Det var ett missförstånd

Olivia vaknar med ett ryck och tittar förskräckt på klockan som visar 08:15. Hon flyger upp ur sängen och springer igenom hallen och in i badrummet och hoppar in i duschen utan att ens ta av sig underkläderna. Shit, shit det här måste gå fort! Hinner hon tänka innan hennes mamma kommer inrusande i badrummet.
’’Oliv! Förlåt jag försov mig!’’ säger hon stressat och börjar borsta tänderna.
’’Det menar du inte?’’ svarar hon med ironi i rösten ’’Jag ska börja sätta på väckarklockan själv från och med nu’’ hon får bara ett ironiskt skratt som svar.
’’Jag går nu mamma!’’ skriker hon innan hon stänger dörren till lägenheten.
Klockan har hunnit bli 08:45 och bussen går 08:50.
Olivia springer över den igenvuxna fotbollsplanen som inte hunnit bli grön än, även om den tätvuxna skogen bredvid har hunnit börja bli det, hon springer igenom en tomt och en gammal kvinna kommer ut och skriker på henne, men det skiter hon fullständigt i eftersom hon har bråttom till busshållsplatsen. Hon hinner precis dit när bussen kommer och hon hoppar på.
Hon ser en tjej hon aldrig sett förut på bussen, och eftersom det är en skolbuss som går för många gånger om för att hinna plocka upp som har försovit sig, blir hon genast nyfiken och går fram för att hälsa. Kanske är hon bara en tjej som missat en annan buss? Tanken stoppar henne inte från nyfikenheten som drar iväg henne fram till tjejen.
’’Hej du’’ säger hon leende och sträcker ut handen till den nya tjejen, som lyfter blicken från sin mobil och tittar mot Olivia med en granskande blick som utvecklar sig till en äcklad min, och sedan sträcker hon ut handen motvilligt. Bitch. Tänker hon men fortsätter ändå le. ’’Jag har aldrig sett dig på den här bussen, är du ny? Jag heter Olivia förresten, vad heter du?’’ Den nya tjejen höjer sitt plockade ögonbryn och blinkar några gånger med sina översminkade kristallblåa ögon innan hon svarar ’’Ja, jag är ny. Jag heter Fanny.’’ Med en röst som man normalt använder när man är sur och tvingas förklara sig själv. Barnsligt. Vilken dialekt är det? Skånska? Småländska?
’’jaha, okej’’ svarar Olivia och fortsätter ’’vilken klass ska du börja i?’’ Snälla inte 9C, inte 9C.
’’Får se… ‘’ Fanny öppnar väskan och tar ut några papper. Jag kommer ihåg när det var jag som letade i min väska efter papperna, fast det var i åttan, och jag kom definitivt inte för sent… Hon tänker tillbaka på första dagen i den skolan, och hon tänker på om hur nervös hon var. Hon stannar upp i tänkandet på första dagen och granskar Fanny när hon letar igenom den onödigt stora högen papper. Hon är verkligen inte lik mig.
Olivia blir trött på att vänta och bestämmer sig för att hjälpa Fanny. ’’Det står på sista sidan’’
Fanny tittar surt upp på Olivia i några sekunder och tar sen pappret, läser igenom det och tittar upp och svarar ’’Du kunde sagt att du visste vart den var i början. Jag ska gå i 9C.’’ Skit också! Tänker Olivia men ler ändå brett ’’Då ska du gå i min klass’’ Hon känner hur bussen stannar och Jonny, busschauffören skriker på oss ’’Olivia, ta den nya tjejen in i skolan nu, skäms lite för att ni kommer för sent!’’ Han skrattar och Olivia skrattar med honom. ’’Okej som du vill Jonny!’’ hon vänder sig mot Fanny igen ’’Kom, jag kan visa dig till lektionen’’
Olivia går in i salen med Fanny som en svans efter sig. Nu är hon inte så avslappnad, BRA. Hon ler lite för sig själv, och går och sätter sig på sin plats bredvid sin pojkvän, Fredrik.
