Fångad

Jag var jagad. Det var mitt i natten och jag var på fiendernas revir. Jag hade ingenstans att gå förutom framåt. Jag sprang och sprang men det kändes som att jag aldrig kom någonstans. Jag hörde hur dom som var bakom mig bara kom närmare och närmare.

Tillslut lyckades jag kasta mig av en kant av berget. Nu behövde bara min vyvern Greenblood fånga mig. Men han var inte där, jag föll och föll ända tills jag lyckades dra fram min magiska flöjt från min ryggsäck. Jag visste inte hur flöjten fungerade, men min morfar sa till mig en gång att det är en flöjt som drar till sig vyverns.

Jag blåste allt jag hade i flöjten och helt plötsligt var han där under mig och var klar för att flyga iväg. Han flög iväg med mig på hans rygg och vi närmade vårt hem Gortonham.

Det var en gammal men fattig stad som knappast överlevde på det den inte hade. Det som alla i staden önskade var att de på andra sidan av fiendernas mark skulle anfalla så att fienderna skulle försvinna så att vägarna skulle kunna bli uppbyggda igen. Men det hände aldrig.

När jag väl kom hem med det jag lyckades ta från fiendernas olika läger så började jag laga mat åt min familj på det. När middagen sen var dukad så tvekade ingen om att äta. Maten kanske inte var den bästa men man måste äta tänkte jag innan jag åt min kokta råtta. Efter maten gick jag till sängs så jag kunde förbereda mig för nästa dag.

Det här kriget hade hållit på i 10 år nu tänkte jag. Tänk om dom på andra sidan faktiskt inte visste om kriget fanns till. Nästa morgon så tog jag beslutet. Jag skulle flyga över till andra sidan om berget. Jag packade allt jag behövde i min ryggsäck och for i väg på Greenblood. Första delen av resan gick bra men när vi närmade os berget så fick vi flyga extra försiktigt så att vi inte skulle bli nerskjutna.

Som tur var så var stället inte så beskyddat. Vi flög över och vidare på vår färd till staden Qwertyiopien som låg på andra sidan berget.

Efter 2 timmar så var vi där, vid den nya och gigantiska staden Qwertyiopien där alla gator är gjorda av guld och smaragder. Där alla har sina muterade kycklingar som husdjur och vänner. Och där jag sökte efter hjälp.

När jag väl fick tillstånd att landa så försökte jag göra det med stil. Men det fungerade inte så bra.

Och när jag väl kom in i palatset så började jag berätta krisen för Borgmästaren.

Borgmästaren Ulmar svarade att han inte visste om denna krisen och att han inte kunde hjälpa oss förrän dom lyckats samla sina arméer så dom kunde släppa ner giftiga bär som ger iväg giftiga gaser. Sen så blev jag iväg skickad från staden så att jag inte skulle kunna ta något från deras heliga stad.

Men när jag väl var på väg hem så såg jag att fienderna var på väg mot vår stad. Jag flög långsamt och försiktigt närmare dom och såg att dom flesta aldrig hade ridit en vyvern förut. Och att dom var beväpnade. Jag tog en genväg hem mot staden och skyndade allt vad jag kunde mot vår ledare Polkan Hålkan. När jag väl kom fram var det nästan försent.

Jag gick in till Polkan Hålkan och berättade vad jag såg. Han skickade ut det lilla försvar vi hade, men det var tyvärr för lite. Fienderna Började med att ta Greenblood min enda skans att smita, sen blev vi förda till deras olika läger.

Jag satt i fängelset i tre dagar innan jag kom på vad som kändes fel. Qwertyiopien’s soldater skulle släppa ner dom giftiga bären som gjorde upp dödliga gaser. Jag började tänka hur skulle smita och då märkte jag. Dom hade glömt att ta bort nycklarna från låset till min cell.

Jag låste upp låset samtidigt som jag slog ner dom närmaste vakterna som var väldigt trötta. Min tanke nu var att befria mitt folk, men sen så såg jag. Qwertyiopien’s arméer var på väg hitåt med ett gigantiskt nät. Jag gissade att det var där som dom giftiga bären var. Jag sprang fram mot dom andra cellerna när bären blev nersläppta…

VN:F [1.9.11_1134]
2.2/5 (6 röster)
Fångad, 2.2 out of 5 based on 6 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.