Pojken med siffrorna

”Det är en pojke. Se.”
Mammans gråt dämpades när hon för första gången fick se sin son. Trots den gälla gråten och den röda huden var det otroligt hur ett nyfött barn kunde förvandla timmar av närmast ofattbar smärta till en upplevelse som kvinnan alltid skulle se tillbaka på med värme.
Reofys tog emot barnet från undersköterskan och förde den till registreringsmaskinen vid rummets vägg. Han placerade varsamt barnets ögon över ögonläsaren och strök med fingrarna över lillpojkens hårlösa huvud medan maskinen arbetade. Tillslut dök siffrorna upp i rutan och han räckte leende över barnet till sin moder. Medan hon gråtande av glädje höll sitt barn i sin famn för första gången återvände han till skärmen. Han grymtade gillande till när han såg siffrorna under pojkens namn.
”Se på det här,” sade han till undersköterskan och nickade mot skärmen.
”Nej, men se där,” sade den äldre kvinnan uppskattande.
”Vad?” frågade mamman, nervös för att något var fel.
”Åh, inget,” sade Reofys lugnande. ”Din son har fått en intressant personkod bara.”
”Varför? Vilka siffror?”
”2099-7839-2177.”
”Vad är det med de siffrorna?” undrade mamman frånvarande, upptagen som hon var med att ömt le och stryka sitt barn över kinden.
2099 var året Gaskrigen hade startats i och med den första fällda bomben. 7839 hade varit antalet överlevande som återstod att bygga deras framtid. 2177 var året Nationen officiellt hade formats.
”Det spelar ingen roll,” sade Reofys lugnande. Han böjde sig ner och strök lätt med ett finger under barnets haka.
”Var det Jac ni döpt barnet?”
Mamman nickade.
”Välkommen Jac. Modern vakar över dig.”
***
Jac knöt nävarna när han steg in i den enorma salen. Hans handflator var svettiga och hans hjärta slog tungt mot hans bröstkorg. Runt honom kunde han avläsa samma nervositet bland de hundratals, nej tusentals, femtonåringarna som i organiserade led leddes in i faciliteten. Deras ansikten var bleka – flera grät öppet.
Pojken framför Jac flackade med blicken. Han blick gick ifrån de många utgångarna, till de hundratals beväpnade vakterna som stod längs med salens väggar, tillbaka till den blåa kolonnen av lampor de blivit beordrade att följa.
I salen stod oräkneligt många bänkar och stolar – lika många som det fanns femtonåringar – med lysande skärmar på ytorna. Jac’s led svängde av och formade en rak linje framför sina utvalda bänkar.
En röst fyllde salen. ”Välkomna till Lämplighetstestet! Detta är dagen då er framtida roll i Nationen avgörs. Femtio procent av er kommer idag att få era karriärer utvalda. Femtio procent av er kommer idag att få veta hur ni kan bidra till Modern som fött er alla: Nationen!
Kommer ni att bli ledare? Soldater? Vetenskapsmän? Hantverkare? Musiker? Idag får ni veta!
Sedan tillägget om populationsregulationen efter den Stora Krisen har vår goda Moder tyvärr inte kunnat bereda rum åt mer än de absolut främsta. Detta betyder att enbart femtio procent av er kommer att få en plats som medborgare i Nationen. Men var försäkrad att även de som inte finner sig bland de främsta femtio procenten kommer bidra till er Moder på ert egna vis.
Inom några minuter kommer Testet att starta. Frågorna som ni kommer få äran att svara på är av varierande sort. Era matematiska, språkliga och kreativa förmågor testas, men även personlighetsfrågor och frågor av psykologisk form kommer att ställas. Jag måste be er att inte svara osant på dessa frågeställningar, då vi kommer att veta om ni så gör. Detta brott klassas som landsförräderi och straffet är döden.
Slutligen vill jag önska er lycka till och kom ihåg att Modern vakar över er alla!”
Jac satte sig samfällt med de tusentals ungdomarna. På skärmen framför honom lyste hans namn och personkod: 2099-7839-2177. Under uppenbarades ett rektangulärt fält.
*Starta Testet*
Jac svalde och förde sitt finger över skärmen.
