En evig längtan

Det är onsdag eftermiddag. Det är historialektion och jag kämpar med en uppsats om rännesansens borgare. Jag kommer framåt en bit och får ner några stycken om förhållandena. Bakom mig sitter några kamrater och snackar dynga. Utanför skiner solen på en molnfri himmel. Varmt är det. Det är ju bara april. Lektionen slutar och skoldagen är slut. Inga prov den här veckan vilket är hur skönt som helst.

Jag skyndar mig mot bussen råkar gå förbi ett par på en bänk. De sitter där och myser och kysser varandra. Frustrationen inom mig ökar. En evig otur som aldrig vill ge upp. Att jag ska drabbas av detta. Jag vet att det kommer med tiden. Jag vet att min tjej kommer en dag, drömmarnas dag. Men den dagen dröjer. Lång tid.

Bussen stannar där hemma och jag går av och traskar de 200 meterna hem. Jag skrämmer bort en ful skata från stigen men snart är tankarna tillbaka på all olycklig kärlek. Jag tänker tillbaka på alla misslyckade försök jag gjort med tjejer. Jag minns särskilt gången då jag var lite småkär i Amanda och började snacka med henne mer än vanligt. Hon misstänkte väl antagligen inget först men jag berättade att jag var kär och hon bara skrattade åt mig. Sen var jag så dum att jag sa det igen efter två veckor och då riktigt hånskrattade hon.

Jag kommer hem. Solen skiner fortfarande och grannen monterar sommardäck på bilen. Klockan är halv fyra och inget speciellt har man att göra idag. Jag sätter mig vid datorn och kör spel men de är inte kul. Jag lyckas gå upp massa nivåer och vinner hur mycket som helst men allt känns ändå totalt misslyckat. Ännu en gång tvingar hjärnan in mig i kärlekstankar. Jag är desperat. Vad gör man i ett läge där man längtar så otroligt mycket och vet att det kan dröja en evighet tills man får det man önskar?

Jag lägger mig på en halvt bäddad säng och försöker sova. Somna ifrån alla hemska tankar om tjejer som inte gillar en. Men sova går förstås inte. Halv fem är det sällan lätt trots att man har en lång dag bakom sig. Jag fortsätter tänka på mina problem och snart är det mat i köket. Pasta med köttbullar. Skitgott i vanliga fall men den här kvällen går det knappt att äta. Jag inser att mina bekymmer har växt. Denna dagen har bara varit skit. Fortsätter det så här lär jag inte få en kul sommar.

Veckan tar slut och på fredag kväll är det Skavlan. Programledaren skämtar till det och för första gången sen i tisdags är jag riktigt glad åt något. Skavlan brukar vara underhållande men bara för att jag kommer och tänka på att jag är glad kommer dem jobbiga kärlekstankarna över mig igen. Dessutom är Skavlan slut och bara någon ointressant film återstår av fredagens Tv-tittande. Jag går genast och lägger mig. Försöker läsa ett kapitel i min nya deckare och det går faktiskt. Den spännande boken tar mitt fokus från eländet. Men när jag inte orkar läsa längre är tankarna på mig ännu en gång. Till slut måste jag ändå ha somnat.

På lördagen väcks jag av pappa som ropar att frukosten serveras nu och inte senare. Jag går upp, duschar och får i mig lite frukost. Därefter går jag in på mitt rum. Jag noterar hur stökigt det är och grämer mig för att jag inte orkat städa. Jag sätter mig vid datorn och loggar in på facebook. Jag noterar att jag fått ett nytt meddelande och öppnar det. Det är från någon vid namn Cecilia. Jag tror inte mina ögon. Tjejen har skrivit att hon är min beundrare och att hennes dröm är att träffa mig. Jag blir som vild. Detta händer bara på film typ ju! Jag noterar att hon är inloggad och dunkar iväg ett svar där jag skriver att vi skulle kunna ses då kanske. Omedelbart svarar hon att hennes dröm går i uppfyllelse och vi kommer överens om att ses på fredag

Den kvällen är det ännu svårare att sova än kvällen innan. Men det är inte av deppighet utan av lycka. Cecilia snurrar runt i huvudet och jag kan inte vänta tills vi ses. Nästa dag blir en normal söndag och jag kan äntligen känna mig glad. Jag har något att hoppas på och denna gång kan inget gå fel. Tiden är inne.

