Första snön

Ute faller årets första snö, jag inbillade mig att det var såhär det skulle kännas
att för varje snöflinga som föll ner mot marken så skulle jag memorera just den känslan
som om ett foto togs varje gång flingan landade, som ett vagt minne av stundens allvar

du flyttade dig närmare och gjorde så att det gick stötar inom mig
vi var som två elektroner, två magneter som drogs till varann

tydligen tyckte du jag var speciell
annorlunda
och egentligen tyckte väl jag att du bara var en i mängden

armen är om min hals nu
jag känner din andedräkt och kan inte sluta tänka på hur det skulle vara att byta luft
byta min unkna mot din rena
för det är precis så
vi var olika
jag orörd
du rörd
och kanske var det därför jag var speciell
något extra
och kanske var det därför du bara var en i mängden

din hand är innanför min blus nu
jag känner hur min kropp reagerar på dess beröring och känner hur jag vill skrika ut
du trodde säkert det var ett skrik av längtan efter mer
egentligen var det ett skrik på hjälp

din luft var inte speciell
din kropp synkade inte min
och din hand kändes främmande under min blus

snön har slutat falla nu
även om det är mörkt så lyser snön upp och banar väg

jag går genom okända gator
orörd
medan du ligger oförstående kvar
fortfarande rörd

jag trodde jag skulle minnas första snöflingan
inte längre speciell
aldrig mer annorlunda

men egentligen minns jag sista snöflingan så mycket tydligare
kommer alltid vara speciell
kommer alltid vara annorlunda

jag går hem med ett leende på läpparna
avtrycket av din hand har börjat svalna vid det här laget
och jag visste
att det är ingen annan än jag själv som kunde bestämma
om jag ville vara speciell
eller inte.

VN:F [1.9.11_1134]
3.4/5 (44 röster)
Första snön, 3.4 out of 5 based on 44 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.