Bara ett självmord

- Nu är det bara en halvtimme kvar till det vi är framme!

Fyra elever grymtade och svor om att Jalle väckt dom. Jag och Nessa hade vart vakna under hela resan. Jag längtade inte speciellt mycket efter den här dagen. Men om det var obligatoriskt för oss sex så var det så. Vi var sex elever som gick i första ring på gymnasiet. Och det var vi sex elever som aldrig hade kommit överens. Det hade vart ett par besök till sjukhus för vardera elev. Och nu hade våra vårdnadshavare och två lärare bestämt sig för att vi skulle göra en skidresa på fyra dagar där vi skulle, med hjälp av två lärare, försöka lära oss samarbeta med varandra. Skolan hade aldrig känts så mycket till ett fängelse som nu. Instängd i en buss, tvingad till en plats bortom hemstaden med fem elever som man bara vill sparka huvudet av. Jag orkade inte med tanken. Vi hade ingen respekt för varandra. Men en grym respekt för lärarna. Konstigt nog. Även om vi inte hade slutat med våra misshandlar så lyssnade vi på lektionerna. Det gjorde vi alla. Och dom lektioner då vi alla kunde hålla käften så var vi nog dom högst presterande eleverna. Självklart förundrades alla över det. Vi var fruktade av alla på gymnasiet. Från ettan till trean. Vi kunde kolla på vem som helst och dom vek undan. Folk flydde när vi kom genom korridorerna. På något sätt så var vi ändå ett gäng. Det var vi liksom. På något sätt så kände jag mig trygg med dom andra omkring mig. Det gav mig fast mark under fötterna. När alla andra var inne på sjukan och jag hade kommit tillbaka så kände jag mig osäker. Även om jag klarade mig själv och fortfarande ägde hela skolan, så var det för mycket inuti mig som fattades. Vi behövde varandra men vi hatade varandra. Det låter orimligt men om du bara var en av oss så skulle du förstå precis. Jag och Nessa var nog ändå dom som kom bäst överens . Vi kände igen oss i varandra. Och när vi inte setts på länge kunde vi ge varandra en kram. Fast tre timmar senare så kunde hon knyta näven och slå till mig.

Det hade vart ett helvete att försöka få med mig mina viktigaste saker på resan. Och hade jag lyckats? Nej. Mina knivar var hemma, på fötterna bar jag ett par sneakers istället för mina kängor med stålhätta. Vi alla brukade ha kängor. Men nu bar vi ett par vanliga skor. Gympadojor, sneakers eller converse. Det fanns ju ingenting att lyfta. Ingen tyngd. Och ingen tyngd betyder att det inte gör lika ont att sparka ner folk. Då måste man springa istället för att bara stanna och sparka en person på smalbenet så att det bryts. Då kommer dom inte långt. Jag skrattade för mig själv åt det minnet när jag sparkat en trea som försökt ge sig på mig.

- Håll käften Mackan! Tro inte att det här är kul ditt as! röt Samuel.

- Men låt ungen vara han kan i alla fall stava bättre än du! svarade hon som satt bakom mig, Becka.

- Jag fick A i svenska din slyna!

- Aha för att du slog ner läraren kanske?

- Käf..!

- Nej nu får ni ge er!

Nu var det Jalles röst som ekade igen. Dom tystnade. Man hade lärt sig att inte titta på dom som skrek mot varandra. Och dom som tjafsade brukade inte heller titta på varandra. Det kunde göra saken tio gånger värre. Det var en självklarhet att man gick på varandra då. Men om man inte kollade på varandra så var risken mindre. Men fortfarande stor. Man såg hur alla log. Alla kände detsamma. Lättnad. Inte för att dom inte hade gått på varandra utan för att vi snarare fick ett lugn av att det låg en dålig energi i luften. Efter ett slag så kunde man vara stolt över det en hel dag. Vi var folk som inte ångrade det vi gjorde. Vi blev lättade av en stökig och spänd miljö medans alla andra pissade på sig. Ibland så samlades vi för att vi skulle gå på en annan grupp som sagt att dom helt klart var starkare än oss. Då hade vi samarbetat. Men när alla från den andra gruppen låg på marken så kunde det sluta med att vi sparkade ner varandra i ett försök att klättra i rang. Men oftast kunde vi klappa varandra på axeln och sedan dra hem. Jag hade vart högst i rang ett ganska bra tag. Jag var helt enkelt smidigast. Jag fick all information om andra gäng. Det var jag som var brutalast. Och tappade man högsta rangen så var det en stor risk att du föll ner till botten. Så jag tränade enbart för att hålla min rang.