’’Hej älskling’’ välkomnar han viskande Olivia och ger henne en snabb puss på munnen. ’’vem är tjejen som kom med dig?’’ fortsätter han och tittar lika nyfiket som Olivia var i morse på Fanny. ’’En ny tjej, hon heter Fanny, verkar vara en riktig bitch.’’ Svarar Olivia och tittar på Fanny, som inte alls ser lika tuff ut nu, Magister Nelson har fått henne att ställa sig framför klassen. Såklart att hon är nervös, det är 26 personer! Men hon verkar gilla uppmärksamhet. Men hon känner bara en, eller känner och känner… Olivia får ont i huvudet av att ha en tankedebatt med sig själv, så hon tittar på Fredrik för att stilla ner tankarna. Han är så fin, undrar om han vet det. Har jag sagt det idag? Jag kanske slängde iväg ett sms om det i morse när jag satt och åt. Fredrik tittar undrande på Olivia och lutar sig mot henne och viskar ’’Vad tänker du på?’’ hon blir generad men svarar ändå ”dig” Dom kysser varandra men blir avbrutna av Nelson. ’’Inget hånglande på lektionen! Lyssna på Fanny nu’’ Både Olivia och Fredrik blir generade Och Olivia går in i sitt huvud igen. Jag har inte hört Fanny börja prata, när började hon? Hur länge tänker jag egentligen? Olivia tvingar sig själv att sluta tänka och tittar fram på Fanny, som är mitt i sin presentation.
’’… Och jag är ifrån Skåne, jag flyttade hit i förrgår och vi sover fortfarande på madrasser.’’ Skånska! Så var det ja! Därför man inte förstår vad du säger! Vänta… Vad dåligt humör min hjärna var på idag då… Nu hade hon missat resten av presentationen och att hon hade gått och suttit sig på platsen bredvid Tobias, mittemot mig.
’’Tobias och turturduvorna kan väl visa Fanny runt i skolan efter den här lektionen? Vadå? Nej! Nelson?! Verkligen? Suck my fat one! Tobias, som verkar ha fattat intresse för Fanny hade redan sagt okej, medan jag och Fredrik tittade tveksamt på varandra men sa till slut okej också.
’’… och det här är toorna, vänster pojkar höger flickor’’ Säger Tobias och leker smart guide framför Fanny. Olivia och Fredrik är någon meter ifrån dem och håller varandra i handen. Olivia står och lutar sig mot väggen och tittar upp på Fredrik. Hur kunde jag få honom? Tänker hon. Han är perfekt, hur kan han välja att vara med mig? Hans förföriska blåa ögon är så djupa att man drunknar i dom, och hans hår är alltid så perfekt rufsigt, hur bär han sig åt? Hon smeker hans nacke och upp i det nyklippta stickiga håret och får tårar i ögonen, men Fredrik ser det i rättan tid och kramar henne, hårt, väldigt hårt, så att Olivia försöker dra sig undan men Fredrik drar henne till honom igen och börjar kittla henne och Olivia börjar skrikskratta. Efter ett tag, när Fredrik fått nog av att kittla sin flickvän trycker han istället upp henne på väggen och håller upp hennes armar över huvudet och kysser henne, länge.
När båda har fått nog av varandra för stunden och står och bara tittar på varandra slänger hon en blick på Tobias och Fanny som står och tittar på dem, och Olivia blir nyfiken på vad dem snackar om så hon spetsar öronen.
’’ hur länge har dem vart tillsammans?’’ frågar Fanny med en röst som avslöjar att hon egentligen inte vill veta. ’’ett år och lite mer än en månad. Dem var fast för varandra redan första dagen Olivia började här, hon flyttade hit i åttan från Stockholm och sen dess har dem varit oskiljaktiga, även fast det tog några månader innan de fattade att de var kära i varandra, de var på g i typ 4 månader, om inte mer’’ Åh, Tobias kan vara en riktig talare ibland! Tänker Olivia och får tårar i ögonen igen. Fredrik, som också hörde lutar pannan mot Olivias och ler på det där sättet Olivia älskar, med hela ansiktet. ’’Jag älskar dig, Fredrik.’’ Säger hon och pussar hans näsa. ’’Och jag älskar dig, Olivia.’’ Svarar han och börjar nafsa henne i halsen.
