Idealisterna

Göteborg. 1971.
Mårten Sandberg har en kassettbandspelare i högsta hugg där han stressar omkring på Engelbrektsgatan i Göteborg i eftermiddagssolen. Han haffar var och varannan förbipasserande ung människa. Tilltalar dem alltid med samma fras: ”Hej jag håller på att göra en undersökning för tidningen Stormklockan och skulle gärna vilja intervjua dig”. En ung, kortväxt kvinna i 20-års-åldern reagerar positivt till förfrågan och presenterar sig som Kajsa. Mårten lägger sig som vanligt till med ett leende och startar en ny inspelning på kassetbandspelaren. Mårten har memorerat samtliga intervjufrågor och ställer dem lika entusiastiskt som vanligt.
- ”Hur intresserad eller insatt är du i politik?”
Kajsas positiva ton i ansiktet stelnar lite och hon bör se aningen osäker ut.
- ”Nja, inte särskilt intresserad. Politik är rätt svårt ibland tycker jag”.
- ”Vad gör livet värt att leva tycker du?”
Kajsa skrattar till lite åt frågan som hon tycker är aningen flummig. Samtidigt får hon tänka efter länge för att komma på ett svar.
- ”Alla drömmar man har om vad man vill uppnå och sånt. Jag drömmer om att ge ut en skiva”.
Mårten skyndar vidare till nästa fråga.
- ”Vilken är din syn på socialism? Tror du tiden är mogen för socialism?”
- ”Hmm. Jag vet inte så mycket om socialism egentligen, men jag har hört att i de länder man har det, typ Sovjet, så finns det jättelite saker man kan köpa i butiker och sånt”.
Mårten kommenterar inte svaren utan går vidare till nästa fråga.
- ”Tycker du att arbetare ska ha större inflytande på sina arbetsplatser och kanske till och med vara delägare i de företag de jobbar i?”
Kajsa är något tveksam i sitt svar.
- ”Det är väl bra om dom kan få vara med och påverka och så, men jag tror inte det funkar om för många ska äga ett företag”.
- ”Det pågår ett krig i Vietnam just nu. Tycker du att kriget är legitimt?”
Kajsa svarar nu på ett något mindre intresserat vis.
- ”Vet inte. Det känns väldigt svårt att veta om det är rätt eller fel. Det känns som att det går nog inte att ta reda på så mycket detaljer om det”.
Mårten tackar vänligt för intervjun och avslutar inspelningen. Han har gjort detta många gånger. Ibland brukar han pressa intervjuobjekten med sina egna argument och åsikter efter ljudinspelningen, men den här gången gör han inte så. En annan kvinna har just gått förbi honom. Han joggar ikapp henne och bemöter henne på samma sätt som föregående. Denna är möjligen några enstaka år äldre. Hon är skarp i blicken och vacker till utseendet. De presenterar sig för varandra. Kvinnan heter Kicki. Mårten tror sig ha sett Kicki tidigare, men kan inte minnas i vilket sammanhang. Frågorna rullar på som vanligt men svaren är nu annorlunda.
- ”Tiden är förstås inte mogen för socialism än. Men enligt historieutvecklingen kommer arbetarna någon gång i framitden ta makten över produktionsmedlen. Det krävs en samhällsomvälvning. En revolution. Vi kommer närmare och närmare för varje dag, men vi måste acceptera att vi just nu befinner oss i stadiet före revolutionen”, svarar Kicki.
Mårten förstår vem han har att göra med. Resten av frågorna känns överflödiga, men han är tvungen att ställa dem ändå.
- ”Efter revolutionen ska självklart företagen ägas gemensamt. Då finns ingen plats för kapitalism. Arbetsplatserna ska då på ett genomdemokratiskt vis styras av arbetarråd på respektive arbetsplatser”, svarar Kicki på frågan angående arbetares inflytande på arbetsplatser.
Mårten är sedan på väg till Stormklockans redaktion för att lämna över materialet. På vägen har han sällskap av Kicki. Det visar sig att Kicki är medlem i KFML(r) (Kommunistiska Förbundet marxist-leninist Revolutionärerna). Hon förstod att han var engagerad i Kommunistisk Ungdom, eftersom hon visste att tidningen Stormklockan var dess partiorgan. Han berättar om undersökningen han gör för tidningen, och att undersökningen syftar till att ta reda på hur dagens unga tycker i olika frågor, och framför allt till att se vad respektive åsikter grundar sig i. Mårten förklarar varför han tycker undersökningen är intressant.
- ”Jag tror att undersökningen kommer visa att det är uppenbart att de som är medvetna och intresserade av politik i mycket större utsträckning är vänstersympatisörer. Medan de ointresserade oftare är vänliga till kapitalistiska system”, säger Mårten.
