Kärleken är evig

Eva satt ute på den varma bryggan, och njöt att den härliga sommaren och värmen och försökte hitta svar på de många frågor som hon önskade hon kunde få ett svar på.
I år var det första året som hon befann sig där ensam och inte med sin familj, men mycket hade hänt sedan de senast var där. Hennes man hade dött i en hjärtinfart och nu var hemmet upplöst och det enda hon hade kvar var de möbler som hon inte fick plats med i sin lilla tvårummare som hon hade hyrt .
Sommarstället eller oasen som hon skämtsamt kallade det hade hennes dotter fått vid arvsskiftet, men hon var sällan där ,så för det mesta skulle hon få disponera det ensam.i fortsättningen.
Hon hade nyss sålt den stora villan som hon bott i över trettio år, hyrt en lägenhet i stan, men hon hade inte ens brytt sig om att möblera den, utan så fort försäljningen var klar hade hon tagit bilen och åkt upp till sitt älsklingsställe där i Västerbotten och där skulle hon vara alldeles ensam hela sommaren.. Sedan hennes man plötsligt dött och de båda barnen lämnat hemmet för ett eget liv, så hade hon bott ensam kvar i den villa de byggde och som de flyttade in i samma dag som hon fyllde trettio. Nu hade hon fyllt sextiosex år och kände att hennes kropp inte orkade med så mycket som behövdes för att ensam sköta allt som krävdes av henne. Visst var det med vemod att lämna allt som betytt så mycket för henne, men hon kände att hon orkade inte med allt jobb som fodrades för skötsel av både villan och tomten, bäst att sälja den innan allt började växa igen. Krämporna hade kommit mer och mer och hon kände att en vinter till skulle hon inte orka bo kvar där. Och någon större kontakt med sina grannar hade hon inte, nej hon var nog en ensamvarg, som trivdes bäst att gå och småpyssla därhemma.
Hon var född i en mindre by där fadern hade ett jord- och skogsbruk, och han hade inte alls blivit glad när dottern föddes. Hans önskan hade varit en son som kunde hjälpa honom när han blev större .Någon kärlek till sin lilla flicka visade han aldrig, inte en enda gång tog han henne i sin famn, inte en enda gång fick hon beröm av honom för något hon gjort, och när hon växte upp så försökte hon göra honom till lags med allt, men blev aldrig bekräftad av honom för någonting.
Hon lärde sig som liten jänta att hantera en lie som en vuxen man, när hennes kamrater under den varma sommartiden åkte till sin badsjö stod hon och slog dikena och de platser där inte slåttermaskinen kunde komma fram. Och hon var inte speciellt kraftig, inte 160 lång ens och vägde lite över förtio kilo.
Och när det var klart med detta arbete påbörjades hässjningen som nog var det arbetsammaste för henne, sedan på kvällen skulle en ny lägda slås ned och det var hennes jobb. Liten som var nådde inte hennes ben ner till den platta som man annars vilade sina fötter på medan man mejade ner gräset, hon hade endast tömmarna att hålla sig fast med. När kvällen kom var hon så trött att det enda hon önskade var att få somna. Inte ens under dessa jobbiga dagar kunde hennes far säga ett vänligt ord, och när höet torkat skulle det ladas.Ja så hon slet där under alla dagar, dagar som skulle bestått av lek och skratt med sina kamrater, och tänk att få lära sig simma, men hon kom aldrig till badsjön en enda gång under de dagar när det var badväder. Tur att hon hade sin mor som hon avgudade och som kom att bli hennes enda riktiga vän.
Hon växte upp till en brådmogen och mycket söt flicka, och snart hade pojkarna börjat upptäcka detta. Som femtonåring hade hon stadigt sällskap med en grannpojke som var fem år äldre, men hon begrep inte varför hennes föräldrar inte höll mera vakt på henne utan lät den första pojken som hon kom i kontakt med stanna över hos henne på nätterna, men hon var lite stolt också över att hon fångat en sådan äldre pojke som många flickor slogs om för att få. Trots att hennes föräldrar inte tyckte så bra om honom, så gjorde de inget för att skydda sin dotter.