Olivia lyssnar vidare på Tobbes och Fannys samtal. ’’Men du Fanny, jag har fest på lördag, vill du komma?’’ Frågar Tobias, nervöst för att vara honom. Fanny ler med sina läppar som är dränkta i läppglans och nickar nöjt. Hon gillar fester? Okej lugn fjortis. Tänker Olivia dömande. Hon viskar till Fredrik ’’jag ska bara på toa, jag kommer snart’’ Fredrik hinner inte svara innan Olivia har låst in sig på toan. Varför ska hon bli inbjuden till den festen? Åh, dumma Tobias! Hon tittar på sig själv i spegeln och märker ut sina fel på sig själv. Hon har för blåa ögon som inte hänger ihop med hennes bruna hår som aldrig vill vara kammat och fint, hon går för ofta utan smink och har aldrig riktigt fattat hur man använder en pincett, men det gör ingenting för att på något sätt är hennes ögonbryn blonda och det syns inte hur buskiga dom är. Hon har för stora kinder och för snett leende, för små tänder och för stor glugg.
Olivia tvättar sig i ansiktet och går ut till Fredrik som står där och väntar men Tobias och Fanny har gått vidare. Vi går hand i hand mot lektionen. Jag fattar inte, han är ett A-barn, varför vill han komma för sent bara för att vänta på mig?
Olivia sitter i sin säng och snackar med Fredrik i telefon, De pratar om festen hos Tobias och om hur Fanny var den dagen. ’’Jag vet inte vad jag tycker om den tjejen… hon är bara för mycket. Men imorgon, kan du hämta mig med mopeden? Min är ju sönder.’’ Frågar hon en aning trött. Fredrik tänker i några sekunder innan han svarar ’’Jo, så kan vi göra, jag slänger iväg ett sms när jag är utanför, var klar vid 19, okej?’’ Olivia väntar inte med att svara ’’okej, jag ska sova nu, god natt, sov gott älskling’’ ’’god natt babe, ses imorgon.’’
Klockan 17 går Olivia in och ställer sig i en lång dusch och gör i ordning sig för fest. Idag är en bra dag, idag blir det bra. Tänker hon medan hon rakar benen.
När hon kommer ut ur duschen går hon runt i handduk och har en turban runt håret. Hon går ner och äter en macka. Mobilen plingar till och det är Fredriks smssignal det står att han är utanför. Jag springer och öppnar dörren och skriker att han ska komma in, och han gör som hon säger, han springer efter Olivia upp på hennes rum och tittar på henne och börjar skratta när Olivia sätter på sig kläder och ramlar ibland, och pussar henne snabbt på munnen innan Olivia snabbt springer in på badrummet och borstar tänderna.
Olivia ser hur ängarna flyger förbi henne när hon sitter bakom Fredrik på mopeden och håller om hans midja, han har den blåa jackan på sig som hon älskar att låna på dom mysiga nattpromenaderna dom har haft varje söndag i snart ett år. Betyder det att vi ska ta en lördagspromenad också? Han har aldrig den jackan på sig annars… när hon tänker på det kramar hon Fredrik hårdare. Du är min. tänker hon och ler.
När dom är framme har Olivia ont i låren för att Fredrik glömde att sakta ner på ett fartgupp. Så oansvarig han är! Tänker Olivia, men ler ändå när Fredrik kommer och lyfter upp henne för att gå in med henne i Tobias villa. ’’Det känns som att jag har ridit på en häst i fem timmar, varför gör du så mot mig?’’ Säger Olivia med låtsad sårad röst innan de öppnar dörren och blir välkomnad av Tobias och Fanny som står och väntar in alla som ska komma. Men vi är sist dit så de följer med oss in i vardags rummet. Olivia går först med Fredrik hack i häl, och på sitt mysteriska och långsamma sätt drar han in henne i en kram bakifrån och viskar tätt intill hennes öra ’’Du gullet… ‘’ Åh Fredrik, vad har du för planer den här gången? Tänker hon och ler för att hon minns förra festen dom var på och han gjorde likadant och då ville han att vi skulle vara lite busiga i den som hade festens lillebrors rum.
