Att sväva

Att sväva på något som känns rätt för dig men som är fel för andra
att sväva mellan dumdristighet och något slags förnuft du vet att du har inristat inuti dig, långt inne.

Du sa att jag var vacker, att jag var fin.

Orden går fortfarande inom min näthinna, de där noggrant utvalda bokstäverna som formade så perfekta ord på den ljusa displayen.

Ljuger du eller leker du med mig?
Eller kanske det är så att ditt hjärta varit instängt en så lång tid att du ville släppa ut det, visa det för någon. För mig?

Mitt hjärta existerar faktiskt.

Att sväva på någon slags ursäkt till kärlek, en ursäkt på några väl valda ord som egentligen är så lätta att skriva men så svåra att mena.

Känslan som tar tag i ditt förnuft och slänger i väg det likt vinden gör med löven på de yviga höstdagarna
känslan du egentligen inte kan styra, hur väl förberedd du än är

att sväva på något du egentligen inte vill, en känsla du inte förstår dig på

att sväva på ett ord som kallas kärlek som enligt dig är så långt borta men ändå så nära inpå

sväva iväg från förnuftet mot dumdristigheten som verkar göra dig så otroligt glad och vacker

är jag vacker, eller leker du med mig?

I vilket fall, så svävar jag iväg ändå.

VN:F [1.9.11_1134]
3.0/5 (14 röster)
Att sväva, 3.0 out of 5 based on 14 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.