Livet som död

Flickan, hon som dog. Flickan, hon som dog men såg. Flickan, hon som dog men såg och även hörde.

Flickan stod mittemot sin mor. Modern såg rakt genom henne. Hennes ögon var rödgråtna av sorg.
– Min kära flicka, sade modern.
Flickan sade inget, för hennes röst fanns ej mer.
– Vi saknar dig så.
Modern log blekt och torkade sina tårar med en hand som darrade av gråt.
– Vårt liv det blir så tomt, sade modern.
Flickan skulle gråtit om hennes tårar kunde rinna, vilket de ej kunde. Att se modern lida så, gör ont i ett hjärta som en gång slagit.
– Jag vet inte om du hör mig. Jag vet inte om du finns här, sade modern.
– Men jag måste låtsas. För om jag inte gör det, vet jag inte vad jag ska göra, för att inte tappa greppet. Jag vill inte tappa greppet om dig min älskade dotter, sade det sörjande modern till barnet som dött ung.
Moderns sorg var hennes. Moderns tårar var äkta och hennes hjärta grät efter henne. Flickans hjärta hade stannat, men bar ännu sorg och smärta.

Dagarna långa såg hon dem lida. Lida av saknad efter en dotter och syster som dött ung. Dagarna långa fanns hon hos dem som grät.

Att döden möta, känns aldrig mer fel, än när du redan drabbats.

VN:F [1.9.11_1134]
3.5/5 (6 röster)
Livet som död, 3.5 out of 5 based on 6 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.