Han gör inte som hon hade väntat sig, istället för att fortsätta förföra henne riktade han huvudet mot dom andra och skrek med sin spelade gangsterröst ’’vi ska bli fulla!!’’ Äh, va sån då. Olivia blev lite besviken, men mer hann hon inte tänka på det innan Fredrik hade dragit med henne till bordet där Tobias hade ställt upp drickan. Hoppas han inte blir för full ikväll, han har ju moppe med sig. Hon tog en absolut vodka och gick och satte sig i soffan men det dröjde inte många sekunder innan Fredrik gjorde att hon satt i hans knä.
Klockan var 21:30 och Olivia hade hunnit dricka upp vodkan och bytt till öl. Hon brukar inte gilla öl men ju fullare man blir ju mindre känner man smaken. Hon har börjat bli yr fast hon har inte hunnit bli ostadig än. Hon är hopklistrad med Fredrik och han mer full än Olivia, även om han pratar frenetiskt med alla andra. Hon kastar en blick mot Fanny som står och hånglar med en kille som inte är ifrån skolan. Kanske hennes kille? Hon kastar snabbt bort tanken när hon kommer ihåg att hon har flyttat från Skåne till Norrland och man åker inte så långt för en fest med sin flickvän. Fanny slutar att dela saliv med den killen och går över till Tobias. Snacka om lätt tjej alltså… ”Fredrik” Säger Olivia och drar i Fredriks arm för att få uppmärksamhet från honom ’’Jag går på toa’’ Utan att få ett svar från honom går hon på toa. Hon sitter där och försöker går igenom vad som har hänt igenom kvällen, allt från att bli inburen till Fannys hångelscenario.
Efter att ha suttit och tänkt i en kvart går hon ut och går mot vardagsrummet och det första hon märker är att ingen står vid flygeln, som är det första man ser från hallen, inte Fredrik heller för den delen. Hon tittar in mot soffan som man knappt ser för att det är folk som står runt den och skriker något som Olivia inte kan tyda eftersom i hennes huvud är allt bara bokstavssoppa. Hon ser inte Fredrik i folkmassan, fast just då bryr hon sig inte för att nyfikenheten tar över. Vad är det som händer i soffan? Tänker Olivia och försöker ta sig genom folkkedjan och till slut kommer hon fram och får se Fannys nya offer
Olivia står som paralyserad och tittar ner på de två alla blivit uppspelta över.
Hur kan han?! Vi har vart tillsammans i ett år och 37 dagar! Hennes tankar snubblar runt i huvudet och hon vet inte vad hon ska göra. Hon står där och undrar hur länge hon har vart borta i tankarna. Hon försöker samla sig och komma på vad hon ska säga. Men det är stopp. Fredrik har kastat av sig Fanny och försökt ställa sig upp men misslyckat. Varför vill han bli så full att han inte ens kan ställa sig upp? För en sekund tänker hon att hon ska hjälpa honom, men den tanken kastar hon snabbt bort igen. Han försöker fortfarande ta sig upp och till slut så lyckas han också. Han vacklar fram till Olivia och försöker stödja sig på hennes axlar som han gjort så många gånger förr. Så han vill leka att det inte hänt? Jag kan också leka. Leka att jag inte känner honom. Hon tar ett snabbt steg åt sidan så att han faller rakt ner på golvet. Olivia tittar på Fanny som sitter och ser ut som att inget har hänt. Varför leker alla att det inte hänt? Jag ska nog få dig att fatta att det har hänt, slampa! Hon går till bordet där drickat brukade stå prydligt uppställt, och tar den ölen som det är kvar mest vätska i och börjar vandra runt soffan, hon ställer sig bakom Fanny, lutar sig ner och viskar in i hennes öra så att bara hon kan höra ’’rör inte min pojkvän’’ och innan Fanny vet ordet av är redan halva ölflaskan uthälld över hennes huvud och klänning och sen slutar hon att hälla och går till Fredrik som