En liten stuga. Två sovrum, en toalett, ett vardagsrum och ett kök. Underbart. Jag såg möjligheter för bråk överallt. Framförallt toaletten och soffan i vardagsrummet. Jag gick bara in och la mig på soffan direkt.

- Ta in mina saker också, sa jag. Ni kan bädda när ni ändå håller på.

Sixten gick fram till mig och drog upp mig ur soffan.

- Nu får du ta och hjälpa till, väste han.

- Whow whow whow.. sa jag och höll upp mina händer. Tänk på vad du gör grabben.

- Jag vet precis vad jag håller på med.

- You do? Really?

Han tröck upp mig hårdare mot väggen. Jag la huvudet på sidan och log lite. Jag satte mina händer om hans huvud och slog min panna mot hans ansikte. Han grymtade något om att jag var bög och röda fläckar spred sig på golvet. Det rann från hans näsa.

- Gå och gör det jag bad dig om, sa jag och klappade honom i ryggen.

Sixten var lägst i rang. Han hade aldrig vart högst. Han hade vart näst lägst när ledaren innan gått till botten men han var snart på lägst igen. Vi hade två tjejer i vårt gäng. Och fyra killar. Vanessa och Rebecka var skönheter på utsidan men helt förstörda inuti. Det var alltid härligt att se hur dom fightades. Dom kunde använda sin kropp som ett lockbete. Dom var mycket smidigare än oss killar också och hade en helt annan teknik. Men Nessa och Becka gick aldrig på varandra. Dom hade hotat varandra med knivar och skrek ofta åt varandra men dom tog aldrig något i akt. Sedan var det vi. Grabbarna. Jag, Samuel, Sebbe och Sixten. Sebastian och Sebastian, Sebbe och Sixten.

Vid middagsbordet så försökte Göran starta en konversation med oss. Det gick helt okej ändå. Jalle hade åkt iväg för att köpa liftkort. Vi satt runt bordet, tre på vardera sida och Göran på kortändan. Malde ner en lite trött pastasallad.

- Becka, vad åker du? Skidor eller snowboard? undrade Göran i sitt första försök.

- Jag åker skidor och det har jag gjort i fem år, svarade hon.

Han gick bordet runt.

- Skidor, sedan jag var sju, sa Sixten.

- Snowboard i tre år, mumlade Sebbe.

- Jag rider minigris nerför backarna och det har jag gjort sedan jag var tre, sa Nessa stolt.

Vi började med att hojta att hon bara ville ha uppmärksamhet, torra attetionwhore. Men sedan så spred sig ett grymt liknande kort skratt mellan oss alla. Bara ett “Ha”. Men det var en triumf för Göran. Man kunde se det på hans ansikte.

Nikotinet spred sig i blodet. Jag njöt utav röken och blåste ut den ur näsan, det kittlades. Samuel gick upp bredvid mig.

- Står du här och glöder? hävde han ur sig.

Jag fnös som svar.

- Du vet, jag tror egentligen att du är ganska klen Mackan.

Jag tittade inte på honom. Men kände hans blick bak i nacken.

- Lyssnar du?

Jag nickade.

- Jag tror egentligen att du har fått din rang för att du är snyggast av oss. Det ser vi alla. Men jag tror att jag kan bryta din nacke här och nu om jag vill. Du skulle inte orka göra motstånd.

Nu tittade jag på honom och granskade hans kropp.

- Ah.. Du har rätt, sa jag. Jag är grymt snygg. Men jag har teknik också. Jag slår bara inte i luften, du ser askul ut när du gör så.

Jag vände mig om och gick mot dörren. Kände en hand på min axel och vände mig om. Det gick fort. Såg bara hans hand innan det svartnade framför mitt högra öga. Jag skakade på huvudet för att försöka få fokus. Morrade mellan tänderna och knäade min vän i mellangärdet. Han böjde sig framåt och jag tog tag i hans huvud och knäade honom i ansiktet. Då låg han på marken. Han jämrade sig och sa att jag skulle till helvetet.

- Det ska vi alla gubben, sa jag och strök honom över det rakade huvudet.

Jag vaknade under natten. Gick upp i mörkret och drog på mig ett par jeans och en jacka. Sket fullständigt i vems jacka det var. Ställde mig utanför dörren och drog upp ett glöd igen. Lutade mig mot väggen. Hörde steg ute i snön.

