen fanns. Chocken börjar lägga sig och jag knappade in numret till polisen. Jag väntade på en bänk med ögon, fästa i intet.

Jag blev upplockad. Sätet var varmt och tryggt. Polisstationen hade ett rum utan färg. En ansiktslös polis möter mig med dömande ögon. ”Vad hade du på dig?”.

VN:F [1.9.11_1134]
3.4/5 (22 röster)
Namnlös, 3.4 out of 5 based on 22 ratings

1 kommentar

  1. Jessica Skriver:

    Illustrerar så tydligt vissa människors tendens att skylla på offret för att en våldtäkt sker, att det är offret som med sin klädsel/sitt beteende har uppmuntrat till våldtäkt. Så orättvist och fel!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.5/5 (6 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.