Älskade William

William balanserade skickligt på det smala broräcket. Fötterna trevade och kände sig fram efter fotfäste. Han blundade och kände hur en svag vindpust försiktigt smekte hans kind och rufsade till hans hår.
Han tänkte inte döda sig själv. Om han hade velat ta livet av sig hade han gjort det för länge sen.
Om en timme skulle allting vara över. Allt skulle vara borta. De skulle komma och ta honom. De skulle le och säga att allting skulle bli bra. Mamma och pappa kan inte ta hand om dig.
William öppnade ögonen. Det var sent på kvällen och mycket mörkt. Plötsligt såg han dem. De krälade långsamt mot honom med deras huggtandsförsedda gap vidöppna och deras långa armar hastigt arbetande mot honom. William visste inte om de kunde klättra eller inte men han hoppade inte ner från räcket utan började balansera så fort han kunde mot andra sidan. Bara han kom fram dit, där bron slutade, så skulle han vara säker. William halkade plötsligt och föll ner på asfalten. Vilken sekund som helst skulle de vara över honom. Plötsligt kände han hur ett par stora varma armar omfamnade honom.
”Såja, såja. Allt kommer att bli bra”
William skakade till i sin mammas famn och började gråta.
”Jag vill inte åka mamma! Jag vill inte!”
”Jag vet det, men det finns ingenting jag kan göra”
Efter en stund såg de en bil komma emot dem och William fördes bort.
”Mamma!” Var det sista hon hörde från sin son. En ensam tår föll ner från hennes kind.
Älskade William

VN:F [1.9.11_1134]
3.7/5 (3 röster)
Älskade William, 3.7 out of 5 based on 3 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.