Någon jävel vet inte att det finns toalett, tänkte jag.

Sixten och Sebbe gick in genom dörren.

- Bögar, väste jag bakom dom.

Sebbe hävde ur sig ett torrt ”Ha” och stängde dörren.

Det var Samuel. Det var Samuel som låg på marken orörlig och stel. Han log. Vi stod där i våra t-shirts och rörde inte en min. Nu var vi fem. Jag kände inte sorg. Jag hatade ju jäveln på marken. Men något inom mig skrek efter längtan av att ha honom vid livet igen. Varför hade han hoppat från taket. Varför hade ingen hört eller vittnat något? Becka gick fram till honom.

- Din jävla fitta, viskade hon.

Vi gick fram och sa något till honom. Ingen sa något mjukt. Hårdhet fanns i oss hela tiden. Jag hade förlorat en närmare vän en gång i tiden. Och jag grät aldrig efter det. Jag har aldrig fällt någon sorts kristall. Jag stängde av min sorg efter den dagen. Det kanske hade runnit ur mina ögon på grund av ett slag mot ögat och det reagerade men min känsla är tom. Lärarna hade kallat på ambulansen. Dom grät inte heller. Men när dom var inne på toaletten så kunde man höra hor dom drog in snor och hulkade. Jag tittade på taket av vår stuga. Det var inte det lägsta. Hur kom han upp?

Man kunde se hela brädan. Bara stålkanten var i när man skulle ner för den här backen. Sista nedför innan man behövde vända tillbaka. När jag var nere och knäppt loss mig så stod Nessa fortfarande högst upp i backen. Inga minigrisar att hyra ut. Då fick hon nöja sig. Sixten råkade köra på Sebbe i nedfarten och dom gick omkull och rullade nedför resten av backen i en hög på varandra. När dom lyckats stanna så hörde jag bara ett litet knäck från högen innan Sebbe stod på benen. Sixten la sig på mage och spottade ut blod ur käften. Han knäppte loss sig från skidorna och tog av sig vanten. Han stoppade in handen i munnen och jag kunde höra hur han drog in ett långt andetag innan tanden var ute. Knäcket hade vart Sebbe som slagit på Sixtens käke och tanden satte sig löst. Han fortsatte att spotta blod.

- Det var min sjätte tand, fräste han.

- Vad bra! Då är du bara tre kvar tills det du är ikapp mig!

Sebbe hånade honom.

Jag gick ut ur dörren och andades in den bitiga luften. Ett varv runt stugan för att se vart han kunde ha tagit sig upp. Snön var orörd. Bara jag som gått runt här. På baksidan kunde man, om man var en skicklig klättrare, komma upp på taket. Det fanns små springor och fönsterkarmen kunde man lätt sätta foten på eftersom det låg nära marken. Jag tänkte på Samuels kroppsbyggnad. Han var inte den smidiga typen. På takkanten, som jag trodde, så hade plåten bucklat sig nedåt. Jädra klantarsel. Jag tittade bakom mig ut mot skogen. Vände tillbaka huvudet när fönstret smällde upp i mitt ansikte. Ögat dunkade. Och jag hörde hur Becka skrattade.

- Det är middag, sa hon sedan.

Jag hoppade in genom fönstret. Fällde henne så att hon låg på rygg på golvet och slog henne i bröstet. Ställde mig snabbt upp och stampade henne hårt i magen.

- Vad i herrens namn håller du på med! röt Jalle och greppade tag i mig.

Jag var svart i blicken och vände mig om för att slå till Jalle. Mot alla odds så blockade han mina slag och fick in ett grepp runt min handled. Sedan vet jag inte vad som hände. Jag kände bara en blixtrande smärta i axeln så att jag skrek som en fjolla. Backade undan från Jalle, stirrade på honom samt lugnade min andning. Jag hade aldrig vart med om det förut. Vad hade han för teknik? Vart hade han lärt sig det?

- Det kan vara användbart med er, sa han. Förlåt, gjorde det jätteont?

Han använde en feminin röst när han klämde ur sig det sista. Jag spottade på honom och drog ner maten på golvet.

- Ni är fittor hela bunten, fräste jag.

Den kvällen när alla låg inne på rummet så startades en konversation.

- Vad tycker ni om att Samuel är död? undrade Nessa.

Alla var tysta ett tag och tänkte säkert igenom hur dom skulle formulera sig.