De åkte ofta på dans och hon blev flitigt uppbjuden, men varje gång de åkte hem från dansen fick hon gråta, för han var inte så lite svartsjuk hennes pojkvän heller, nu påstod han att hon stod och bjöd ut sig mer eller mindre för någon som hon fått dansa flera danser med, men hon bjöd ju inte alls ut sig, hon roade sig och kunde ju inte nobba den som bjöd upp. Men han fick en förunderlig makt över henne, som skulle hålla i sig under många år. Att han drack och var otrogen så fort tillfälle kom, det berättade han inte. Som 17 åring förlovade de sig, men snart började hon fundera om han var den rätte, för det dröjde inte länge förrän ryktena började cirkulera om vad hennes pojkvän gjorde när de inte var tillsammans. Då lämnade hon tillbaka ringen, men han hade tagit ifrån henne fyra av hennes bästa år, år som hon aldrig skulle få tillbaka. Han hade gjort henne till en vuxen kvinna, när hon egentligen var en liten tonåring..Hon fick aldrig uppleva små romanser, stulna kyssar eller lite flirt som de andra flickorna i hennes ålder gjorde.
Hon hade ändå under den tiden gått på Folkhögskola, för hennes dröm var att bli lärarinna, men hennes pappa stödde henne inte så det fick bli en kotoristutbildning i stället.Hon var alltid en av skolornas bästa elever och skulle med glans klarat studenten och klarat av även högre utbildning, men utan stöd av sin far och inga egna pengar så fick hon ta det som hon klarade av, ekonomiskt. Men nöjd över sin utbildning var hon inte, att hon skulle kunna kommit betydligt högre det kände hon på sig. Och efter den kursen fick hon jobb direkt i den staden där utbildningen varit.
Nu kunde hon träffa andra pojkar, men så fort hon började fastna för någon så kom han hon varit förlovad med och förstörde allting. Hon begrep inte hur han hade fått en sådan makt över henne, och att hon inte bara nonchalerade honom,
Så kom den helgen som skulle kullkasta hela hennes liv. Det var dans i Trehörningssjö och någonting tvingade henne att åka dit Hon förstod inte varför, hon hade under veckan haft en kraftig förkylning och kände sig inte frisk ännu.. Där på dansen kunde hon se att hon kände de flesta av pojkarna sedan tidigare, men det fanns en pojke där som ofta hade sina ögon på henne, han hade hon inte sett tidigare där, det kände hon, han såg snäll ut och hade ett väldigt vackert lockigt hår. Tänk att få dansa med honom, tänkte hon, men det var så många vackra flickor där så han skulle säkert inte märka henne.Pojkarna stod ju som vanligt på ena sidan av dansbanan medan flickorna stod på den andra sidan, som några utställningsföremål, tänkte hon. Snart skulle dansen börja, musikerna började ta fram sina instrument, och så helt plötsligt står den främmande pojken framför henne och undrar om hon ville dansa med honom,
De gick ut på dansgolvet och hann gå ett par varv runt banan innan dansen satte igång, men redan då hade de börjat prata med varandra, och hon som i vanliga fall var ganska blyg kände med ens hur enkelt det var att prata med den nye pojken. Egentligen dansade de inte den första dansen de bara gick och pratade med varandra. Han berättade att han gick på den nya skogskursen som hade påbörjats i dess närhet, och skulle ha ett garanterat jobb såvida han klarade av kursen, som skulle pågå i tretton månader, och hon hade hört talas om den kursen tidigare. Ja innan de båda danserna var över hade hon berättat för den okände nästan allt om sitt liv. Det fanns en sådan gemenskap mellan dem, och den kvällen skulle hon aldrig glömma, för hon hade inte träffat någon som han förut, tala om att bli kär vid första ögonkastet. De flesta danserna dansade de med varandra och det var en själklarhet att hon skulle ge honom damernas. Så lycklig hon var den kvällen, men tyvärr skulle det dröja innan de kunde träffas igen, hon skulle ju tillbaka till sin skola som hon ännu inte var klar med och han skulle till sitt.
