Att dricka grönt te i utkanten av världen

Vi lagade grönt te och drack. Efter en promenad vid stranden är det skönt för varje varelse att sitta bekvämt på en rörsoffa i balkongen och dricka te och röka cigarett. Och för oss också som hade just kommit tillbaks från en promenad vid världens strand och ville inte slippa teet. Men vi hittade ingen cigarr i våra grejer och i balkongen fanns varken plats för en rörsoffa eller en enkel villostol. Vi var tvungna att stå vid fönstret med våra gröna te glas i handen och kolla horisonten som fick blod färg. Skymningen vid stränder är något annat, speciellt vid världens strand som är något annorlunda än vad som händer vid andra stränder. I verklighet är det något annat med himlen vid kanten av världen. Man kan säga att det är på sätt och viss matt. Dag och natt är inte annorlunda heller. Himlen är matt. Visst är natten lite mörkare än dagen men himlens suddiga färg är något mer dominerande, något som får varje resenär i de första dagarna att häpna; den häpnad som får en under dess belastning att bli rubbad. Naturligtvis kommer få till denna fjärran strand. För att den här stranden inte alls är fascinerande och när man berättar om sin resa efter återkomsten, så försöker man göra det med korta ord och meningar för att inte uttråka sina lyssnare att byta samtalsämne. Liksom om resenären har inte talat ett ord. Efter återkomsten från världens strand lär man sig att inte säga mycket om det, något som blir hallucinationer så småningom som om det verkligen har varit en resa. Enkla hallucinationer. Som om man hade tagit sömntabletter natten innan.
Men skymningen i världens strand är något annat; Något man inte kan glömma som en morgon fantasi. Dagar i världens strand är dammiga. Och på nätterna när det är mörkare, går ett rött ljus igenom dammen som gör det svårt att se den unika natur och utsikten. Och allt det här är som mardrömmar klockan åtta på morgonen och får det att glömmas så småningom. Men skymningen, i stunden då dagen går i natt, är overklig när solen skiner snett igenom dammen och stranden är matt och när små vågorna hörs som kommer till stranden. Det blir en otrolig stund. När horisonten får blod färg och vattenströmmen hörs mjukt. Denna stund i två timmars skymningen vid världens strand står kvar för evigt i minnet. Något som får en att promenera var man befinner sig i. Var än man är, när man lämnar rummet man hade varit i eller sovit i och ansluter sig till folk i den klippiga stranden. I skymningen är folk som om de går i en fredlig demonstration i det matta ljuset som blir röd i skymningsljuset. Folk som ser längre ut och som går och drar sina skuggor efter sig. Skuggor som går på varandra och sliter sina huvud med varandra och kroppar som i ordning och lugnt går längst världens hundra meter långt strand. En timme senare när skymningens röda färg ökar och det luktar natt, så splittras de gående och sedan ser på skymningen genom fönstret eller från balkongen. Kollar små partiklarna som går i rött när det mörknar mer. Minuterna efter skymningen på världens strand, trött och utplånad i horisonten men ändå nöjd efter en promenad, så smakar det gott med en kopp grönt te. Speciellt efter ett bloss på en cigarr. En cigarr som en resenär har tagit med sig från andra ändan av världen som present för att man ska ha en fin upplevelse på världens strand.

VN:F [1.9.11_1134]
3.8/5 (18 röster)
Att dricka grönt te i utkanten av världen, 3.8 out of 5 based on 18 ratings

1 kommentar

  1. jarran Skriver:

    Jätte bra!! Bra inlevelse och ordval.=-)

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 4.5/5 (6 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.