Kalla mig känslokall, men ännu en dag…

Ännu en dag. 

Jag vaknar upp min egen säng, med dörren öppen i rädsla för att inte höra henne. I rädsla att inte finnas där i tid när hon behöver mig. I rädslan som förvirrar mig.

Hon ropade : Var är du? Jag har så ont och känner mig så ensam, kom hit.
Jag kommer så fort jag kan, ska bara klä på mig, svarade jag henne.

Ännu en dag. 

Jag känner mig tom, hur länge orkar jag kämpa? Funderade en stund, men så hörde jag hennes röst och allt stod klart till. Klart jag måste kämpa, jag kämpar ju för hennes skull – för att hon kämpar!

Blev klarvaken när mobilen plingar till. Ligger på min mjuka kudde.
Får ett leende på läpparna bara jag tänker på den som skickade meddelandet.
Min rädsla kom tillbaka, leendet försvinner. Rädslan skyler över mig att inte räcka till, att inte vara där i tid.
Ringsignalen från mobilen väcker mig från mina funderingar.

Ännu en dag. 

Då kommer ett meddelande, ett par fem rader med kärleksfulla ord från en underbar människa som finns där i mitt liv och stärker mig. Den personen i mitt liv som är så kärleksfull och så omhändertagande, min framtid. Jag ler.
I rädslan för att inte leva upp till de tankarna folk har om mig, försvinner leendet. Oron tar vid och rädslan blir min vän för natten.

Ännu en dag. 

Då jag kämpar vidare för att se henne kämpa. Då jag försöker visa alla som jag bryr mig om att jag älskar dem. Då jag försöker finnas till, räcka till. Då försöker jag inte ångra något jag inte sagt eller gjort.
 
Ännu en dag.

Dock är denna dagen annorlunda. Idag finns hon inte mer. Idag är det begravning och det är hennes. Hon som jag såg upp till, hon som var stark och kämpade i tre år för sitt liv. Hon som gav mig kraft och styrka när jag behövde det.
Min syster förlorade kampen mot cancern och kommer aldrig mer att vakna upp.

Jag älskar dig, jag kommer alltid älska dig. Du var glöden, du var livet, men nu är du aldrig mer.

Ännu en dag och jag måste gå vidare med mitt liv.

Idag är det en vacker dag, solen skiner och kärleken är min. Du kommer alltid finnas hos mig.

VN:F [1.9.11_1134]
1.0/5 (1 röst)
Kalla mig känslokall, men ännu en dag..., 1.0 out of 5 based on 1 rating

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.