Att bära ångest

Han var tom. En kropp utan själ och liv. Hans vanliga glada och humoristiska jag var ersatt med en hemsk apati. Han satt tyst och stum och varken lyssnade eller talade. Han försökte le som ett svar till en fråga han inte hade hört. Det var tyst runtomkring honom, så uppfattade han det. Om han nu uppfattade någonting alls. Allt var så jobbigt och han var för trött. Nu ville han inte mer. Bara få allt ogjort. Men det är inte så lätt att få saker ogjorda när det redan har hänt. När allt han bara kunde göra var att vänta och vänta. Invänta en ond framtid.

VN:F [1.9.11_1134]
3.4/5 (39 röster)
Att bära ångest, 3.4 out of 5 based on 39 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.