Han följde henne till bron och den kyss som de gav varandra skulle ingen av dem någonsin glömma, den lovade allt, och gjorde henne alldeles knäsvag.
Det blev väldigt många brev som kom att sändas mellan dem under den kommande tiden, men nu började hennes tveksamhet göra sig påmind igen. Hon ville inte binda sig så snabbt efter det första misslyckande förhållandet, men samtidigt ville hon behålla Tore som den nye pojken hette.
Hon bjöd hem honom till påsk och de åkte på dans, och där var även hennes förre pojkvän. Ja den helgen gjorde hon Tore illa för första gången och det skulle komma flera tillfällen där hon behandlade honom nedlåtande. Men han fann sig i mycket tills den dagen när hon var hembjuden till Tore när hans pappa fyllde sextio år. Den helgen vill hon inte komma ihåg, och det gjorde också att hon fick ett brev från Tore där han förklarade att han inte ville ha något mera med henne att göra, han hade fått nog av hennes lögner och svek. .
Det kom en dag när hon läste Tores förlovningsannons, så nu var allt för sent. Men hon träffade en ny pojke som hon inte kände speciellt mycket för, men han uppvaktade henne så intensivt att hon trodde att han var hennes stora kärlek, så blev hon med barn och nu var äktenskap oundvikligt, hon ville inte gifta sig med honom, men skammen gjorde att hon ändå gjorde det , mest för sina föräldrars skull, men hon kände inte att det var rätt och någon brölloppsnatt blev det inte, hon skyllde på trötthet.
Hon hoppades att sedan barnet var fött så skulle allt bli bra mellan dem. För han var en snäll och omtyckt pojke, skötsam på alla sätt så det fanns inget hon kunde klaga på hos honom, det vara bara det där med känslan, och inte blev det bättre sedan deras flicka var född. Han var nog lika besviken som hennes far en gång blivit när hon föddes, hennes man Ture gjorde inte mycket för att bli bekant med den lilla som hon avgudade. Och inte blev det bättre när de byggde huset, då visade det sig att han var helt ointresserad av tomten, hon fick be om hjälp för varje sak som hon inte själv orkade med, För en vacker tomt med buskar och blommor hade hon alltid drömt om. Men han hade funnit sin favoritplats där i gillestugan i en fåtölj framför TV:n där hon ofta hittade honom sovande.
Visst sade han många gånger att hon var söt och att han tyckte om henne, men inte en enda gång under de gångna åren sade han att han älskade henne. Det är skillnad att tycka om och att älska, själv tyckte hon om korna därhemma och mycket annat, men det var inte kärlek. Tänk om hennes man också kände så, att han blivit lurat in i ett äktenskap som han egentligen inte ville
Men han var nöjd med henne,han fick ju allt serverat på ett fat numera, det enda han behövde göra det var de gånger hon bad honom, men han kunde aldrig vara med henne och tillsammans skapa en vacker tomt. Det enda han sade var ” Att det där kan du bättre än jag”, och så gick han in, Och hon hade ju även ett heltidsjobb, förutom barnen och hemmet så blev det ofta väldigt slitsamt för henne.
Hon var besviken över allt, hon tänkte ofta på Tore, han var ju intresserad av lita av varje och hon kunde numera inte förneka att hon kände något mycket starkt för honom. Innan hon blev gravid hade hon sänt ett brev till honom och förklarade var hon fanns, med en förhoppning om att han var ledig och skulle höra av sig. Och visst skulle han höra av sig, och där i brevet stod bara kort och gott att han skulle gifta sig inom tre veckor, och han erkände också att hon hade betytt mycket för honom en gång och han skulle aldrig glömma de sköna stunder de haft tillsammans, men nu litade han inte på att hon hade förändrats, utan önskade henne lycka till med sitt liv. Det var första gången någon hade övergett henne, hon hade under åren alltid varit den som fick göra slut.
