Namnlös

Adrenalinet pumpar i min kropp och jag springer för livet. Bakom mig hör jag hur Den kommer närmare och närmare. Jag flåsar tungt och är egentligen för trött för att springa och vill egentligen stanna. Plötsligt kommer mina tankar in på min pappa, fast jag har ingen aning om varför. Min pappa stack från mig och mamma när jag var 7 år.
Men när jag springer och tänker ser jag inte roten som närmar sig mot mig. Jag snubblar på den och ramlar. När jag ligger där och väntar på att Den ska hoppa på mig och slita mig i stycken. Men Den kommer inte. Sakta försöker jag resa på mig. Det går. När jag står upp ser jag mig om efter Den, men Den syns inte till. Men jag vet, att det inte är över än, inte på länge.

VN:F [1.9.11_1134]
4.0/5 (28 röster)
Namnlös, 4.0 out of 5 based on 28 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.