En mammas sorg

Mamman tittade runt i det lilla rummet med rosa väggar. Under fönsterbrädan där sängen en gång stod var det en bild på personen som hon gärna ville glömma. Varje gång hon blickade tillbaka rev minnet upp sår i hennes hjärta. Visserligen var det en lång tid sedan det hände men något sådant kommer en mor aldrig över. Hon brukade fråga sig själv ”Varför tog Gud min älsklig, Varför kom lidandet till henne?”. När mamman andas känner hon lukten av hennes mediciner. Lukten försvinner aldrig känns det som. Det fanns inga hemligheter mellan de två. De var som magneter, fastklistrade vid varandra. Det gör ont att förlora en familjemedlem.
Så många år på sjukhuset, så många hårda dagar med cellgifter. Varje dag var fylld med hopp och väntan. Men i slutet blev alla besvikna. Mamman kunde inte leva med minnet av henne, hon hade dåliga planer. Hon ville möta den personen som lyste upp hennes vardagar. Redan efter första dagen efter förlossningen hade de levt av varandra. De var besatta av varandra, som en människa är besatt av vatten. Mamman tänkte tillbaka då hon var liten och kry. De två var i lekparken varje eftermiddag, den lilla flickan hängde i ringarna, klättrade runt och åkte rutschkana. Ingen förutom Gud visste vad som skulle ske härnäst.
Det här är inte första gången mamman upplever något plågsamt i sitt liv. Hennes barndom var inte den lyckligaste. Föräldrarna grälade dag för dag. Båda två njöt av att ta en klunk whiskey då och då. Men då och då blev oftare och huset stank alkohol till slut. Mamman som då var ett barn fick ta hand om sig själv. Hon var omtyckt i skolan, men hemma var det en annan saga. Hon ville aldrig bli som dem. Plågan tar inte slut här, killen som gjorde henne på smällen stack utan ett ord. En dag var mamman hans liv nästa dag kastade han bort henne. Hennes liv förändrades nio månader efteråt. Aldrig hade hon känt sådan lycka. Mamman hade tretton fina år i sitt enkla liv. Hon stod inte ut med tanken av att leva sitt liv utan henne. Hon satte sig på golvet med en whiskeyflaska som påminde om hennes yngre dagar. Bilden på hennes favorit person låg nu bredvid henne. Utan tvekan öppnade hon burken med sömnpiller. Hon klunkade ner två piller i taget tills hela burken var tom. Sakta började hon försvinna, hon kunde inte tänka klart längre. Hon hoppade att livet på andra livet skulle bli ljuvligt och att den ända personen hon ville se skulle ta emot henne med en stor kram, fylld med kärlek. På andra sidan skulle inget splittra dem igen.

VN:F [1.9.11_1134]
3.5/5 (2 röster)
En mammas sorg, 3.5 out of 5 based on 2 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.