De båda kommer djupare in i diskussioner och tycker att samtalet blir mer och mer intressant. Men det uppenbarar sig också en del olikheter mellan de båda.
- ”Erat VPK är ju ett revisionistiskt parti. Ni sitter ju och de facto medverkar till att upprätthålla den kapitalism som vi ju faktiskt har i Sverige. Ni sitter där som ett litet stödparti till sossarna, och alla vet ju att det var länge sedan sossarna svek arbetarklassen”, säger Kicki i en skarp men vänlig ton.
- ”Varför skulle vi fälla en arbetarregering? Utan oss skulle borgarna redan ha varit igång med nedmonteringen av vårt land. Med ett starkare VPK drivs samhället vänster ut i praktiken, bland annat genom att sossarna då inte kan göra uppgörelser med borgerliga partier”, svarar Mårten.
- ”Någon måste ju föra kommunisternas talan i riksdagen. Det är ju där inflytandet finns. Hade ni bara kunnat enas med oss och ställa upp i riksdagsval hade kommunisternas röst varit starkare. Sossarnas och borgarnas hade då varit svagare”, attackerar Mårten.
- ”Vi vill inte ha något att göra med den där skendemokratin. Det går ändå inte att påverka de facto. Vi finns ju främst som en stark facklig röst. Vårat jobb sker ute på arbetsplatserna . Det är där man kan påverka”, säger Kicki till försvar för KFML(r).
- ”De här med att ni samlar in pengar till FNL e ju bra, men det gör ju vi också, men det är ett svek att ni går i samma demonstrationståg som sossarna”, fortsätter Kicki.
- ”Vi står för att det finns olikheter mellan oss kommunister och sossar, men jag tycker ändå att man ska ta vara på de likheter som finns, till exempel som i Vietnamfrågan”, svarar Mårten.
Väl framme vid Stormklockans redaktion skiljs de åt. Mårten dumpar materialet därinne och beger sig sedan hem till Masthugget. Hemma igen i den kollektiva bostaden på Mattsonsliden 21 möts han av musik och frejdiga samtal. Inkluderat honom själv är fyra av de fem boende i kollektivet hemma just nu. Grammofonen spelar skivan American Beauty av Grateful Dead. Han slår sig ner bredvid sina vänner Birger, Gunnar och Charlotte. De äter grillad kyckling och chips.
- ”Jag råkade intervjua en r:are idag. Hon gick faktiskit att prata med. Hon är tydligen en av sångerskorna i Knutna Nävarna. Dom har ju gett ut en skiva i år. Har ni inte hört typ deras Warsawjanka och några sånna låtar?”, frågar Mårten.
- ”De bor ju en jävla massa r:are på Mattsonsliden 18. Någon av dom tror jag har koppling till Knutna Nävarna. Det kanske e hon”, säger Gunnar.
Mårten får upp en minnesbild i huvudet. Han vet att idag inte är första gången han träffat Kicki. Han minns nu att han tidigare sett henne på gatorna då och då vid Mattsonsliden. Det är något speciellt med henne. Han kunde verkligen se glöden i henne. Bestämd, men ändå prestigelös, och inte alls ytlig. Under samtalet tidigare idag hade de hela tiden kommit in på djupare och djupare samtalsämnen.
- ”Fan dom borde tagga ner asså dom där r:arna”, säger Charlotte.
- ”Kicki heter hon”, får Mårten ur sig.
- ”Hon var trevlig faktiskt”, lägger han till och låter något frånvarande.
- ”Jag va inne där på Mattsonsliden 18 på inflyttningsfest fast jag sa aldrig att jag va VPK:are, orkade inte den debatten då”, säger Gunnar.
- ”Hade dom Stalin på väggarna eller?”, frågar Birger.
- ”Näe, men väl Mao Zedong”, svarar Gunnar.
Efter måltiden lämnar Mårten lägenheten utan att berätta i vilket syfte. Varken Charlotte eller Gunnar märker något. De sitter och diskuterar Marx ”Kapitalet”. På kvällen har Mårten ännu inte kommit tillbaka. Morgonen därpå är Gunnar uppe tidigt då han ska extraknäcka som spårvagnschaufför. Han öppnar ett fönster till lägenheten för att vädra lite morgonluft. Mårten har ännu inte synts till. Mitt i morgonbestyren hör Gunnar röster utifrån gatan. Klockan är bara 05.30, så något förvånad blir han. Han skyndar sig fram till det öppna fönstret för att se efter. Därute på gatan ragglar Mårten och Kicki omkring tätt intill varandra. De låter uppspelta och glada. ”Fan, bara han inte blivit r:are också”, tänker Gunnar.

VN:F [1.9.11_1134]
3.6/5 (18 röster)
Idealisterna, 3.6 out of 5 based on 18 ratings

2 kommentarer

  1. Ronja Skriver:

    Hej! Är det du som har skrivit den här? :)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  2. Ronja Skriver:

    Är det du som har gjort den här?

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.