Det är torsdag kväll. Jag sitter vid datorn då det slår mig att jag och Cecilia aldrig sa var vi skulle ses. Bara när. Hur det nu gick till. Jag får iväg ett meddelande och frågar henne. Hon är inloggad och jag väntar på svar. Men inget svar kommer. Det går 5 minuter, 10 minuter. Klockan hinner bli 10 och jag lägger mig utan svar. Då slår det mig. Hon kanske bara driver med mig. En sådan genomelak idiot som bara vill andra illa. Tröttheten gör att jag lätt somnar trots kvällens småkonstiga händelser.

Nästa dag möts jag av meddelanden från Cecilia som nästan överdrivet mycket ber om ursäkt och som säger att hon var på släktträff och tyvärr inte kunde svara. En klump i magen lossnar och jag svarar att det är lugnt. Hon har fortfarande inte sagt var vi ska ses och jag frågar ännu en gång. Hon svarar och rekommenderar ett café inne i centrala staden. Jag instämmer. Jag noterar även att fredagen börjar närma sig.

Veckan rinner konstigt nog iväg och det blir fredag. Halv fyra ska jag möta min blivande tjej vid caféet som jag redan glömt namnet på. Skoldagen släpar sig fram och när det äntligen är slut missar jag bussen. Som tur är kommer det snart en buss till och jag är på väg in mot staden och min största dröm är på väg och bli sann. Jag har ännu inte fattat att det är nu det händer.

Jag är inne i god tid och sätter mig på närmsta bänk och väntar. Magen pirrar. Detta är inte varje dag inte. Klockan blir halv fyra och jag kollar efter någon som ser ut som Cecilia. Men konstigt nog kommer ingen. Allt jag ser är ett par som går in på caféet och en högljudd barnfamilj. Klockan blir kvart i fyra och fyra. Det slår mig att jag nog blivit lurad. Vem blir en halvtimme sen till först dejten utan att ringa eller något?

Jag noterar att detta är någon elak idiot trots allt. Spänningen och lyckan i kroppen förintas. Jag vill försvinna. Bort från all skit. På tre sekunder är all gammal skit över mig igen. När jag äntligen trodde min tjej hade dykt upp ur det okända. Men nej. Hur kunde jag luras så lätt? Jag känner mig inte bara knäckt utan Ilskan över att bli lurad är lika stor. Återigen kommer de jobbiga tankarna. Ytterligare ett lyckligt kärlekspar passerar jag och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill ha min tjej nu. Men det känns oerhört långt bort nu. Det förblir en evig längtan.

Det har nu gått några veckor sen Cecilia lurade mig. Men smälta det är omöjligt. Typ. Problem som bara utökas och erövrar mer och mer av min hjärna. Vet inte vart jag ska ta vägen nu. Somnar sent även denna torsdagskväll och som vanligt är det tjejer som dominerar i huvudet. Allt jag vill är att min tjej ska dyka upp nu. Inte någon annan gång.

Nästa dag domineras av naturkunskap och engelska på förmiddagen. Jag sätter mig i det kvava klassrummet och skriver på mitt arbete om kolkraft. Får ner ord om hur miljöfarligt det är. Det är inte så tråkigt bara att det är svårt att hitta bra källor. Det blir rast och jag snackar med Anna om sommaren. Hon berättar om resor till Grekland med sin pojkvän. Jag nickar glatt och berättar om min resa till Norge för att uppleva fjällvärlden. Men i mina jobbiga tankar nickar jag inte glatt. Jag är galet svartsjuk. Hade jag haft en tjej hade jag minsann åkt till hennes drömställe var som helst på jorden. Nu får jag en halvkul Norgeresa med pappa. Förlåt pappa men den skillnaden är stor.

Det blir helg och jag ska till vårt sommarställe. Det gör vi alltid i maj och det brukar vara skoj. En nackdel är dock bilresan som alltid tar ett bra tag och denna gång tillbringar jag tiden med musik och jobbiga tankar. Det låter fel men det är sant. När vi äntligen är framme går jag direkt och sätter mig i det hemtrevliga köket och möts av fin utsikt över sjön som stugan är belägen vid. Jag lägger mig på kökssoffan. Morfars farfars gamla soffa faktiskt. Jag somnar och vaknar av att mamma ropar ute från grillen att det är middag. Jag reser mig sömnigt och går ut.