Den första delen var matematiktestet.
Han hade alltid haft lätt för matematik och efter några frågor kände han hur självförtroendet ökade. Efter ytterligare några problem visste han att han åtminstone skulle sluta bland de främsta i denna delen.
Två timmar in i testet påbörjades den språkliga delen. Där fick han läsa felaktiga texter och rätta dem grammatiskt. Han fick föra samman synonymer och rätta felstavade ord. Också denna delen kände han sig självsäker på.
Efter ytterligare två timmar startades den kreativa delen. Det var svårare att avgöra sin framgång inom denna. Han ställdes inför en mängd grafiskt baserade problem vilka han tvingades lösa genom olika metoder som skulle bevisa hans kreativitet och effektivitet.
Han kämpade lite för länge med vissa av problemen. Han gick igenom varje analys i sitt huvud, försökte finna dem som bäst visade kreativitet och effektivitet och som skulle placera honom så högt upp i ställningarna som möjligt.
Som alla barn i Nationen hade han oroat sig för Testet, men han visste också att han inte på något vis befann sig i riskzonen. Han hade alltid gjort väl ifrån sig i skolan – alltid hamnat bland de främsta i de många förtesterna de genomgått under skolgången. Vilket var varför han inte tappade modet som så många andra av ungdomarna i salen.
En pojke reste sig upp mitt under språkdelen och försökte snyftande lämna salen. Vakterna eskorterade handfast tillbaka honom till sin bänk, där han sjönk samman och lade huvudet mot bordet. När Jac en timme senare letade upp honom med blicken låg han fortfarande kvar i samma förtvivlade position.
Under kreativitetsdelen hörde han larm från längre bort i salen. Det var för långt bort för att han skulle kunna se tydligt, men skriken som följde tydde på att någon inte utsattes för samma milda behandling som pojken nära Jac hade gjorts.
Han gjorde sitt bästa för att inte tänka på de andra. Han gjorde bra ifrån sig. Han skulle klara sig bland de främsta procenten. Hans föräldrar skulle se honom igen.
När personlighetsdelen startade kände han sig även där självsäker. På frågorna om hur initiativtagande och ambitiös han var kunde han med gott samvete ge sig själv goda betyg. Lika så om han trodde sig kunna fullfölja sin plikt som en värdefull tillgång till Nationen.
När de psykologiska testerna startade blev han mindre säker. Bilderna som uppenbarade sig framför honom såg mer ut som slumpmässiga färgklumpar än svarsalternativen han hade att välja mellan, men han svarade så gott han kunde. På frågan om vem som kom först – Nationen eller familjen svarade han utan att tveka att hans enda familj var Nationen.
”Jag kommer klara det,” viskade Jac för sig själv när skärmen släcktes och salen vaknade till liv. Ingen visste vad som hände med de som inte klarade Testet. De försvann för att aldrig igen synas. Modern försäkrade att de fyllde ett syfte för Nationen, men ingen såg till dem igen. ”Jag kommer klara det.”
Nu fördes de ut i leden de blivit införda. Väl ute ur salen blev de ledvis tillrättavisade till mindre salar. Där blev de ombedda att sätta sig vid bord. Inom kort presenterades var sin skål Livsextrakt. Jac åt hungrigt upp av den tjocka vätskan medan han lyssnade på omgivningen. Tystnad rådde för det mesta i salen, enbart avbruten av den enstaka snyftningen eller djupa inandningen. En flicka framför Jac mötte hans ögon. Han återgäldade tyst blicken.
”Har du någonsin undrat hur de framställer det här?” sade hon lågt och såg ner mot sin skål av Livsextrakt.
”Det är inte nödvändig kunskap,” svarade Jac automatiskt.
Hon lät sin sked röra runt vätskan. ”Jag har hört rykten…”
”Rykten är inte sanning. Enbart vad Nationen tillkännager är sanning,” sade Jac. När hon inte fortsatte sänkte han rösten och böjde sig framåt. ”Vilka rykten?”
Hon skakade på huvudet. ”Bara rykten.”