- Skönt, jag gillade aldrig honom, hörde man Sebbe säga.

Vissa mumlade om att dom höll med. Men det var mest tyst.

- Han har satt på mig, sa Becka. Flera gånger faktiskt.

- Jag trodde att det låg något sådant i honom, sa Sixten. Han var en kåt äckelhög.

Rebecka och Nessa skrattade lite lätt.

- Tror ni att han begick självmord? ramlade det ur mig.

Det tog lång tid innan jag fick svar.

- Nej.

Alla vände sig mot Becka.

- Han dödar människor, han var en sådan som hellre skulle dö i en moshpit än att ta sitt eget liv. Någon har tagit hans liv åt honom.

Efter det sas ingenting och vi somnade.

Jag gick ut och skulle ta lite bloss på morgonen då suget alltid var som värst. Där satt Becka och jag såg hur hon drog in högerhanden i ärmen. Hon dolde något. Men jag förstod ganska snabbt.

- Ge mig kniven, sa jag lugnt.

Hon räckte den till mig och jag strök henne över håret. Jag gick in och kom ut med en rulle bandage.

- Sträck fram armen.

Hon gjorde som hon vart tillsagd och jag började vira runt den ärrade armen.

- Tror du att det är jag? undrade hon.

- Det är ju inte utan att du la misstankar på dig själv. Varför detta?

Jag smekte hennes arm. Hon skrattade.

- Man ångrar ofta saker man gör i efterhand.

Jag tittade snett på flickan. Hon log och slet åt sig armen.

- Låt mig va din snea bög, fräste hon.

Humör, tänkte jag och skakade på huvudet.

Jag lutar mig mot väggen och tar min cigg. Nu var jag ensam ute i den bitiga luften. Men cigarettröken värmde. Snabbt kände jag hur glödet brände på mina fingrar och jag släppte den medan jag svor om att jag var ett klantarsel. Då förstod jag att jag hade haft tankarna på hel andra platser utan att tänka på det själv. Nu fördes jag in i mina tankar. Jag hade väldigt lätt för att observera saker undermedvetet. Och nu upptäckte jag att det inte stämde. Jag stod snart vid skogsbrynet och glodde, lufsade mig igenom snön för att komma fram till trädkojan jag sett första dagen vi kom hit. Det var en välbyggd trädkoja det kunde man se, men åren hade ätit på den. Alla olika väder som finns i detta land måste tära ganska rejält. Någon måste ha vart här nyligen. För jag kom plötsligt ihåg den trästege som funnits lutad upp till kojan. Den satt högt över marken. Det var omöjligt att komma upp utan stege. Jag var helt säker på att den stod där förut. Jag stod på tå i snön och tittade mig omkring. Vart var helvetet?

- Marcus!

Jag vände mig om och såg Jalle stå och vinka till sig mig. Jag drog mig tillbaka till stugan. Och i ögonvrån såg jag några pinnar ligga i snön. Vände jag på huvudet så såg man klart och tydligt att det var stegen som låg i snön.

Ja självklart stegen böjde plåten, tänkte jag. Han skulle omöjligt lyckats häva sig upp. Men om Samuel själv skulle ha klättrat upp så skulle ju stegen stå kvar. Någon gjorde honom sällskap upp och knuffade honom. Någon av oss har dödat en i vårt gäng. Men varför ska jag bry mig han var en bitch mot alla.

Jag fnös och gick sedan vidare.

I stugan var det kaos och Jalle sa att jag måste hjälpa honom. Jag stampade in i vardagsrummet där Becka och Sixten såg ut att gå på varandra vilken sekund som helst. Jag ställde mig och beskådade dom. Jalle fräste att jag måste göra något men jag avvisade honom och gjorde det på mitt sätt. Dom stod och svor åt varandra och snart gjorde Becka ett utfall mot Sixten och knäade ynglingen i skrevet. Då tog jag tag i Beckas axlar och tryckte upp henne mot väggen.

- Vad fan håller du på med? skrek jag.

Hon tittade förbi mig.

- Lugna dig, han har fan inte gjort dig något illa, svor jag. Okej?

Hon gav mig en sned min och krånglade sig sedan ur mitt grepp. Sixten tittade förvånat på mig.

Jag vet, mimade jag till Sixten.

Han spärrade upp ögonen och tittade på Becka.

- Våga. Inte. Titta. På mig, fräste hon.

Hon drog ut ur huset. Och Jalle tittade storögt på mig.