Därute möts jag av en riktigt rolig överraskning. En annan familj är kommit och de ser trevliga ut. Jag bara får den där känslan i kroppen. Detta är kul typ. Mamma berättar att den här familjen träffade jag senast för 14 år sen. När jag var 3 år. Familjen ser ut att bestå av en kille på typ 12 en blond medellång snygg tjej i min ålder och föräldrarna. Jag tänker förstås att tjejen kanske kan bli min tjej men noterar att hon som är så snygg aldrig vill ha mig. Vi sätter oss och äter de fina små potatisarna och köttfärsgrytan. Det är gott, solen skiner och de jobbiga tankarna känns inte lika jobbiga. För stunden antagligen.

Klockan passerar sju och lyckligtvis stannar familjen. Vi bestämmer oss för att köra kubb. Det har alltid roat mig mycket och ännu roligare blir denna gången för jag och Hanna hamnar i samma lag. Hanna är den snygga tjejen. Hon ler mot mig och jag ler lite med. Blyg är man som vanligt. Hon sätter två kubbar i rad och jag ropar bravo. Jag missar alla och sen sätter motståndarna ingen alls. Hanna tittar på rätt länge men jag har lärt mig att det aldrig betyder något särskilt när tjejer tittar på en sådär.

Vi vinner kubben och jag ler mer åt Hanna. Hon ler lite men tittar snabbt bort. Snart meddelar Hannas pappa att de ska fara hem nu men det blir ändå snack en stund till. Det var ju 14 år sen så det förstår man. Jag hinner fråga Hanna om hur gammal hon är och hon är född samma år som jag. Jag känner hur spänningen stiger inom mig. Hon är riktigt snygg. Hon känns lite blyg för hon ser mig aldrig länge i ögonen. Men det kan betyda vad som helst.

Nästa dag blir tråkig och allt jag gör är att sova, äta och en sak till. Hanna. Hon är den nya ljusglimten som kommit och lyst upp beckmörkret den senaste tiden. Jag vet inte vad jag ska säga men hon kändes annorlunda än andra tjejer. Det tänker man varje gång man är förälskad men det var något med henne. Hon var blyg på något underligt vis. Sen var hon snyggare än någon annan tjej jag mött. Så det är inte konstigt att det snurrar. På eftermiddagen denna söndag åker vi hem och den långa bilresan blir inte lika lång när mer spännande tankar dominerar hemresan än ditresan.

Nästa dag är måndag och återigen skola och trist plugg. Jag jobbar ändå på flitigt och får gå tidigare från matten då jag blivit klar med uppgifterna tidigare. Jag hinner med den tidigare bussen hem och då kommer Hanna tillbaks i huvudet. Jag funderar på sannolikheten att hon tänker på mig nu och noterar hur liten den är. Särskilt när man såg hur snygg hon är. Hon vill ha en snygg kille. Det var i alla fall den bilden jag fick av henne.

Jag tänker den dystra tanken att vi inte kommer ses på länge jag och Hanna. Jag kollar efter henne på facebook och hittar henne snart. Jag dunkar iväg en vänförfrågan och kollar in lite bilder på henne. Hon är riktigt het. Sen tittar på en bild som är extra snygg. Jag drunknar i hennes bildarkiv och vill bara vara med henne nu. Jag känner att jag är beredd att göra allt jag kan för att vinna hennes hjärta. Det blir en utmaning men denna gången ska jag lyckas. Det finns något hopp där som talar för detta men jag kan inte sätta fingret på vad.

Nästa morgon ser jag att Hanna har accepterat min vänförfrågan. Jag ser att hon även är inloggad nu och min iver gör att jag skickar ett meddelande i chatten till henne. Hon svarar direkt och vi tjattar om att det var kul att ses med familjerna. Hon skriver att jag var bra på att spela kubb. Jag överraskas åt det för jag satte inte många kubbar när vi spelade. Jag säger detsamma till henne och hon skriver en smiley. Jag tar mod till mig och skriver att det synd att vi inte kommer ses på länge. Jag skickar det och det dröjer länge innan hon svarar. Jag blir orolig att jag försagt mig och förstört situationen men just då kommer svaret. Och svaret gör mig riktigt glad och även spänd.

Hon skriver att hon tänkt så också och att jag verkade vara trevlig och schyst. Hon skriver till och med att hon tänkt på mig efteråt och att jag är snyggare än andra killar hon känner. Ett sus går genom mig. Jag tror inte mina ögon. Detta är ingen idiot som luras. Denna fina tjej har jag träffat och hon är lika snäll på riktigt som hon är via nätet. Det bubblar i mig. Men då säger hon at hon måste gå omedelbart och jag får iväg en smiley.

