Novell (namnlös)

Han är överallt och ingenstans, så fort jag vänder mig om så ser jag han ack så söta ansikte. Jag hatar honom så jävla mycket! Men ändå inte, jag hatar honom samtidigt som jag älskar honom så otroligt mycket. Jag vet att jag inte kan igen de är som att bara för att jag vet att jag inte kan få honom får mig vilja ha honom mer.. De spelar ingen roll hur mycket han sårar mig jag vet att jag ändå kommer komma tillbaka, han är som en drog för mig som jag inte kan få nog av! Jag har försökt och jag försöker glömma honom, och nu går han på samma skola som mig också vilket gör allt ännu svårare.

Idag var en ganska skit tråkig dag till han var där jag fick fjärilar i magen så fort jag såg honom och nu kan jag inte sluta tänka på honom.. Vi brukade prata varje dag innan han ringde mig och vi bara satt där och pratade i timmar.. jag Saknar det, jag saknar honom. Jag saknar alla galna saker vi gjorde vi hade så jäkla kul tillsammans men de var då de kommer aldrig bli igen.. Och de värsta är att han är så nära men jag får inte röra bara se, se på när han håller på med andra får andra tjejer rodna och skratta.. Min ”kompis” gör det inte enklare heller hon är en sån som får en kille att gilla henne och sen så när dom frågar om hon vill bli tillsammans så säger hon att hon inte vill, och dom får bara se men inte röra tråna efter henne men i vetskapen om att aldrig kunna få mer än de.. De känns som en kniv i hjärtat varje gång hon går fram till honom och gnider sig mot honom men jag kan inte göra något jag vet min plats och den är inte bredvid honom. Jag har ingen rätt att säga något hur mycket jag än vill, de är som om när hon står med honom är det något inom mig som går sönder gång på gång jag vill bara skrika av frustration men inget händer inget. jag bara står där helt blank som om inget är fel.

Med ett på klistrat leende och en lycklig blick vänder jag mig om och går, går tills mina fötter gör ont.

Det spelar inte någon roll längre allt är grått, inget är som det brukade vara. Jag vill bara vara hel igen men jag vet att han har tagit mitt hjärta med sig blodigt och fortfarande pumpande med blodiga händer drar han sönder det på mitten slänger ner det på golvet och stampar på det om och om igen..

Men det spelar ingen roll inget spelar någon roll, Hän är inte min längre om han någonsin var det på riktigt. Jag älskade honom så det gjorde ont i bröstet men det spelar ingen roll..

Detta handlar om Mig vad jag känner för en kille och nej de är inte min pojkvän även om jag älskar honom så otroligt jävla mycket! Men det handlar om en annan som jag var tillsammans med ganska länge typ två år men vi gjorde slut och blev tillsammans hela tiden.. Men ändå så sa jag ja varje gång han frågade och jag vet att jag inte borde gjort de men va fan jag älskade honom så jag visste inte något bättre…

jag gör fortfarande och jag borde inte jag försöker glömma honom och min vackra pojkvän är alldeles för bra för mig jag vet men jag älskar honom nu! Men jag kommer aldrig glömma han andra som krossade mitt hjärta gång på gång för han var min första kärlek jag vet det låter sjukt men han var de och han kommer alltid ha en del av mitt hjärta.

VN:F [1.9.11_1134]
3.3/5 (6 röster)
Novell (namnlös), 3.3 out of 5 based on 6 ratings

1 kommentar

  1. Torgil Skriver:

    Tonårskärlek. Bara känslor ingen handling. Men det är känslor som gör en berättelse. Jag skulle vilja ha en rubrik.

    VA:F [1.9.11_1134]
    Rating: 3.0/5 (1 röst cast)

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.