Nu när hon satt på bryggan visste hon med bestämdhet att det var han och ingen annan som hon hade önskat få leva sitt liv med, men vad hjälpte det nu när hon snart var utlevande..
Hon hade under åren förgäves sökt i telefonkatalogen hans namn,men var för stolt för att söka honom genom pastorsexpeditionen.
Ja hon och Ture gled mer och mer från varandra, han stod kvar på en nivå han befann sig när de första gången träffades, medan hon hade förändrats enormt. De skaffade sig en pojke så att flickan skulle få ett syskon, men det var tolv år mellan dem, så något sällskap för henne med en lille bror blev det inte.Ture däremot blev jättelycklig över sonen och det märkte ju hans stora syster, men förstod inte varför. Hennes tonårsliv blev som moderns, hon hade inte fått den uppskattning eller kärlek från sin far nu sökte hon den ute bland pojkarna.Ja båda barnen hade fått en olycklig ungdom, även om hon hade gjort allt som hon förmådde för att vara både far och mor för dem så lyckades hon inte med det.
Plötsligt hör hon någon som visslar i hennes närhet. Vem i friden hade hamnat där ute, när hon annars kunde vara där hur länge som helst ostörd, för det gick ingen riktig bilväg fram till huset, mera en gammaldags kärrväg som knappt kunde urskiljas av en okänd..
Hon drar snabbt på sig en badrock innan hon tittar upp mot huset,där sitter en man på trappan med en cykel stående bredvid. Hon blev störd och inte speciellt glad över besöket, men hon måste ju gå upp och se vem det kunde vara, säkert någon som åkt fel.
När hon kommer fram till trappan stiger en ca. 65 års man upp, leende och ber om ursäkt för att han tränger sig på, men han var ute på en lång cykelsemester och hade tydligen hamnat på fel plats. Hon hälsar lite avmätt på honom och säger att hon skall ta på sig lite andra kläder sedan skall hon komma ut.
Märkligt tänker hon, det är något bekant över honom, hon har mött honom någon gång tidigare, det är hon säker på och hon känner en trygghet i att han kommit, trots att hon inget vet om honom.
Hon skulle bjuda honom på kaffe, åtminstone. Kaffet fanns redan kokt och hon hade just samma morgon bakat en äppelkaka som hon kunde bjud honom på.
Hon tog brickan och gick ur och ställde den på det lilla bordet som fanns på bron, och undrade om han kanske var kaffesugen, för han hade säkert åkt ganska långt.
Han tackade genast ja och så började de att prata. Hon berättade lite om varför hon var där alldeles ensam och han sade att han sökte efter sitt förlorade liv. Ja det blev en livlig diskussion där på bron, hon berättade allt, från sin barndom tills nuläget, och nämnde att alla beslut som hon hade fattat om sig själv hade varit helt vansinniga.Hon berättade om den pojke som hon hade mött för länge sedan, men för sent upptäckt att det var honom som hon älskade och skulle aldrig glömma.
Hon skämdes över att hon öppnade sig för en främling, men han lyssnade uppmärksamt, speciellt då hon nämnde när hon träffat en trevlig pojke som hon hade blivit förälskad i på en gång, men hur hon behandlat honom senare vid ett flertal tillfällen, och för sent upptäckt att det var honom hon var kär i och skulle ha haft vid sin sida. Själv sade han inte så mycket men var en uppmärksam lyssnare Men han berättade också om en flicka som han hade älskat oerhört mycket men som ljugit och behandlat honom illa för länge sedan, men kunde inte glömma henne ,trots alla åren som gått.Han hade en egen villa, men det fattades någon som kunde hjälpa honom med tomten och med alla planteringar som han påbörjat.
