Kärlekens blindhet

En blick. Det räckte med en blick för att få mig såld. Jag tänkte sen bara på honom.

Ett leende. Det räckte med ett leende till mig så blev jag knäsvag. Sen när han talade till mig första gången låste hela min mun. För jag kollade bara på honom och såg bara att hans mun rörde på sig när han pratade med mig, jag hörde inte vad han sa. Första kyssen jag fick av honom kommer jag aldrig glömma han gjorde så att det pirra i hela min magen. Kyssen var så mjuk och kärleksfull när han drog mig in till sig själv och sen gav mig en hård men ändå mjuk kram och smekte mitt hår.

Jag såg bara det fina med honom, det fanns inget dåligt i mina ögon. Det var därför jag var lika chockad när alla runt omkring mig berättade till mig och sa att han gjort så där till många tjejer under vårt förhållande. Men jag visste att det inte var sant, det var bara han och jag. Tillslut när alla inte gav sig och tjatade om att jag skulle lämna honom blev jag irriterad och började försvara honom. Ingen fick säga såndana grejer om min kille. Det gjorde mig så jävla sur på dom för att de aldrig gav upp.

En dag när jag skulle hem från skolan så såg jag ett par längre fram stå och kyssas och kramas men när jag kom längre fram så såg jag. Det var inte vem som helst, det var han. Mina ben sluta att gå mina fötter fastna i marken och min blick kunde inte sluta att kolla och min mun stod helt öppen för jag gapade. Då såg han mig. Han sa nått till henne sen gick han fram till mig och frågade hur jag mådde. Jag kunde inte få fram ett ord jag bara stirra på honom. Då undrade han varför jag stirrade på honom och först då fick jag fram nått ljud om varför han gjort så där mot mig. Han undra vad han hade gjort. Han erkände inte vad han hade precis gjort framför mig bara för några sekunder sedan. Det enda han sa när jag berättade precis vad jag såg nyss, fick jag som svar att jag bara hitta på massa skit. Så det stora felet han gjorde mot mig blev mitt fel.

Jag vet inte hur det gick till men några timmar senare så var det glömt både från hans sida och min sida. Jag förstod inte hur jag kunde förlåta det och sen förlåta att han ljög framför mig också. Jag var väl bara för kär för att inte kunna släppa taget om honom.

Fler grejer har skett. Han har bettet sig konstigt, haft flera långa samtal på nätterna med olika tjejer och han har vart borta flera dagar ibland. Men jag kunde inte göra mer än att blunda. Han sa ju att han älskade mig mest och att jag var hela hans värld. Jag var ju hans allt, sa han ju.

Jag borde ha fattat från början att den blicken och det leende han gav mig första gången var inte vänliga eller kärleksfulla. Allt var planerat att såra mig från första början. Allt vara redan bestämt, han visste att jag skulle falla för honom. Han visste att han skulle lyckas och det gjorde han ju.

Och det gör han än idag. För jag vet inte, han kan ju kanske ändras sig? Eller…

***

Av: Ellinore Back

VN:F [1.9.11_1134]
3.7/5 (14 röster)
Kärlekens blindhet, 3.7 out of 5 based on 14 ratings

Kommentera novell

Observera: Kommentar har lagts i kö för kontroll. Du behöver inte skicka in din kommentar på nytt.