har fått hjälp upp av Tobias. Hon står framför honom och känner en gråtklump i halsen men försöker sitt hårdaste med att inte börja gråta inför alla människor. Hon säger ingenting, hon bara står och tittar på honom. Jag kommer aldrig lita på någon igen. Tänker hon och det är då hon märker att hon inte kan hålla sig för gråt längre, så hon bestämmer sig för att börja springa ut. Hon struntar i att ta på sig jackan igen och bara springer. Hon vill bort. Hon vill inte vara här längre Hon tänker om det är något fel på henne, eller vad som är så speciellt med Fanny. Jag visste att hon var en bitch. Jag visste det. Hur kunde han, efter så mycket tid med mig? Var allting vi har varit med om helt oäkta från hans sida? Helt plötsligt slutar hon springa för att hon knappt kan andas för att hon gråter så mycket. När hon tittar runt om kring sig känner hon inte igen sig. Hon har sprungit in i e djup skog och allt hon ser runt sig är träd och mörker. Hon springer den vägen on tror hon kom ifrån och hade tur. Hon kom ut ifrån skogen och började gå hemåt. Varför händer allt dåligt just nu? Varför just mig? Hon stannar och tittar bakåt på vägen där hon åkte på mopeden för inte alls så länge sen. Samma dag, men det känns helt annorlunda. Hur kan något förrändrats så drastiskt? Jag kanske bara var van vid honom så mycket och tog han för givet och det är därför jag är upprörd? Fast han var ju otrogen, för sjutton gubbar, jag har all rätt att vara upprörd! Fast jag såg ju inte allt, kanske var det sanning eller konka? Vad det än var så var det fel. Hennes tankar hade en debatt och mitt i allt väcktes hon ur tankarna av att en bil tutade och när hon tittade ditåt såg hon en vinglig bil och en någon vingligare moped med Fredrik på sig. Helt plötsligt vinglar mopeden till något otroligt och bilen tappar kontrollen. Den är på väg mot henne och i nästa sekund känner hon en obeskrivlig smärta i hela kroppen, sen är det svart.
Olivia kommer till liv och det första hon märker är smärtan som är värst vid höfterna, men också går ner till tårna. Hon kan inte se någonting, hon är som i en dimma där hon knappt kan andas, det känns som att hon står högst upp på mount Everest utan syrgas. Och hon känner sig väldigt trött. Hon hör en främmande röst som nästan aldrig slutar prata. ’’påkörd tjej, namnet är Olivia Lindgren, påkörd av en bil som körde i 50 kilometer i timmen på en 40 väg, troligtvist rattfylleri i bilden, hon är inte vid medvetandet, skicka henne till röntgen’’ Vadå? Blev jag påkörd? Jag är visst vid medvetandet, jag hör ju dig! Hon försöker öppna ögonen för att visa att hon mår bra, men det gick verkligen inte. Hur kan jag höra då? Helt plötsligt blev det svart igen.
Hon kommer till liv på samma sätt igen och börjar höra ett samtal. ’’ Varför var du tvungen att sätta dig på mopeden när du var full?’’ Vem är det? Jag känner inte igen rösten!
’’Det var inte meningen, hon verkade sur för någonting, jag var bara tvungen att försöka ta reda på varför.’’ Fredrik? Vad gör han här? Vadå han vet inte varför jag är sur? Han var otrogen! Sen kom den där okända rösten igen. ’’Hon kanske tog något du sa eller gjorde på fel sätt eller helt enkelt såg fel? Hon hade ju alkohol i sig, vad var det senaste hon såg dig göra?’’ Vänta vad? Är det bara alkoholens fel nu? Och ännu mer chockerande, min alkohol? Nej vad är det här, nu blir jag sur! ’’Jag var för full kanske? Hon gillar inte sådant. Satt i soffan, och precis då så hoppade Fanny på mig och började kyssa mig från ingenstans… ‘’ Vadå? Såg jag fel? JA! Hon ville verkligen vakna nu, men istället för att vakna gick hon in i intet igen.