. Plötsligt kom Eva på att så hade det ju varit med Tore första gången de träffades på dansen. Kunde två människor vara så lika varandra tänkte hon, var det en tvillingsjäl till Tore hon mött ?.
Nu hade hon börjat bli riktigt hungrig och frågade Sven, som han påstod att han hette om inte han även var hungrig.? Visst var han hungrig också, men påpekade att han hade med sig mat i ryggsäcken så hon kunde gå in och äta, men undrade han:” Får jag sätta upp mitt tält här i natt ”, så kan jag laga min måltid på mitt spritkök sedan.
- ” Visst får du sätta upp ditt tält där, men jag har ett gästrum som aldrig används, du får gärna ligga över där så slipper du tältet, och eftersom jag skall laga lite mat till mig själv kan ju du även få äta med mig, det känns konstigt om du skall sitta här ute och äta medan jag sitter alldeles ensam i mitt kök.” Han tackade genast ja till hennes förslag, men undrade om hon verkligen vågade släppa in en okänd figur i sitt hem. Ett skratt blev svaret.
Efter den mättade måltiden satte de sig åter ute på trappan, solen hade redan gått ner i väster, men fortfarande kändes dofterna av alla blommor och buskar som fanns där på tomten, och beckasinens klagande läte nere vid sjön hördes mycket väl, ja det vilade en frid över dem. Och hon kände sig så otroligt lugn över att han fanns där, det kändes som om han skulle få stanna resten av sommaren också.Det var samma känslor som kom som den sommaren hon hade träffat Sven på dansen och blivit förälskad efter en enda dans.
Hon skämdes över de känslor som översköljde henne, men över sina känslor råder ingen.
Så blev de sittande och småpratande tills mörkret översköljde dem och det var dag att gå och lägga sig.
Hon visade honom till gästrummet och själv gick hon till sitt sovrum, men förstod att alla känslor som hade kommit fram under kvällen skulle göra det svårt för henne att somna. Tänk att två personer kunde vara så lika, Tore och den nyfunne vännen Sven var ju en kopia av varandra i sitt sätt att lyssna och berätta.Lockarna var ju borta och håret hade blivit silvergrått, några rynkor fanns även i hans ansikte, men det var så mycket som påminde henne om Tore om mannen som satt där på bron med henne.
Hon kröp äntligen ner i sin säng, men hon bara tänkte på den nye mannen som så oväntat dök upp. Vem var han?
Försiktigt steg hon upp, gick in till Sven och sökte efter hans plånbok, och när hon hittat hans körkort trodde hon att hon skulle svimma.
Det var ju Tore, mannen hon drömt om i 45 år och längtat efter, han visste säkert vem hon var men ville först se om han hade några känslor kvar för henne,och framförallt om hon kände något för honom, därför hade han ljugit om sitt ursprung. Hon förstod honom, efter alla tråkigheter hon utsatt honom för under alla åren, så ville han vara säker på att hon förändrats.
.I morgon bitte skulle hon bjuda honom på kaffe på säng och så skulle hon baka en god kaka som hon visste att han älskade och då skulle han förstå att hon nu visste vem han var..
Sakta smög hon sig tillbaka till sin säng och somnade nu genast. Nu visste hon att sommaren skulle de dela på och han skulle inte behöva åka cykel tillbaka, och ingen av de två skulle behöva leva ensam resten av det kvarvarande livet.Och hennes lägenhet skulle hennes dotter redan i övermorgon få överta, med möbler och allt, hon ville inte flytta tillbaka till den plats som hon aldrig varit riktigt lycklig på.
Äntligen hade hon funnit kärleken och visste att den var besvarad.Och han hade hittat det han sökte.Han skulle inte behöva åka cykel hem när de återvände.

VN:F [1.9.11_1134]
1.7/5 (3 röster)
Kärleken är evig, 1.7 out of 5 based on 3 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.