Hon höll sig tyst under resten av måltiden.
En halvtimme senare fördes de ut på led igen. Det var nu det skulle avgöras. Var och en ombeddes gå in i var sin dörr som stod sida vid sida längs en enorm vägg. Jac knöt och öppnade händerna innan han steg in i sitt.
Han möttes av en skärm i huvudhöjd. Som under testet stod hans namn och personkod: 2099-7839-2177, på skärmen.
En tom ruta under hans namn blinkade en gång.
Den blinkade igen.
-Icke Godkänd-
Jac stirrade på rutan. Det kändes som en hand hade gripit tag om hans hjärta. Han kunde inte röra sig.
Han hade ju klarat sig! Han visste att han hade gjort väl ifrån sig. Han hade varit säker på så gott som alla frågor. Hur kunde han inte vara godkänd?
En dörr öppnades vid hans sida. Bakom den stod två beväpnade vakter och väntade på honom. När han inte rörde på sig steg de in i det lilla rummet och grep tag om hans armar. Han gjorde inte motstånd när de släpade ut honom ur rummet. Han stirrade bara blint framför sig. Hur hade han inte klarat sig?
***
2099-7839-2177.
Evinn såg ner i skålen framför sig. Som utvald att administrera detta års Lämplighetstest hade han flera dagar tidigare fått besök från Högsätet själv. En kort, skallig man hade gästat hans kontor. Han hade visat identifikation som bekräftade hans plats i Högsätet och nonchalant viftat bort Evinns honnörer och lovord.
”Om några dagar kommer min son att utföra Lämplighetstestet,” hade han sagt.
Evinn hade spelat med. ”Jaså, det säger ni? Jag är säker på att han kommer sluta högst i kullen.”
”Nej, det kommer han inte. Faktum är att han kommer hamna bland de lägsta. Han har aldrig haft sinne för den typen av problem Lämplighetstestet presenterar.”
”Nu är jag säker på att min gode ledare överdriver.”
”Det spelar ingen roll. Om det nu blir så att han inte hamnar över gränsen så skulle det bringa mig stor skam om han inte återvände.”
”Jag förstår.”
Och det hade Evinn gjort. Han hade fått ordern förr. Han visste proceduren. Välj ut en syndabock och byt resultat om Högsätesinnehavarens son inte nådde tillräckligt högt på listan.
2099-7839-2177. Siffrorna gick igenom Evinns huvud. Han hade fastnat vid dem när han svepte igenom listan. Det var anmärkningsvärda siffror, om man visste sin historia. Han hade nästan skrollat vidare med tanken att han inte ville straffa någon bara för människans siffror var så pass uppseendeväckande, men hade ändrat sig. Det skulle vara ännu mer orättvist att välja någon annan bara för att deras siffror saknade denna ytliga betydelse. De var ju trots allt inte mer än slumpmässiga siffror och hade inget värde utöver identifikation.
Han hade inte brytt sig om att se vem innehavaren av dessa siffror var. Det spelade ingen roll.
Det var oturliga siffror att bli tillförsedd, min stackars vän.
Han såg ner i skålen Livsextrakt, funderade över dess tillkomst. Pojken eller flickan skulle fylla ett syfte i alla fall. Han sänkte skeden igen.

***

Av: ”Othello”

VN:F [1.9.11_1134]
3.8/5 (42 röster)
Pojken med siffrorna, 3.8 out of 5 based on 42 ratings

5 kommentarer

  1. Nilea Skriver:

    Fortsättning? Mycket spännande!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  2. jarran Skriver:

    Jätte bra!!! Gripande tyckte jag

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.0/5 (1 röst cast)
  3. ShN Skriver:

    Spännande novell, och riktigt bra skriven. Man märker att du har en röd tråd i ditt skrivande. Bra jobbat!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)
  4. victoria Skriver:

    Så sick bra! Förtjänar att bli film

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 5.0/5 (1 röst cast)
  5. Torgil Skriver:

    Bra och tänkvärd berättelse som sätter igång tankarna på hur dagens samhälle kanske ibland fungerar. Precis som en bra SF novell skall vara

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.