Nästa dag domineras huvudet av två saker. Evig väntan och Hanna. Hanna har 85 % av platsen och väntan resten. Jag väntar på att kontakta henne igen. Hanna var snyggare än de flesta jag vet och hon tycker samma om mig. Är det hon, tjejen jag inte vågade tro på alls? Svaret på den frågan lär dröja och på eftermiddagen är hon inte inloggad. Jag vill verkligen undvika ännu en dags väntan på kontakt och hennes nummer har jag inte. Inte än. Men precis då slår det mig att jag kan leta efter hennes nummer via nätet. Jag går omedelbart in på Eniro och söker efter Hanna Nilsson. Det var så hon hette minns jag och jag får träff direkt. Hon visar sig bo i norra Karlstad. Eftersom jag bor i Göteborg är avståndet ett problem men ingen katastrof om man nu vill ses. Jag hittar numret men ringer inte omedelbart utan går och lägger mig. Jag somnar fort.

Det är morgon. Jag sitter och käkar frukost och vill nästan kunna glömma Hanna några sekunder. Hon tar all plats och igår chattade vi igen. Tyvärr verkade hon inte lika på då men hon är väl bara blyg hoppas jag. Jag pallrar mig neråt busshållplatsen och bussen kommer omedelbart. Jag inser att jag måste segat en hel del och går på bussen. Den startar och på nästa hållplats stiger det på en kille och en tjej. De sätter sig på sätena framför mig och börjar hångla och båda ser ut att njuta lika mycket. Jag blir såklart tagen som vanligt men det är ändå en annan känsla nu för jag tänker på Hanna samtidigt. Jag föreställer mig oss två i den situationen istället och det känns inte omöjligt. Hoppet med Hanna har gjort att flera tunga stenar har släppts från mitt hjärta.

Jag stiger av och går mot skolan. Möts av kamraterna som alltid och går som vanligt till salen. Denna dag naturkunskapsalen. Vår lärare blir lite sen och jag loggar in på facebook. Jag ser at Hanna är inloggad och vet inte om jag ska skicka iväg ett meddelande. Jag bestämmer mig för att göra det och hon svarar snart hej med både smiley och utropstecken. Jag försöker att inte dra för stora växlar av det och undrar vad hon gör. Hon skriver då att hon har håltimme första lektionen och inte vet vad hon ska göra på 70 minuter.

Då bara skriver jag plötsligt att hon ska chatta med mig. Vi har ändå ingen viktig lektion förklarar jag. Hon blir glad märker jag för genast skriver hon vilken bra ide det var jag kom med och hon frågar mig om vad jag ska göra till helgen. Jag svarar att jag inte har planerat något särskilt men att jag ska ta det lugnt. Hanna skriver innan jag hinner fråga om hennes helg att inte heller hon har något. Sen blir det tyst i chatten en stund.

Men det dröjer inte länge fören Hanna frågar mig var jag bor. Hon vill hitta mig på kartan. Tills nu har tankarna gått lugnt men när jag läser det sätts tankarna igång i min skalle. Jag ger henne min adress och ber henne sedan om en bild. Jag skriver att hon är snyggare än något annat jag vet och att jag tyckt sen jag såg henne första gången. Det låter kanske påhittat men det är ju sant. Hon svarar först detsamma till mig. Sen det andra svaret blir mer än jag någonsin trott.

Det svar jag nu får hade jag inte kunnat drömma om för två veckor sen. Det är större än något annat som existerat inom rimligt avstånd. Ändå är det så litet. Ändå är det inte mycket alls. Hon skriver att hon vill ses. Jag vet att nu är det bara en torsdag, en fredag och en resa. Sen är det en riktig träff. Ingen som luras. Jag blir helt galen inom mig. Om man hamnar i en dejt där tjejen frågar ligger man bra till om man gillar den tjejen. Jag svarar att det är klart vi ska ses och att vi får satsa på helgen. Svaret blir att det gör vi. Jag inser att en övernattning krävs då hon bor mer än 10 mil bort. Jag frågar hur vi ska lösa övernattningen. Snart säger hon att jag är välkommen att sova hos henne på fredag redan. Det är inte enbart glädje jag känner. Det är något mycket större. Långt bortom mardrömmar och evig längtan. Det är lycklig kärlek som är mycket nära.