’’Olivia, snälla vakna snart, jag vet inte vad jag skulle göra om du inte skulle… ‘’ Hans röst bryts och han är nära att börja gråta. Det märker Olivia, även om hon ligger i koma, men hon känner Fredrik. Han var nära nu. Han forsätter. ’’ om du inte skulle klara dig. Det skulle vart mitt fel, Snälla Olivia bara vakna, jag saknar dig så mycket, har inte kunnat sova sen den kvällen’’ Nej Fredrik, gråt inte snälla, jag är här! Snälla kropp, vakna nu, min pojkvän lider ju! Just det. Min, haha sug på den Fanny! Helt plötsligt kommer den mannen med rösten hon hörde när han och Fredrik pratade om varför hon var sur. ’’Tror du att hon hör? Hon ligger i koma, Fredrik, sådant händer bara på film’’ Vad taskigt! Och jag hör ju visst, dumma dig, vad du nu än heter! ’’Jag ska bara sätta in mera dropp på din flickvän bara’’ Aj! Hur kan jag känna något när jag är i koma? Jag gillar inte den här världen, Jag ser ingenting, men hör så mycket, jag vill vakna och vara med Fredrik. ’’Jag har aldrig frågat, vad är det för fel på henne? Benet är ju brutet, det ser jag ju, men vad mer?’’ ’’Hon har en hjärnskakning, brutet höftben och en fraktur på revbenet men barnet mår bra, helt otroligt att det inte har skadats av alkoholen’’ Vad? Vadå barn? Är jag gravid? Vadå? Vakna nu Olivia! Hon försökte verkligen vakna, med alla sina krafter, bara göra något. Hon tänkte att det bara var en dröm, att hon skulle kunna nypa sig och hon skulle vakna. Men hon är som förlamad, kan inte röra någonting. Sen går hon in i dimman igen. Den djävulska dimman.
När hon vaknar igen är det annorlunda. Den här gången känner hon mycket mer; smärtan i benet, i huvudet och i revbenen, men allra mest i höften. Och hon kan se! Hon tittar runt i rummet, som är en helt vanlig sjukhussal, kala vita väggar, ett bord på ena sidan sängen med blommor i mängder, och på den andra sidan är det något som inte finns i varje sjukhusrum, en sovande Fredrik! Hon är glad att hon kan se honom igen, även om han ser helt slutkörd ut. Hon vill egentligen låta honom sova, men hon vill inte riskera att hon ska somna på samma sätt igen. Hon bara måste väcka honom, så hon börjar med att säga ”Fredrik” rätt tyst eftersom hennes röst inte är så stabil ännu och det smärtar i revbenen, men när han inte vaknar sträcker hon ut handen och smeker hans hand. Han rycker till och tittar på henne och ler som om han hade vaselin på tänderna. Hon ler tillbaka och hennes hjärta bankar i 190. Var det en dröm? Är jag med barn? Sa han allt det där? Såg jag fel? Tankarna snurrar runt i hennes huvud så hon blir yr och måste fråga honom. Hon börjar lite. ’’Fredrik, är jag med barn?’’ Han skiner upp som en sol igen, om än mer än förut. ’’Hörde du det? Ja, det är du’’ nu var det hennes tur att skina upp som en sol. Nu var allt bra, även om hela hennes kropp värkte var allt bra. Dem var tillsammans igen, dem skulle få ett barn och hon kunde inte känna sig mer redo. Dem klarar allt bara dem är tillsammans. ’’Olivia… ‘’ Fredrik ser glad och hemlighetsfull ut. Vad händer nu? ’’Du är den mest underbara tjejen jag träffat, jag vet vi bara är 15 år men jag vet, du är den rätta, jag är så säker, älskling, jag älskar dig mer än min mamma, jag svär på Gud! Vill du… ‘’ Han går ner och ställer på knä och tar fram en lila sammetsask ur sin högra jackficka. Nej! Fredrik inte än, inte än! Han öppnar asken samtidigt som han säger ’’vill du bli min’’ Det är en gelénapp i asken. Han kan inte hålla masken, han som ville att det skulle vara seriösare. ’’min geléfru?’’ Hon är sur i 3 sekunder men sen börjar även hon skratta tills revbenen sätter stopp för det. ’’Du skulle sett din min!’’ Fredrik skrattar även om inte Olivia gör det, men efter ett tag lugnar han ner sig. Olivia ser tänkande ut ett litet tag och sen säger hon ’’Ja… Jag vill bli din geléfru’’ Dom kysser varandra och Fredrik sätter gelénappen på hennes ringfinger och dom bara sitter så ett tag. ’’det med Fanny… såg jag fel? Du kysste inte tillbaka? Det var bara hon som hoppade på dig?’’
’’Ja, Olivia, det var ett missförstånd.’’

VN:F [1.9.11_1134]
3.7/5 (7 röster)
Det var ett missförstånd, 3.7 out of 5 based on 7 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.