- Jag kom bara in hit och Becka hade störtat ut från rummet med Sebastian efter sig, förklarade Jalle sig.

- Sixten, rättade jag.

- Jag vet inte vad som startat det hela i alla fall, sa Jalle och ryckte på axlarna. Jag drar efter Becka.

Han gick ut ur dörren och jag gick och satte mig i soffan. Sixten satt i fåtöljen bredvid. Becka hade ju blivit ofredad av Samuel. Så varför kunde inte dom två tillsammans dra upp honom på taket och en putta ner honom. För att få slut på eländet som han ställde till för dom.

- Tror du att det kunde vart flickorna som dödat vår käre vän? undrade jag.

Han mumlade något som man bara hörde bitar utav.

- Kan du ta ut fingrarna från käften din barnunge, sa jag.

Sixten tog bort fingrarna från munnen som var helt röda. Det såg ut som att han sugit på dom hela dagen.

- Jag sa att varför inte, hon är ju dum i huvudet, fräste han.

- Ge hit handen, sa jag.

- Vafan lägg av, svarade Sixten och drog ut genom dörren.

Snart kom Nessa in i rummet. Vi var ensamma i stugan.

- Flytta på dig ditt as, sa hon och satte sig i soffan.

Hon satte på teven, bara en massa skit. Nyheter eller barnkanalen. Men hon lät det stå på nyheterna. Hennes hår var uppsatt i en knut som börjat sätta sig löst. Jag flyttade mig in till sovrummet och Nessa följde efter. Hon vände mig upp mot en vägg så att jag stod med ansiktet mot henne. Skulle hon seriöst vara så idiotisk att ge sig på mig? Hon tittade upp på mig, även om det inte var mycket längdskillnad mellan oss alls. Jag kände hennes händer mot min starka mage. Hon kände på mina abs. Jag tittade irriterat på henne.

- Jag vet att du älskar mig, sa hon.

Hon skrattade lite och sträckte ut tungan mot mig.

- Jag går bara inte på dig i onödan för att du är så mycket svagare, svarade jag.

Hon skrattade igen.

- Så du tror inte att jag sett dom blickar du givit mig?

- Den enda blick jag givit dig någonsin har vart hat.

- Oh, du kör den hårda metoden.

Jag kände hennes händer vid min byxknapp och hon smekte mig innanför byxorna. Kände själv hur blodet strömmade. Men det var samtidigt inte härligt, jag fylldes bara av ett hat.

- Du kan inte hata mig, någonsin, sa hon.

Jag armbågade henne på underkäken och jag hör de hur hon stönade av smärta.

- Låt mig va, sa jag och la mig till rätta i sängen.

Hon spottade på mig och vände sedan på klacken och gick.

Det knackade på dörren till sovrummet.

- Sedan när började vi knacka? hojtade jag tillbaka.

Sebbe kom in i rummet.

- Vad vill du? undrade jag.

Han lutade sig mot en vägg.

- Vad skulle du säga om det var jag?

- Var du som vadå, svarade jag.

- Dödade Samuel.

Jag ryckte på axlarna. Det skulle säkerligen kunna vara Sebbe. Jag hade ofta hört hur Samuel drivit honom. Sebbe var hans slav. Han köpte cigg, handlade på svarta marknaden åt honom och har hört att han blev tvingad till att droghandla åt idioten. Hade inte hört det från gänget men utanför. Hur andra gäng och människor hade vittnat och sett Sebbe och Samuel. Det gick ett rykte om att Samuel gjort ett övergrepp på Sebbe också. Att Samuel också måste få lite kärlek eller att han fan inte kunde leva utan det hela livet. Men det var säkert bara en sägel. Men att Samuel drivit honom för olika handlar visste man. Det hade man bevis på. Och skulle Samuel göra det mot mig så skulle han vart död för mycket längre sedan än nu. Men det kanske bara var jag. Och nu när Samuel var död så var Sebbe näst högst i rang. Precis inpå mig. Jag hade länge vetat att han ville klättra i rang. Men Samuel höll honom nere. Detta kanske var hans enda chans. Jag hörde hur dörren drogs igen. Jag klev upp ur sängen och gick ut i vardagsrummet. Där stod han, jag tog hans hand.

Det är trästickor som du sugit bort, tänkte jag. Trästickor man skulle få när man släpar undan en äldre stege.

VN:F [1.9.11_1134]
3.0/5 (23 röster)
Bara ett självmord, 3.0 out of 5 based on 23 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.