Jag kämpar mig igenom torsdagen och fredagens skoldagar. Allt är packat och klart och på fredag tar jag bussen in till centralen. Tåget mot Karlstad går om 35 minuter och jag vill hinna köpa något fint till Hanna innan tåget går med. Hon lovar att möta mig på stationen så jag kan inte köpa något i Karlstad. Högtalarna ropar att tåg mot Trollhättan och Karlstad avgår om en kvart. Jag skyndar in på pressbyrån och köper en fin liten ask med choklad. Sen går jag ombord på tåget som snart rullar ut från Göteborg. Första sträckan sover jag. Det gör att tiden går fort och när jag vaknar så har tåget nyss lämnat Mellerud. Det återstår endast 45 minuter innan jag möter Hanna med andra ord. Nu känner jag den känslan. Känslan at veta att någon älskar dig. Känslan som jag drömt om i år efter år. Endast 45 minuter kvar av all väntan. Kanske de jobbigaste, kanske de bästa minuterna av alla års längtan. Men nu är det inte långt borta.

De 45 minuterna går oväntat fort och när högtalarna ropar upp Karlstad nästa så tar jag min svarta bag och lyfter ner den från hyllan. Jag hjälper en liten kille med sin väska med. Tåget glider in på stationen och är inte försenat alls. Först nu ser jag att regnar rätt ordentligt. Det är även dunkelt ute och jag går av tåget. Jag ser mig omkring. Sekunder återstår innan mötet. Då ser jag Hanna! Hon kommer gående med att rosa paraply från stationshuset. Hon ler när hon ser mig. Jag ler tillbaks och när vi kommer ut från stationshuset trycker vi ihop oss under paraplyet. Jag bor nära säger hon och skrattar. Äh det är lugnt skrattar jag och säger att det är det värt för att ses. Jag märker på henne att hon vill komma ännu närmare mig.

Nu fattar jag hur underbart det är. Det har ju knappt börjat. Jag inser hur tur det faktiskt är att jag inte visste mer om precis hur härligt det är när jag drömde om det. Då hade jag inte klarat av det. Jag njuter också av hur snygg Hanna är. Mer hinner jag inte tänka för vi kommer fram till hennes hus. Ett tegelhus med vita fönster och en stor fin trädgård med massa blommor. Vi går in, jag hälsar på hennes familj som ju är trevliga de med. Sen går vi upp för en trätrappa som knakar till Hannas rum. Min svarta bag är med och det är nu jag packar upp chokladen. Hon ser lika överraskad som glad ut och hon svarar tack min bästa. Det svaret gör att jag sätter mig bredvid henne på hennes lila säng och lägger armen om henne. Hon lutar sig mot mig och jag håller om henne. Vi sitter så en lång stund och jag vet att båda tänker på precis samma sak.

När jag till slut lösgör jag mig från henne kommer hon genast efter mig. Hon frågar vad jag vill göra och jag svarar med detsamma att bara mysa med henne räcker. Hon ler bara och tar tag i mig. Det känns så härligt, tanken att detta är början på något och att detta är ingenting mot vad som kommer gör mig upphetsad. Minst sagt. Jag lägger återigen armarna om Hanna. Denna gång så att jag ser rakt in i ögonen på henne. Hon skrattar lätt och jag njuter av hennes närvaro. Hon föreslår film och jag går med på det. Vi går oss i ordning för natten och går och lägger oss. Hon har en tv i sitt rum.

Jag har fått en madrass på golvet och lägger mig där. Vi sätter på en fin kärleksfilm. Hon ligger i sin säng men filmen har knappt börjat innan hon kryper ner till mig. Vi ligger där och kollar och jag har armarna om henne. Jag ser henne i ögonen och hon ser tillbaka direkt på mig. Hon närmar sig med huvudet och tankarna snurrar runt. Jag vet vad hon vill. Jag vill med, drömmar som blir sanna. Jag närmar mig henne också. Då kommer kyssen. Hennes läppar går in i mina och där ligger vi, lika lyckliga båda två. Jag svarar med en till, längre och hon fortsätter. Vi håller på mer och mer och hon kramar mig hårdare och våra tungor möts gång på gång. Jag försöker se tillbaks på allt som har hänt, hur jag längtade, hur jag blev lurad och frågar mig hur jag stod ut. Jag funderar över hur snabbt det gått. Hanna kysser mig mera och jag är lyckligare än någonsin.

VN:F [1.9.11_1134]
3.5/5 (31 röster)
En evig längtan, 3.5 out of 5 based on 31 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.