Mitt Göteborg

Staden jag valde framför min trygga framtid i Lund. Staden som jag tappert & bestämt lämnade min familj för, i hopp om att jag skulle få starta min egen. Det här är staden jag blev hjärtlöst lämnad & sårad i. Ensam med endast mina våta tårar som sakta & varsamt smekte mina kinder, fram tills dess att jag gråtandes kunde somna på den fuktiga kudden. Det är här jag destruktivt har ramlat nerför dåliga gatan & då endast nerför. Jag var övergiven & utan hopp. Här blev jag sviken av den enda människa som hade velat ha hit mig. Här krossades mitt hjärta. Men det här är även staden där mitt hjärta långsamt pusslades ihop igen. Jag har skrattat & sjungit genom de mörka & kalla vinternätterna. Det här är staden där jag har gett mitt leenden till förbipasserande & i några ljuva ögonblick eller två så har jag fått de vackraste leenden tillbaka. Staden där mitt hjärta har blivit starkare & modigare än tidigare skådats. Här har det läkt & det har förlåtit. Det har äntligen glömt. Det är här mitt hjärta gjorde valet att prova igen. Staden där mitt hjärta vågade ta chansen igen. Att älska passionerat, helhjärtat & hänsynslöst med risken att krossas igen. Det här är staden där jag fann min stora kärlek. Det är med honom jag har fått äran att skåda staden bada i morgonens första solljus, högt ovanför gatornas ansvarsfulla verklighet, med endast mina egna tankar & känslan av fullständig existens. Det är med honom jag på samma plats sett staden ligga tyst i nattens trygga famn, upplyst av de levande människornas lampor i husen, som sträcker sig så långt ögat kan nå. Det är i den här staden jag till slut blev mig själv, i en omvälvande process med allt det vackra som omgivningen hade att ge till mig. & jag tog emot det. Med ett öppet sinne & med ett öppet hjärta, vars enda mål var att fyllas med glädje & med lycka. Med lyckan att få finnas till. & när den väl sätter sig ser man allt med helt nya ögon. Det negativa lämnar & nu vet jag, nu känner jag allt som jag har gjort i Göteborg.

Jag har skuttat Haga Nygata fram med mina rosa, påtagligt slitna men sensationellt glada skor. Med dem har jag drömmande beundrat husen på Järntorget, när vagnarnas förseningar lämnade mig väntande i kylan. Jag har rakryggat sneddat ett torg på vägen då jag besteg Masthuggsberget för första gången. & likt Sjömanshustrun, har jag stått längst upp & låtit mina ögon skåda de båtar som lämnade Göteborg på en resa över havet & jag såg dem, lika solida som när de försvann, få återvända hem. Jag har kämpat mig upp för de svindlande trapporna till den vackraste platsen i Göteborg, Skansen Kronan. Jag har berusad & skrattande ramlat fram över Andra Långgatan hand i hand med min bästa vän. Vasaalléns träd har omringat mig när jag har tagit mig från en plats till en annan. Jag har vandrat Stigbergsliden upp på min väg till underbara kollegor på mitt annars relativt meningslösa jobb. Jag har lekt glitterflicka på Drottningtorget & dess pompösa nattliv på ett guldkantat hotell med bubblande drinkar. Jag har förmodligen druckit kaffe, både underbart gott & fantastiskt dåligt, på vart enda café i hela staden där jag har haft vilda konversationer, tappat tid & rum. Där jag har skrattat & gråtit, blivit kramad & kramat om. På den vilda & otyglade Hisingen har jag med min första, riktiga, älskade vän i den här staden, sprungit genom lågprisaffärer för att göra de bästa fynden & kunnat skratta okontrollerat åt ryggkliar-borstar. & vad jag har älskat. Jag älskar den här staden & jag älskar mina vänner, som blivit en del av min familj. Äntligen kan jag säga de fem orden jag så länge har trånat efter. Göteborg, här hör jag hemma.

VN:F [1.9.11_1134]
3.6/5 (7 röster)
Mitt Göteborg, 3.6 out of 5 based on 7 ratings

1 kommentar

  1. Olle Skriver:

    Jag har också varit där!!!! det var fint!!! känner igen beskrivningen!!!!!

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 0.0/5 (0 röster cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.