Jag minns

Jag minns när det endast var någon ynka minut kvar. Jag var redan nervös och det flödade så många olika tankar inom mig som inte ens gick att beskriva.
Jag minns hur mobilen tjöt till och hur jag hastigt drog åt mig den när jag såg hans namn på displayen.
”Jag är typ utanför”
Det betydde att jag skulle göra precis som jag brukade göra förr i tiden. På den tiden som var våran tid.
Därför hade jag gått ut i hallen för att öppna dörren åt honom.
Jag minns hur jag såg en svag nyans av en hand röra sig mot dörrklockan igenom det suddiga och avlånga fönstret i mitten av dörren. Han hann inte trycka in knappen innan jag öppnat dörren.
Jag minns hur han stod där med sitt busiga leénde strax innan jag kramat om honom. Jag hade ställt mig utanför mitt rum och granskat honom från topp till tå medan han tagit av sig sina bruna kängor och hängt upp sin svarta jacka. Precis som jag brukade.
Jag minns hur vi lade oss i sängen och varierade mellan att titta på hockeyn och att småprata med varandra.
Jag minns hur det till en början var ganska stelt emellan oss. Jag visste inte längre hur jag skulle bete mig omkring honom.
Jag minns hur vi efter ett tag kom närmre varandra och hur han tog tag om mig samtidigt som han tittade mig djupt in i ögonen. Våra läppar möttes och släppte inte taget om varandra förrän efter några långa sekunder.
Jag minns hur vi båda log mot varandra innan våra läppar än en gång möttes på nytt.
Det pirrade i magen och jag kände mig lycklig igen.
Jag minns hur vi kom närmre varandra för varje minut som gick och glädje kyssen jag fick av honom när Sverige vann matchen som visades på tv.
Jag minns hur han satte sig på sängkanten innan vi båda skulle börja gå, hur han tog tag om min midja med sina mjuka händer och drog mig tätt intill sig. Jag satte mig i hans knä och smekte hans nacke samtidigt som våra läppar möttes.
Jag minns hur vi stod på uppfarten och hur han höll om mig och gav mig en sista kyss innan vi gick åt olika håll.
Jag minns hur glad jag var, hur jag gick runt och log som ett fån resten av dagen och kvällen. Fjärilarna i magen försvann inte på ett par timmar.
Allt kändes så bra och jag var lycklig.
Men jag hade gått på det igen. Samma trick för tredje gången.
Åh vad jag önskar att jag inte mindes.

***

Av: Anonym flicka

VN:F [1.9.11_1134]
3.9/5 (55 röster)
Jag minns, 3.9 out of 5 based on 55 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.